¹¶ Kei hae koe ki te hunga kino, kaua hoki e hiahia hei hoa mo ratou.

¹Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.

²Ko ta to ratou ngakau hoki e whakaaro ai, he tukino, ko ta o ratou ngutu e korero ai, he whanoke.

²Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.

³¶ Ma te whakaaro nui ka hanga ai te whare, a ma te matauranga ka u ai:

³Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.

⁴Ma te mohio hoki ka ki ai nga ruma i nga taonga utu nui katoa, i nga mea ahuareka.

⁴Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.

⁵He kaha te tangata whakaaro nui; ae, e whakanuia ana e te tangata mohio te kaha.

⁵En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.

⁶Na kia pai te ngarahu ina anga koe ki te whawhai: kei te tokomaha hoki o nga kaiwhakatakoto whakaaro te ora.

⁶Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.

⁷¶ He tiketike rawa te whakaaro nui mo te wairangi: e kore e kuihi tona mangai i te kuwaha.

⁷Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.

⁸Ko te tangata e whakaaro ana ki te kino, ka kiia he whanoke.

⁸Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.

⁹He hara te whakaaro wairangi: he mea whakarihariha ano ki te tangata te tangata whakahi.

⁹Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.

¹⁰¶ Ki te ngoikore koe i te ra o te he, he iti tou kaha.

¹⁰Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.

¹¹¶ Whakaorangia te hunga e kawea atu ana ki te mate, a puritia mai hoki e koe te hunga e meatia ana kia whakamatea.

¹¹Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.

¹²Ki te mea koe, Nana, kihai tenei i mohiotia e matou: kahore ianei te kaipauna ngakau i te whakaaro ki tera? a, ko te kaitiaki o tou wairua, kahore ranei ia e mohio? e kore ranei e homai e ia ki te tangata kia rite ki tana mahi?

¹²Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.

¹³¶ Kainga, e taku tama, te honi, he pai hoki; me te honikoma, he mea reka hoki ki tou mangai:

¹³Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.

¹⁴Ka mohio ai koe ki te whakaaro nui, he mea ki tou wairua: ki te kitea e koe, he tukunga iho ano tona, e kore hoki tau i tumanako ai e hatepea.

¹⁴Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.

¹⁵¶ Kaua, e te tangata kino, e whanga ki te nohoanga o te tangata tika; kei tukino koe ki tona takotoranga.

¹⁵Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.

¹⁶E hinga ana hoki te tangata tika, e whitu hinganga, ka ara ake ano: ka whakataka ia te hunga kino e te he.

¹⁶Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.

¹⁷¶ Kaua e harakoa ki te hinga tou hoariri, kaua hoki tou ngakau e hari ina taka ia:

¹⁷Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,

¹⁸Kei kite a Ihowa, a ka he ki tana titiro, a ka tahuri atu tona riri i a ia.

¹⁸på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.

¹⁹¶ Kei mamae koe, he mea mo nga kaimahi i te kino, kei hae hoki ki te hunga kino.

¹⁹Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.

²⁰Kahore hoki he mutunga pai ki te tangata kino; ka keto hoki te rama a te hunga kino.

²⁰Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.

²¹¶ E taku tama, e wehi ki a Ihowa, ki te kingi hoki: a, kaua e whakauru noa atu ki te hunga e mea ana ki te whakaputa ke.

²¹Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.

²²No te mea ka puta tata te aitua mo ratou: a ko wai ka mohio ki te whakangaromanga o raua tokorua?

²²Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----

²³¶ He whakatauki ano hoki enei na te hunga whakaaro nui. Ehara i te mea pai kia whakaaro ki te kanohi tangata ina whakawa.

²³Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.

²⁴Ko te tangata e mea ana ki te tangata kino, He tika koe; ka kanga nga iwi ki a ia, ka whakarihariha nga tauiwi ki a ia.

²⁴Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.

²⁵Otiia ka koa nga ngakau o te hunga e riria ai tona he, ka tau iho ano hoki te manaaki pai ki runga ki a ratou.

²⁵Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

²⁶Ka kihia e ia nga ngutu e whakahoki ana i nga kupu tika.

²⁶En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.

²⁷¶ Meinga kia takoto pai tau mahi i waho, kia rite hoki hei meatanga mau i te mara; muri iho ka hanga i tou whare.

²⁷Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.

²⁸¶ Kaua koe e tu hei kaiwhakaatu he mo tou hoa, i te mea kahore he take; a kaua e tinihanga ki ou ngutu.

²⁸Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?

²⁹Kaua e ki, Ka meatia ano e ahau ki a ia tana i mea ai ki ahau; ka rite ki ta te tangata mahi taku e whakahoki ai ki a ia.

²⁹Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»

³⁰¶ I haere ahau i te taha o te mara a te mangere, i te taha hoki o te mara waina a te tangata kahore ona mahara;

³⁰Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.

³¹Na, kua tupuria katoatia e te tataramoa, kapi tonu te mata o te mara i te ongaonga, a ko to reira taiepa kohatu kua oti te wahi.

³¹Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.

³²Katahi ahau ka titiro, ka ata whakaaroaro: ka kite ahau, a ka hopu mai hei ako moku.

³²Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.

³³Kia iti ake nei te wahi e parangia ai, kia iti ake nei te moe, kia iti ake te kotuituitanga o nga ringa ka moe ai:

³³Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

³⁴Ka pera te haerenga mai o tou muhore ano he kaipahua; o tou rawakore hoki ano he tangata mau patu.

³⁴så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.