1¶ He waiata; he pikitanga. E Ihowa, maharatia a Rawiri, me ona mamaetanga ngakau katoa;
1En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
2Tana oati ki a Ihowa, tana kupu taurangi ki te Mea Nui o Hakopa;
2han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
3E kore rawa ahau e tae ki toku whare e noho ai ahau, e eke ranei ki runga ki toku moenga;
3»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
4E kore ahau e tuku i oku kanohi kia moe, i oku kamo kia nenewha;
4jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5Kia kitea ra ano e ahau he wahi mo Ihowa, he nohoanga mo te Mea Nui o Hakopa.
5förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
6Na i rangona e matou ki Eparata, i kitea ki nga mara o te ngahere.
6Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7Ka haere matou ki roto ki ona tapenakara; ka koropiko ki tona turanga waewae.
7Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8E ara, e Ihowa, ki tou okiokinga, a koe, me te aaka o tou kaha.
8Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9Kia whakakakahuria au tohunga ki te tika; kia hamama tau hunga tapu i te hari.
9Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
10Whakaaro ki a Rawiri, ki tau pononga: kaua e whakapeaua atu te mata o tau i whakawahi ai.
10För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
11¶ Kua oati pono a Ihowa ki a Rawiri, e kore ia e tahuri ke i tena; Ka whakanohoia e ahau tetahi hua o tou kopu ki tou torona.
11HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
12Ki te puritia e au tama taku kawenata, me taku whakaaturanga e ako ai ahau ki a ratou, ka noho ano a ratou tama ki tou torona ake ake.
12Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
13Kua whiriwhiria hoki e Ihowa a Hiona; kua hiahiatia e ia hei nohoanga mona.
13Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
14Ko toku okiokinga tenei ake ake; ko konei ahau noho ai, kua hiahiatia hoki e ahau.
14Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
15Ka manaakitia rawatia e ahau tana kai; ka whakamakonatia e ahau ona rawakore ki te taro.
15Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16Ka whakakakahuria hoki e ahau ona tohunga ki te whakaoranga; a ka hamama tona hunga tapu i te hari.
16Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
17Ka meinga e ahau kia pihi ki reira te haona o Rawiri: kua whakapaia e ahau he rama mo taku i whakawahi ai.
17Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
18Ka whakakakahuria e ahau ona hoariri ki te whakama; a ka matomato tona karauna i runga i a ia.
18Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»