Norwegian

Paite

Joshua

22

1Da kalte Josva til sig rubenittene og gadittene og den halve Manasse stamme
1Huchiin Josuain Reuben pawlte, Gad pawlte, Manassi nam kimkhatte a sama,
2og sa til dem: I har holdt alt det Moses, Herrens tjener, bød eder, og I har vært lydige mot mig i alt det jeg har befalt eder;
2A kiang uah, TOUPA sikha Mosiin thu a honpiak peuhmah na pom jel ua, thu ka honpiak peuhmah nou leng na pom jeljel ua:
3I har ikke sviktet eders brødre i denne lange tid, like til denne dag, men I har tatt vare på alt det Herren eders Gud har befalt eder å vareta.
3Hichitan tuni phain na unaute uh na manggilh kei ua, TOUPA na Pathian un hih dinga thu a honpiak na jui jel ua.
4Og nu har Herren eders Gud gitt eders brødre ro, således som han hadde tilsagt dem; så vend nu om og dra til eders telt, til eders eget land, det som Moses, Herrens tjener, gav eder på hin side Jordan.
4Huchiin TOUPA na Pathian un a kiang ua na gensa bangin na unaute uh muanna a napeta hi: huaijiakin TOUPA sikha Mosiin Jordan gala na tantuam ding ua a honna gam piaksa ah, na puanin lamte uah pai nawnta un.
5Men gi nøie akt på å holde det bud og den lov Moses, Herrens tjener, gav eder, å elske Herren eders Gud og å vandre på alle hans veier og holde hans bud og holde fast ved ham og tjene ham av alt eders hjerte og av all eders sjel.
5TOUPA sikha Mosiin TOUPA na Pathian uh ita, a lampi tengteng tawna, a thupiakte poma, amah len chintena, na lungtang tengteng u leh na kha tengteng ua a nasem chiatchiat dinga thu a hon na piak uh, huai thupiak leh dante pilvang takin limsak phat mahmah tum phot mai un, a chi a.
6Så velsignet Josva dem og lot dem fare, og de drog til sine telt.
6Huchiin Josuain amau a vualjawla, a paisaktaa; huchiin a puanin lam uahte a paita uhi.
7Den ene halvdel av Manasse stamme hadde Moses gitt deres arvelodd i Basan, og den andre halvdel hadde Josva gitt arvelodd sammen med deres brødre på den andre side av Jordan - på vestsiden. Da Josva nu lot dem fare til sine telt, velsignet han dem også
7Huan, Manassi nam kimkhatte Mosiin Basan gamah tantuam a piaa: a kimkhat dangte bel Josuain tumlam pangah Jordan galah a uanaute laka tantuam a pe zota hi. Huan, Josuain a inlam ua a paisak sin lain a vualjawla,
8og sa til dem: Vend nu tilbake til eders telt med eders store rikdommer, med store mengder av fe, med sølv og gull og kobber og jern og med klær i stor mengde! Del med eders brødre det hærfang I har tatt fra eders fiender!
8A kiang uah, Na puanin lam uahte hausa takin paita unla, gan tampi toh, dangka te toh, dangkaeng toh, dal toh, sik toh, silhlehten tampi toh: na melmate ua kipana a gallakte uh na unaute uh toh kihawm dialdial un, chiin a gen hi.
9Så vendte Rubens barn og Gads barn og den halve Manasse stamme tilbake; de skiltes fra Israels barn og brøt op fra Silo, som ligger i Kana'ans land, for å dra til Gilead, sitt eget land, hvor de hadde fått sin eiendom efter den befaling Herren hadde gitt ved Moses.
9Huan, Reuben suante leh, Gad suante leh Manassi nam kimkhatte a kik nawn ua, Kanan gam Silo khua akipan Israel suante kiang akipanin Gilead gam, TOUPAN Mosi zanga thu a napiak bangin amau tantuam ding mawnga sehsa gama hoh dingin a pawtta uhi.
10Og da de kom til landet ved Jordan, den del derav som hører til Kana'ans land, bygget Rubens barn og Gads barn og den halve Manasse stamme et alter der ved Jordan, et stort alter, som såes lang vei.
10Huan, Kanan gama Jordan uk a vatun un Reuben suante leh, Gad suante leh, Manassi nam kimkhatten Jordan lui geiah maitam lianpi kholang mahmah a na doh ua.
11Da hørte Israels barn at folk sa: Se, Rubens barn og Gads barn og den halve Manasse stamme har bygget et alter lengst fremme i Kana'ans land, i landet ved Jordan, midt imot Israels barn.
