¹¶ Na i korero tonu ano a Hopa i tana pepeha; i mea,

¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

²E ora ana te Atua, nana nei i whakakahore toku tika; te Kaha Rawa, nana nei i whakakawa toku wairua;

²Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

³Kei te toitu tonu hoki toku ora i roto i ahau, a kei roto i oku pongaponga te wairua o te Atua;

³aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

⁴He pono, e kore oku ngutu e korero kino, e kore te hianga e puaki i toku arero.

⁴aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

⁵Aue kia whakatikaia ta koutou e ahau! E kore e whakarerea e ahau toku ngakau tapatahi, a mate noa.

⁵Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

⁶Ka mau taku pupuri ki toku tika, e kore e tukua atu e ahau: e kore toku ngakau e whakahe ki ahau i ahau ano e ora nei.

⁶Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

⁷¶ Ko toku hoariri, kia rite ia ki te tangata kino; ko te tangata e whakatika mai ana ki ahau, kia rite ia ki te tangata hara.

⁷Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

⁸He aha oti ta te whakaponokore e tumanako ai, ahakoa whiwhi ia i te rawa, ki te mea ka tangohia atu tona wairua e te Atua?

⁸Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

⁹E rongo ranei te Atua ki tana tangi ina pa te he ki a ia?

⁹Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

¹⁰E ahuareka ranei ia ki te Kaha Rawa, e karanga ranei ki te Atua i nga wa katoa?

¹⁰Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

¹¹¶ Ka whakaakona koutou e ahau ki te ringa o te Atua; e kore e huna e ahau nga mea e takoto mai nei i te Kaha Rawa.

¹¹Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

¹²Nana, kua kite koutou katoa; a na te aha koutou i wairangi rawa ai?

¹²Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

¹³Ko ta te Atua wahi tenei ma te tangata kino, ko te mea e whakarerea iho ma nga kaitukino, ko ta te Kaha Rawa e riro i a ratou.

¹³Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

¹⁴Ki te mea ka tokomaha ana tamariki, hei mea ma te hoari; e kore ano hoki ona uri e makona i te taro.

¹⁴Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

¹⁵Ko ona morehu ka tanumia ki te mate; e kore ano hoki ana pouaru e tangi.

¹⁵De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

¹⁶Ahakoa amene ia i te hiriwa ano he puehu, a pae tonu te kakahu mona ano he paru;

¹⁶Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

¹⁷E pae ano i a ia, otiia ka kakahuria e te tangata tika, ka wehewehea hoki te hiriwa e te harakore.

¹⁷så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

¹⁸Ka rite tana hanga i tona whare ki ta te purehurehu; tona rite kei te whare tihokahoka e hanga ana e te kaitiaki.

¹⁸Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

¹⁹Ka takoto ia, he tangata taonga, otiia e kore e kohia ki te urupa; ko te tirohanga ake a ona kanohi, na kua kahore noa iho ia.

¹⁹Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

²⁰Rite tonu ki te wai nga whakawehi e mau ai ia; tahaetia ana ia e te paroro i te po.

²⁰Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

²¹Ka kahakina atu ia e te marangai, a riro ana ia; ka aia atu ano ia i tona wahi.

²¹Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

²²Ka aki mai hoki te Atua ki a ia, e kore ano ia e tohungia; mea noa ia kia rere mai i roto i tona ringa.

²²Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

²³Ka papaki te tangata i o ratou ringa ki a ia, a ka whakahi, ka a atu i a ia i tona wahi.

²³Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.