1¶ Ano ra ko Pirirara Huhi; i mea ia,
1Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2Kei a ia te kingitanga me te wehi: ko ia hei hohou i te rongo i ona wahi tiketike.
2Hos honom är väldighet och förskräckande makt, hos honom, som skapar frid i sina himlars höjd.
3E taea ranei ana ope te tatau? ko wai hoki i kore te whitingia e tona marama?
3Vem finnes, som förmår räkna hans skaror? Och vem överstrålas ej av hans ljus?
4A ma te aha ra te tangata ka whakatikaia mai ai e te Atua? Ma te aha ka ma ai te whanau a te wahine?
4Huru skulle då en människa kunna hava rätt mot Gud eller en av kvinna född kunna befinnas ren?
5Nana, ko te marama, kahore ona tiahotanga, kahore hoki nga whetu kia ma ki tana titiro:
5Se, ej ens månen skiner nog klart, ej ens stjärnorna äro rena i hans ögon;
6Kia iti rawa iho to te tangata, he kutukutu nei! to te tama a te tangata, he iro nei!
6huru mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken!