¹¶ Na ko Kingi Horomona te kingi o Iharaira katoa.

¹Konung Salomo var nu konung över hela Israel.

²A ko ana rangatira enei; ko Ataria tama a Haroko te tohunga;

²Och dessa voro hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst;

³Ko Erihorepe raua ko Ahia nga kaituhituhi, he tama na Hiha; ko Iehohapata tama a Ahiruru te kaiwhakamahara;

³Elihoref och Ahia, Sisas söner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler;

⁴Ko Penaia tama a Iehoiara te rangatira ope; ko Haroko raua ko Apiatara nga tohunga;

⁴Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare; Sadok och Ebjatar voro präster;

⁵Ko Ataria tama a Natana te rangatira o nga kaitohutohu; ko Tapuru tama a Natana te tohunga, te takahoa o te kingi;

⁵Asarja, Natans son, var överfogde; Sabud, Natans son, en präst, var konungens vän;

⁶Ko Ahihara te rangatira o te whare; ko Aronirama tama a Apara to nga takoha.

⁶Ahisar var överhovmästare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten över de allmänna arbetena.

⁷Na kotahi tekau ma rua nga kaitohutohu a Horomona mo Iharaira katoa, hei mea kai ma te kingi ratou ko tona whare: kotahi ano te marama mea kai o tetahi, o tetahi, i te tau.

⁷Och Salomo hade satt över hela Israel tolv fogdar, som skulle sörja för vad konungen och hans hus behövde; var och en hade årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov.

⁸Na ko o ratou ingoa enei: ko Penehuru te whenua pukepuke o Eparaima:

⁸Och följande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;

⁹Ko Penerekara i Makaha, i Haarapimi, i Petehemehe, i Erono Petehanana:

⁹Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;

¹⁰Ko Penehehere i Arupoto; i a ia Hokoho me te whenua katoa o Hewhere:

¹⁰Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;

¹¹Ko Pene Apinarapa i te taupae katoa o Roro; i a ia a Tapata tamahine a Horomona hei wahine mana:

¹¹Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --;

¹²Ko Paana tama a Ahiruru i Taanaka, i Mekiro, i Peteheana katoa, tera i Taretana i raro i Ietereere, o Peteheana atu a tae noa ki Aperemehora, ki tua atu o Iokomeama:

¹²Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger på sidan om Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;

¹³Ko Penekepere i Ramoto Kireara: i a ia nga pa o Haira tama a Manahi i Kireara; i a ia nga wahi i Arakopa i Pahana, e ono tekau nga pa nunui, taiepa rawa, tutaki rawa ki te parahi:

¹³Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar;

¹⁴Ko Mahanaima i a Ahinarapa tama a Iro:

¹⁴Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;

¹⁵I Napatari a Ahimaata; i tangohia ano hoki e ia a Pahemata tamahine a Horomona hei wahine mana:

¹⁵Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru;

¹⁶I Ahera, i Aroto a Paana tama a Huhai:

¹⁶Baana, Husais son, i Aser och Alot;

¹⁷I Ihakara a Iehohapata tama a Parua:

¹⁷Josafat, Paruas son, i Isaskar;

¹⁸Ko Himei tama a Eraha i Pineamine:

¹⁸Simei, Elas son, i Benjamin;

¹⁹Ko Kepere tama a Uri i te whenua o Kireara, i te whenua o Hihona kingi o nga Amori raua ko Oka kingi o Pahana; ko ia anake hoki te kaitohutohu o te whenua.

¹⁹Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet.

²⁰¶ Na tini iho a Hura raua ko Iharaira, me te onepu i te taha o te moana te tini, kai ana ratou, inu ana, hari ana.

²⁰Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad.

²¹Na ko Horomona te kingi o nga kingitanga katoa, o te awa a tae noa ki te whenua o nga Pirihitini, ki te rohe ra ano o Ihipa: i mau hakari mai ano ratou, a mahi ana i nga mahi a Horomona i nga ra katoa i ora ai ia.