11Huan, Israel suanten, Ngai un, Reuben suante leh Gad suan te leh, Manassi nam kimkhatte Kanan gam chintak, Jordan uk, Israel suante gam lampang ah maitam a doh uh, chia mi gen a ja ua.
12Og da Israels barn hørte dette, samlet hele Israels barns menighet sig i Silo for å dra op til strid mot dem.
12Huan, huai Israel suanten a jak un, Israel suan mipite tengteng amaute vadou tumin Silo khua ah a kikhawm dudup ua.
13Og Israel sendte Pinehas, presten Eleasars sønn, til Rubens barn og Gads barn og den halve Manasse stamme i Gileads land
13Huan, Israel suanten Gilead gama Reuben suante leh, Gad suante leh, Manassi nam kimkhatte kiangah siampu Eleazar tapa Phinehas a sawl ua;
14og sammen med ham ti høvdinger, én familiehøvding for hver av Israels stammer, og hver av dem var overhode for sin familie blandt Israels tusener.
14A kiangah mi lian sawm, Israel pawl nam laka inkuana intekpenpen jel ahi uh.
15Og da de kom til Rubens barn og Gads barn og den halve Manasse stamme i Gileads land, talte de til dem og sa:
15Huan, Reuben suante leh, Gad suante leh, Manassi nam kimkhatte kiangah Gilead gamah a hoh ua, a kiang uah,
16Således sier hele Herrens menighet: Hvad er dette for en troløshet I har gjort mot Israels Gud, at I idag har vendt eder bort fra Herren og bygget eder et alter - at I idag har satt eder op mot Herren?
16TOUPA mipite tengtengin, Israelte Pathian tungah bang ahia na hihkhel uh, TOUPA tungah tunia hel tuma maitam dohin tunia TOUPA na lehngatsan uh?
17Var det ikke nok med den misgjerning vi gjorde da vi holdt oss til Peor, en misgjerning som vi like til den dag idag ikke har renset oss fra, og for hvis skyld hjemsøkelsen kom over Herrens menighet?
17Peor muna tatsiatnate, eia dinga neu luaa simtheih ahi maw? tutanin leng huai i khelhnate i kisilsiang zou kei ua, TOUPA mipite lakah leng hi leng napiin,
18Og I vender eder idag bort fra Herren! Sannelig, setter I eder idag op mot Herren, så vil han imorgen la sin vrede bryte løs mot hele Israels menighet.
18Tunia TOUPA lehngatsan na tup mai jen uh? huchiin tunin TOUPA tunga na nahelte maimah ua jingchiang ajaw Israel mipi tengteng tunga heh ngeingei ding eive.
19Og synes I eders eiendomsland er urent, så kom bare over til Herrens eiendomsland, der hvor Herrens tabernakel står, og få eder eiendom midt iblandt oss, men sett eder ikke op mot Herren og sett eder ikke op mot oss ved å bygge eder et alter foruten Herrens, vår Guds alter!
19Himahleh na gam luah uh a buah leh, TOUPA gamsung, TOUPA biakbuk omna munah hongpai sam unla, ka lak uah teng teita mai unla; ahihhangin TOUPA i Pathian un a chih louh maitam dang bawlin TOUPA tungah hel kei unla, kou tungah leng hel dahta un.
20Bar ikke Akan, Serahs sønn, sig troløst at med det bannlyste gods? Og det kom vrede over hele Israels menighet, og han var ikke den eneste som omkom for hans misgjernings skyld.
20Zer tapa Akanin muhdah thilah thil a hihkhial a, Israel mipite tengteng tungah hehna a hongoma hi kei maw? huai mi amah tatsiatna ah amah bekbek a mangthang tuamkei ve leh, chi uh eive, chiin a gen a.
21Da svarte Rubens barn og Gads barn og den halve Manasse stamme og sa til høvdingene for Israels tusener:
21Huchiin Reuben suante leh, Gad suante leh, Manassi nam kimkhatten Israel pawl nam intekpente a dawng ua, a kiang uah,
22Gud, Gud Herren, ja, Gud, Gud Herren, han vet det, og Israel skal vite det: Sannelig, det var ikke i tross eller i troløshet mot Herren - da frelse du oss ikke idag! -
22TOUPA, pathiante Pathian, TOUPA, pathiante Pathianin a thei: Israel pawlin leng a thei ding uh; ka maitam bawl uh TOUPA lehngatsan tupa, hel tupna hiam thil hihkhelh tupna hiama bawl ka hih uleh, (tuniin leng honhawi dah mai un),
23at vi bygget oss et alter, som om vi vilde vende oss bort fra Herren; og sannelig, ikke for å ofre brennoffer og matoffer på det, og sannelig, ikke for å frembære takkoffer på det - da straffe Herren selv oss! -
23Halmang thillatna ding hiam, nekding thillatna ding hiam, lemna thillatna dinghiam a hihleh, amah TOUPA mahmahin honphut leh ake.
