¹¶ Ki te tino kaiwhakatangi. Hohanimi Erutu. He himene na Ahapa. Tahuri mai tou taringa, e te Hepara o Iharaira, e arahi nei i a Hohepa ano he kahui hipi; whiti mai koe e noho mai na i waenganui i nga kerupima;

¹För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

²Whakaohoohokia tou kaha i te aroaro o Eparaima, o Pineamine, o Manahi: a haere mai ki te whakaora i a matou.

²Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

³Whakahokia ake matou, e te Atua: kia marama mai tou mata, a ka ora matou.

³Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

⁴E Ihowa, e te Atua o nga mano, kia pehea ake te roa o tou riri ki te inoi a tau iwi?

⁴Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

⁵Kua whangaia mai e koe he roimata hei taro ma ratou, he nui hoki te mehua roimata kua homai nei e koe kia inumia e ratou.

⁵HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

⁶Kua meinga matou e koe hei totohetanga ma o matou hoa, a e kataina ana matou e o matou hoariri.

⁶Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

⁷Whakahokia ake matou, e te Atua o nga mano; kia marama mai tou mata, a ka ora matou.

⁷Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

⁸¶ I maua mai e koe he waina i Ihipa: ka oti i a koe nga tauiwi te panga, na whakatokia iho e koe.

⁸Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

⁹I whakapaia e koe he tunga mona, na, ka hou ona pakiaka, a ka kapi te whenua.

⁹Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

¹⁰Taumarumaru ana tona ata ki runga ki nga pukepuke; ko ona manga rite tonu ki nga hita a te Atua.

¹⁰Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

¹¹I tautotoro atu ona manga ki te moana, ona rara ki te awa.

¹¹Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

¹²He aha i pakaruhia ai e koe ona taiepa ki raro, kia kowhakiwhakia ai ia e nga tangata katoa e tika ana i te ara?

¹²det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

¹³Mongamonga noa i te poaka toa o te ngahere, e kainga ana e te kirehe mohoao o te parae.

¹³Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

¹⁴Tahuri mai ano, e te Atua o nga mano, e inoi atu nei matou: titiro iho i te rangi, kia kite mai koe, ka toro mai i tenei waina.

¹⁴Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

¹⁵I te rakau i whakatokia e tou matau, i te manga hoki i meinga e koe kia pakari mau.

¹⁵Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

¹⁶Kua pau i te ahi, kua tuaina ki raro: ngaro iho ratou i te riri o tou mata.

¹⁶Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

¹⁷Waiho tou ringa i runga i te tangata o tou matau, i te tama a te tangata i whakakahangia e koe mau.

¹⁷Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

¹⁸Penei e kore matou e hoki atu i a koe: whakahauorangia matou, a ka karanga matou ki tou ingoa.

¹⁸Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

¹⁹Whakahokia ake matou, e Ihowa, e te Atua o nga mano; kia marama mai tou mata, a ka ora matou.

¹⁹Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

²⁰HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.