¹¶ Na, kia rite ta koutou ki ta te Atua, kia pera me ta nga tamariki e arohaina ana;

¹Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn,

²Haere hoki i runga i te aroha, kia pera me te Karaiti i aroha ki a tatou, i tuku i a ia ano mo tatou hei whakahere, hei patunga tapu ki te Atua, hei kakara pai.

²och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt».

³¶ Ko te moepuku ia, me nga mahi poke katoa, me te apo, kaua ena e whakahuatia i roto i a koutou, kia rite ki ta te hunga tapu tikanga;

³Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder,

⁴Kaua hoki te mea paruparu, te korero wairangi, te korero maminga, kahore nei i tika, erangi ia te whakawhetai.

⁴ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.

⁵E tino matau ana hoki koutou ki tenei, e kore tetahi tangata moepuku, poke ranei, apo ranei, he kaikarakia nei hoki ia ki te whakapakoko, e whai wahi ki te rangatiratanga o te Karaiti, a o te Atua.

⁵Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.

⁶Kei tinihangatia koutou e te tangata ki nga kupu tekateka noa: na enei mea hoki te riri o te Atua e puta nei ki nga tamariki a te tutu.

⁶Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma.

⁷Na, kaua koutou e uru ki ta ratou.

⁷Haven alltså ingen del i sådant.

⁸He pouri hoki koutou i mua, tena ko tenei, he marama i roto i te Ariki: kia rite ta koutou haere ki ta nga tamariki o te marama:

⁸I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn.

⁹Kei runga hoki te hua o te marama i te pai katoa, i te tika, i te pono.

⁹Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är.

¹⁰Me whakamatau ano e koutou ta te Ariki e pai ai.

¹⁰Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren.

¹¹Kei uru koutou ki nga mahi huakore o te pouri, engari whakahengia.

¹¹Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.

¹²He mea whakama hoki te whakahua kau, i nga mea e meinga ngarotia nei e ratou.

¹²Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala;

¹³Ko nga mea katoa hoki e whakahengia ana, ma te marama e whakakite: he marama hoki nga mea katoa e whakakitea ana.

¹³men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus.

¹⁴Koia hoki tana kupu nei, Maranga, e tenei e moe nei, ara ake i roto i te hunga mate, a ka whiti a te Karaiti ki runga ki a koe.

¹⁴Därför heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.»

¹⁵Na reira kia ata tirotiro i ta koutou haere, kei rite ki ta nga whakaarokore, engari ki ta nga whakaaro nui;

¹⁵Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;

¹⁶Hokona te taima ma koutou, he kino hoki nga ra.

¹⁶och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.

¹⁷Mo konei ra kei whakaarokore koutou, engari kia matau ki ta te Ariki e pai ai.

¹⁷Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.

¹⁸Kaua hoki e haurangi i te waina, he toreretanga hoki tena ki te he; engari kia ki i te Wairua;

¹⁸Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande,

¹⁹Ko ta koutou korero ki a koutou ano, hei te waiata tapu, hei te himene, hei te waiata wairua; waiata, himene atu, i roto i o koutou ngakau ki te Ariki;

¹⁹och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,

²⁰Me te whakawhetai ki te Atua, ara ki te Matua i nga wa katoa, mo nga mea katoa, i runga i te ingoa o to tatou Ariki, o Ihu Karaiti;

²⁰och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.

²¹¶ Kia ngohengohe tetahi ki tetahi i runga i te wehi ki a te Karaiti.

²¹Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.

²²E nga wahine, kia ngohengohe ki a koutou tane ake, hei mea ki te Ariki.

²²I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren;

²³No te mea ko te tane te o te wahine, e rite ana hoki ki a te Karaiti, ko te ia o te hahi: ko te kaiwhakaora ano ia o te tinana.

²³ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.

²⁴Otiia e ngohengohe ana te hahi ki ta te Karaiti, kia pera ano nga wahine ki a ratou tane i nga mea katoa.

²⁴Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.

²⁵E nga tane, arohaina a koutou wahine, kia pera hoki me te Karaiti i aroha nei ki te hahi, i hoatu hoki i a ia ano mo taua hahi;

²⁵I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne

²⁶Hei whakatapunga mana, ma rawa i a ia i te horoinga ki te wai, i runga i te kupu,

²⁶till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet.

²⁷Hei hahi tapae mana ki a ia ano, he hahi kororia rawa, kahore he ira, kahore he korukoru, tetahi atu mea pera ranei, engari kia tapu, kia kohakore.

²⁷Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.

²⁸Me aroha e nga tane a ratou wahine me te mea ko o ratou tinana ake ano. Ko te tangata e aroha ana ki tana wahine ake, e aroha ana ki a ia ake ano.

²⁸På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv.

²⁹Kahore hoki tetahi kia kino noa ki tona kikokiko ake; engari e atawhai ana, e whakaahuru ana, e pera tonu ana me ta te Karaiti ki te hahi:

²⁹Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen,

³⁰He wahi hoki tatou no tona tinana.

³⁰eftersom vi äro lemmar av hans kropp.

³¹Mo konei ra ka whakarerea ai e te tangata tona papa me tona whaea, a ka piri ki tana wahine, ka kikokiko kotahi to raua tokorua.

³¹»Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.» --

³²He nui tenei mea ngaro; otiia mo te Karaiti raua ko te hahi taku korero.

³²Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen.

³³Engari kia rite ki tona aroha ki a ia ake ano to koutou aroha, to tenei, to tenei, ki tana wahine, ki tana wahine; me te wahine ano, kia hopohopo ia ki tana tane.

³³Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.