¹¶ Nana, kua kitea katoatia tenei e toku kanohi, kua rongo toku taringa, kua mohio.

¹Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

²Ko ta koutou e mohio na, ko taku ano tena e mohio nei: kahore hoki ahau i hoki iho i a koutou.

²Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

³Ina, e whai kupu ano ahau ki te Kaha Rawa: a e hiahia ana ki te korerorero ki te Atua.

³Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

⁴Ko koutou ia, he hunga tito i te teka, he rata horihori noa koutou katoa.

⁴Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

⁵Te pai na, me i mutu rawa a koutou korero! Ko to koutou whakaaro nui hoki tena.

⁵Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

⁶Tena ra, whakarongo mai ki taku tautohe, maharatia nga whawhai a oku ngutu.

⁶Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

⁷Me tautoko ta te Atua ki te kupu kino? me tautoko ranei tana ki te tinihanga?

⁷Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

⁸Ka whakapai kanohi koia koutou ki a ia? Ma koutou ranei ta te Atua tautohe?

⁸Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

⁹He pai ranei kia rapua ta koutou e ia? E maminga ranei koutou ki a ia, e pera me tetahi ka maminga nei ki te tangata?

⁹Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

¹⁰He pono ka whakahe ia ki a koutou ki te whakapai puku koutou i te kanohi.

¹⁰Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

¹¹E kore ranei koutou e mataku ki tona nui? E kore ranei te wehi ki a ia e tau ki a koutou?

¹¹Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

¹²Ko a koutou pepeha nunui he whakatauki no te pungarehu, ko o koutou parepare he parepare paru.

¹²Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

¹³¶ Kati te korero, waiho noa iho ahau, kia korero ai ahau, ahakoa pa mai te aha ki ahau.

¹³Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

¹⁴He aha oku kikokiko i ngaua ai e oku niho? He aha toku wairua i waiho ai e ahau i roto i toku ringa?

¹⁴Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

¹⁵Ahakoa whakamate noa ia i ahau, ka tatari tonu ahau ki a ia: otiia ka mau tonu ahau ki oku ara i tona aroaro.

¹⁵Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

¹⁶Ko tenei hoki hei oranga moku; e kore hoki te tangata atuakore e tae mai ki tona aroaro.

¹⁶Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

¹⁷Ata whakarongo ki aku korero: kia anga mai o koutou taringa ki taku e whakapuaki nei.

¹⁷Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

¹⁸Na kua takoto taku mo te whakawa; e mohio ana ahau he tika ahau.

¹⁸Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

¹⁹Ko wai ia hei totohe ki ahau? Ka whakarongo puku hoki ahau aianei, a ka hemo ahau.

¹⁹Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

²⁰Engari kaua nga mea e rua e meatia mai ki ahau; katahi ahau ka kore e huna i ahau i tou mata.

²⁰Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

²¹Kia matara atu tou ringa ki tawhiti i ahau; a kaua ahau e whakawehia e te mataku ki a koe.

²¹din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

²²Ko reira, mau e karanga, a maku e whakao atu; maku ranei e korero, a mau e whakahoki kupu mai ki ahau.

²²Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

²³¶ Ka hia ra oku kino, oku hara? Meinga ahau kia matau ki toku he me toku hara.

²³Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

²⁴He aha tou mata i huna ai e koe? He aha ahau i kiia ai e koe he hoariri?

²⁴Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

²⁵E kapokapohia ranei e koe te pakawha e puhia haeretia ana? E whaia ranei e koe te papapa maroke?

²⁵Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

²⁶Kei te tuhituhi na hoki koe i nga mea kawa moku, e mea ana hoki kia riro mai i ahau nga he o toku taitamarikitanga.

²⁶Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

²⁷Karapitia iho e koe oku waewae ki te rakau, he mea tohu nau oku ara katoa, a he mea tuhi nau oku takahanga waewae tawhio noa:

²⁷du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

²⁸Ahakoa toku rite kei te mea pirau, e memeha noa ana, kei te kakahu e kainga ana e te purehurehu.

²⁸Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!