1En sjiggajon* av David, som han sang for Herren på grunn av benjaminitten Kus' ord. / {* betydningen uviss, kanskje en sang som uttrykker sterk sinnsbevegelse.}
1Oh Jehova nga akong Dios, diha kanimo midangup ako: Luwasa ako gikan sa tanan nga mga nagalutos kanako, ug bawi-on mo ako,
2Herre min Gud! Til dig setter jeg min lit; frels mig fra alle mine forfølgere og redd mig,
2Kay tingali unya ingon sa leon magagisi sila sa akong kalag, Nga magawataswatas niini samtang nga walay bisan kinsa nga magaluwas.
3forat ikke fienden skal sønderrive min sjel som en løve, sønderbryte, og det er ingen som redder!
3Oh Jehova nga akong Dios, kong akong gibuhat kini: Kong sa akong mga kamot adunay kasal-anan:
4Herre min Gud! Dersom jeg har gjort dette, dersom det er urett i mine hender,
4Kong ako nagbalus ug dautan kaniya nga diha sa pakigdatit uban kanako; (Oo, akong gitugyan siya nga sa walay gipasikaran nahimong akong kabatok);
5dersom jeg har gjengjeldt den med ondt som holdt fred med mig, eller plyndret den som var min fiende uten årsak,
5Ipalutos sa kaaway ang akong kalag, ug hiagpasan kini; Oo, patumbi kaniya ngadto sa yuta ang akong kinabuhi, Ug ang akong himaya ibutang diha sa abug. (Selah
6så la fienden forfølge min sjel og innhente den og trå mitt liv til jorden og legge min ære* i støvet. Sela. / {* d.e. sjel.}
6Tumindog ka, Oh Jehova, diha sa imong kasuko: Bumangon ka batok sa kapungot sa akong mga kabatok: Ug magmata ka alang kanako; ikaw nga nagsugo sa paghukom.
7Stå op, Herre, i din vrede, reis dig mot mine fienders rasen og våkn op til min hjelp! Du har jo påbudt dom.
7Paalironga libut kanimo ang katilingban sa mga katawohan; Ug sa ibabaw nila, bumalik ka sa kahitas-an.
8Og la folkeslagenes forsamling omringe dig, og vend tilbake over den til det høie!
8Si Jehova nagpahamtang ug hukom sa mga katawohan: Hukman mo ako, Oh Jehova, sumala sa akong pagkamatarung, ug sumala sa akong pagkahingpit nga ania kanako.
9Herren holder dom over folkene; døm mig, Herre, efter min rettferdighet og efter min uskyld, som er hos mig!
9Oh laglagon mo ang kadautan sa mga dautan, apan patindogon mo ang matarung, Kay ang Dios nga matarung nagasusi sa mga hunahuna ug sa mga kasingkasing.
10La dog de ugudeliges ondskap få ende og den rettferdige stå fast! Du er jo den som prøver hjerter og nyrer, en rettferdig Gud.
10Ang akong taming anaa sa Dios, Nga nagaluwas sa mga matul-id sa kasingkasing.
11Mitt skjold er hos Gud, som frelser de opriktige av hjertet.
11Ang Dios mao ang maghuhukom nga matarung: Oo, usa ka Dios nga batok sa mga dautan may kaligutgut sa matag-adlaw.
12Gud er en rettferdig dommer, og en Gud som vredes hver dag.
12Kong ang usa ka tawo dili makabig, pagabairon niya ang iyang espada; Gibawog niya ang iyang pana, ug giandam niya kini;
13Dersom han* ikke vender om, så hvesser han** sitt sverd, spenner sin bue og gjør den ferdig / {* den ugudelige.} / {** Gud.}
13Giandam usab niya alang kaniya ang mga hinagiban sa kamatayon: Gibuhat niya ang iyang mga udyong nga mga mahait.
14og legger drepende våben til rette imot ham; sine piler gjør han brennende.
14Ania karon, magaanak siya uban sa kasal-anan; Oo, nanamkon siya ug limbong, ug nagaanak ug bakak.
15Se, han* er i ferd med å føde misgjerning; han er fruktsommelig med ulykke og føder løgn. / {* den ugudelige.}
15Nagbuhat siya ug atabay, ug nagkalot niini: Ug siya nahulog ngadto sa kalut nga iyang gibuhat.
16En grav har han gravd og hulet den ut; men han faller i den grav han arbeidet på.
16Ang iyang dautang buhat magabalik sa ibabaw sa iyang ulo, Ug ang iyang kabangis mahulog sa iyang alimpulo.
17Den ulykke han gikk og tenkte på, faller tilbake på hans hode, og over hans egen isse kommer den vold han hadde i sinne.
17Magapasalamat ako kang Jehova sumala sa iyang pagkamatarung, Ug magaawit ako sa pagdayeg sa ngalan ni Jehova, ang Hataas Uyamut.
18Jeg vil prise Herren efter hans rettferdighet og lovsynge Herrens, den Høiestes navn.