²¹Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till filistéernas land och ända ned till Egyptens gräns; de förde skänker till Salomo och voro honom underdåniga, så länge han levde.

²²Na, ko te kai a Horomona o te ra kotahi, e toru tekau mehua paraoa pai, e ono tekau mehua paraoa ke;

²²Och vad Salomo för var dag behövde av livsmedel var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,

²³Kotahi tekau nga kau, he mea momona, e rua tekau nga kau o nga haerenga kau, kotahi rau nga hipi, apititia iho ki nga hata, ki nga kakera, ki nga ropaka, ki nga manu whangai.

²³tio gödda oxar, tjugu valloxar och hundra far, förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.

²⁴Ko ia hoki te kingi i runga i te takiwa i tenei taha katoa o te awa, o Tipiha, tae noa ki Kaha, i runga ano i nga kingi katoa o tenei taha o te awa: a he rongo mau i ona taha katoa.

²⁴Ty han rådde över hela landet på andra sidan floden, ifrån Tifsa ända till Gasa, över alla konungar på andra sidan floden; och han hade fred på alla sidor, runt omkring,

²⁵A noho hu noa iho a Hura raua ko Iharaira, tera, tera, i raro i tana waina, i tana piki, no Rana mai ano a Peerehepa atu ana, i nga ra katoa o Horomona.

²⁵Så att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, ifrån Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde.

²⁶Na e wha tekau mano nga turanga a Horomona mo nga hoiho o ona hariata, kotahi tekau ma rua mano nga kaieke hoiho.

²⁶Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshästar och tolv tusen ridhästar.

²⁷A na aua kaitohutohu i mea he kai ma Kingi Horomona, ma te hunga katoa e haere ana ki te tepu a Kingi Horomona, tenei tangata i tona marama, tenei tangata i tona marama: kahore he mea i kore i a ratou.

²⁷Och de nämnda fogdarna sörjde var sin månad för konung Salomos behov, och för allas som hade tillträde till konung Salomos bord; de läto intet fattas.

²⁸I kawea mai ano e ratou he parei, he kakau witi, ma nga hoiho, ma nga muera, ki te wahi i reira nei nga kaitohutohu, ia tangata ki tana mahi.

²⁸Och kornet och halmen för hästarna och travarna förde de, var och en i sin ordning, till det ställe där han uppehöll sig.

²⁹¶ Na homai ana e te Atua he mohio ki a Horomona, me te mahara nui rawa, me te ngakau nui, koia ano kei te onepu i te taha o te moana.

²⁹Och Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och så mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden på havets strand,

³⁰Nui atu hoki te mohio o Horomona i te mohio o nga tama katoa o te rawhiti, i te mohio katoa o Ihipa.

³⁰så att Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och all Egyptens vishet.

³¹Nui atu hoki tona mohio i to nga tangata katoa; i to Etana Eterahi, i to Hemana, i to Karakoro, i to Rarara, ara i to nga tama a Mahoro; a paku ana tona ingoa ki nga iwi katoa a tawhio noa.

³¹Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols söner; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring.

³²Na e toru mano nga whakatauki i korerotia e ia; a ko ana waiata kotahi mano ma rima.

³²Han diktade tre tusen ordspråk, och hans sånger voro ett tusen fem.

³³I korerotia ano e ia nga rakau, te hita i Repanona, a tae iho ana ki te hihopa e tupu nei ki te taiepa: i korerotia ano e ia nga kararehe, nga manu, nga mea ngoki, me nga ika.

³³Han talade om träden, från cedern på Libanon ända till isopen, som växer fram ur väggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.

³⁴A ka haere mai etahi i nga iwi katoa ki te whakarongo ki te mohio o Horomona, i nga kingi katoa o te whenua i rongo nei ki tona mohio.

³⁴Och från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från alla konungar på jorden, som hade hört talas om hans visdom.