1Hør dette, I prester, og gi akt, du Israels hus, og du kongehus, vend øret til! For eder gjelder dommen; for en snare har I vært på Mispa og et utspent nett på Tabor.
1Nou siampute aw, hiai ja uh, nou Israel inkote, ngaikhia un, kumpipa inkote aw, bil doh un, vaihawmna lah na tung ua hongtung ding ahi ngala; Mizpaha thang leh, Tabor tunga len phah na nahikhinta ngal ua.
2De er falt dypt i en mangfoldighet av forvillelser; men jeg skal tukte dem alle.
2Mithahna lamah mihelte thukpi a paita ua; himahleh amaute tengteng taipa ka hi.
3Jeg kjenner Efra'im, og Israel er ikke skjult for mig; for nu har du drevet utukt, Efra'im! Israel er blitt urent.
3Ephraim ka theia, Israel ka lakah selin a om kei; Ephraim aw, tuin lah, kijuakin na omta ngala, Israel a buahta hi.
4Deres gjerninger tillater dem ikke å vende om til sin Gud; for de har en utuktens ånd i sitt indre, og Herren kjenner de ikke.
4A thilbawlte un a Pathian uh kianglam uh a ngasak sin kei hi8; a sung uah lah kijuakna kha a om ngala, TOUPA a theikei uhi.
5Og Israels stolthet skal vidne mot det like i dets åsyn, og Israel og Efra'im skal omkomme for sin misgjernings skyld; også Juda skal omkomme med dem.
5Israel kisaktheihnain a maah a theihpih a; huaijiakin Israel leh Ephraim a thulimlouhna uah a kisui ding hi.
6Med sine får og okser skal de gå for å søke Herren, men ikke finne ham; han har dradd sig bort fra dem.
6TOUPA zong dingin a bawnghonte uh leh a belamhonte utoh a kuan ding ua; himahleh amah a mu kei ding uh; amau akipanin a kihem khe-ta hi.
7Mot Herren har de båret sig troløst at, for de har født uekte barn; nu skal nymånen* fortære både dem og alt det de eier. / {* som de feiret på hedensk vis.}
7TOUPA tungah lepchiahtakin a gamta ua; ta lamdangte a nei ngal ua; tuin a loute uh toh kha thakin amau a negai ding hi.
8Støt i basun i Gibea, i trompet i Rama! Blås alarm i Bet-Aven*! Fienden er efter dig, Benjamin! / {* HSE 4, 15.}
8Gibeah ah na pengkulbinei uh mut inla, Rama ah pengkul; Beth-aven ah, na nung ah; Aw Benjamin, authawngna gingsak un.
9Efra'im skal bli til en ørken på straffens dag; blandt Israels stammer har jeg kunngjort hvad sikkert vil skje.
9Tai niin Ephraim a hongsegawp sing a; a hongom ngeingei ding Israel namte lakah ka theisakta hi.
10Judas fyrster er blitt lik dem som flytter markeskjell; over dem vil jeg utøse min harme som vann.
10Juda lalte gamchiamtehna lamangte hi uh; tuibangin ka hehna a tunguah ka sungbo ding.
11Efra'im blir undertrykt, knust ved dom; for han fant for godt å følge menneskers bud.
11Epraim nuaisiahin a om, vaihawmna ah delkhumin a om hi, thupiak juia om a lungkim jiakin.
12Og jeg er som møll for Efra'im og som råttenhet for Judas hus.
12Huaijiakin Ephraim adingin puannget bang ka hi a, Juda inkote adingin siatna bang.
13Da Efra'im så sin sykdom og Juda sitt sår, da gikk Efra'im til Assur og sendte bud til kong Jareb*; men han skal ikke kunne helbrede eder, og eders sår skal ikke bli lægt. / {* den stridbare, Assyrias konge; HSE 10, 6.}
13Ephraimin a chinatna a muha, Juda in a liamna a muh chiangin, huai chiangin Ephraim bel Assuria kiangah a hohtaa kumpipa Jareb kiangah a sawlta hi; himahleh nang a hon hihdam theikeia, na luamna leng a hondam thei sam kei hi.
14For jeg er som en løve mot Efra'im og som en ungløve mot Judas hus; selv sønderriver jeg og går min vei; jeg bærer byttet bort, og det er ingen som frelser.
14Ephraim adinga humpinelkai bang leh, Juda inkote adia humpinelkai tuailai bang ka hih jiakin; Kei, kei mahmahin, ka botnen dia ka pai mang ding; ka po mang dinga; honkhe ding kuamah a om kei ding hi.A tatkhelhna uh thupha a tawi ua, ka mel a zon ma siah uh, ka pai dia ka munah ka kik nawn ding; a ginthuakna uah chihtaktakin kei a honzong ding uh.
15Jeg vil gå min vei, jeg vil vende tilbake til mitt sted, inntil de erkjenner sig skyldige og søker mitt åsyn; i sin trengsel skal de lete efter mig.
15A tatkhelhna uh thupha a tawi ua, ka mel a zon ma siah uh, ka pai dia ka munah ka kik nawn ding; a ginthuakna uah chihtaktakin kei a honzong ding uh.