24men sannelig, vi gjorde det av frykt for hvad som kunde hende, for vi tenkte at eders barn engang kunde komme til å si til våre barn: Hvad har I å gjøre med Herren, Israels Gud?
24Tu nungchiangin na suante un ka suante uh kiangah, Nou TOUPA, Israelte Pathian banga na zat phak teina uh om ahia?
25Herren har jo satt Jordan til grense mellem oss og eder, Rubens barn og Gads barn; I har ingen del i Herren. Således kunde eders barn få våre barn til å holde op med å frykte Herren.
25Nou Reuben suante leh Gad suante aw, TOUPAN kou leh nou dingin Jordan gamgi chiang dinga a bawl ei ve; TOUPA ah tantuam na nei tei kei uh, a honchi kha ding uh chia, pilvan jiaka a jiak neitaka ka hih uh ahi: na suante pawlin kou suante TOUPA kihtak siamdan theilouin a bawl khe thei uhi.
26Derfor sa vi: La oss ta oss fore å bygge et alter, ikke til brennoffer eller til slaktoffer,
26Huaijiakin, kisa un, maitam I bawl ding uh, halmang thil latna ding leh kithoihna ding bel hi louin:
27men det skal være et vidne mellem oss og eder og mellem våre efterkommere om at vi vil tjene Herren for hans åsyn med våre brennoffer og slaktoffer og takkoffer, forat ikke eders barn engang skal si til våre barn: I har ingen del i Herren.
27Kou leh, nou leh, I nung ua I suante kikalah theihna ahi dinga huchiin ka halmang thillatte uh leh ka kithoihnate uh leh, ka lemna thillatte ua TOUPA na ka sep theihna ding un leh, na suante un leng tunung chia ka suante uh kianga TOUPA ah tantuam na nei tei kei uh, a honchih louhna ding un, ka chi ua ahi.
28Og vi sa: Hvis de engang skulde si noget sådant til oss og våre efterkommere, da vil vi svare: Se på den efterligning av Herrens alter som våre fedre gjorde, ikke til brennoffer eller til slaktoffer, men til et vidne mellem oss og eder!
28Huaijiakin, Hichi ahi dinga tunung chianga ka kiang uh hiam, ka suante uh kiang hiam huchibanga a honchih chiang ua kou, En ve ua, ka pipute un TOUPA maitam omdan a bawluh, halmang thillatna ding leh kithoihna ding ahi kei hi; kou leh nou kikala theihna a hijaw hi, ka chihna ding ua, ka hih uh ahi.
29Det være langt fra oss å sette oss op mot Herren og idag vende oss bort fra Herren ved å bygge et alter til brennoffer eller matoffer eller slaktoffer foruten Herrens, vår Guds alter, som står foran hans tabernakel.
29TOUPA tunga hela TOUPA lehngatsana, TOUPA ka Pathian uh maitam, a biakbuk china maitam keleu lou halmang thillatna ding hiam, nekding thillatna ding hiam, kitheihna ding hiama maitam bawl ka hih louh dan uh, a chi ua.
30Da Pinehas, presten, og menighetens høvdinger og overhodene for Israels tusener, som var med ham, hørte de ord som Rubens barn og Gads barn og Manasses barn talte, syntes de godt om det.
30Huan, siampu Phinehas leh a kianga om mipi mi lian, Israel pawl nam intekpenten Reuben suante leh Gad suante leh Manassi suante thugen a jak un a kipak sak mahmah hi.
31Og Pinehas, presten Eleasars sønn, sa til Rubens barn og Gads barn og Manasses barn: Idag skjønner vi at Herren er midt iblandt oss, siden I ikke har gjort denne troløshet mot Herren; dermed har I frelst Israels barn av Herrens hånd.
31Huan, siampu Eleazar tapa Phinehasin Reuben suante leh Gad suante leh manassi suante kiangah, TOUPA tunga thil na hih khelh louh jiakin un, tun jaw TOUPA i lak ua om ngeina ahi chih ka theita ve ua: huchiin Israel suante TOUPA khut akipanna honkheta uh ahi, a chi a.
32Så skiltes Pinehas, presten Eleasars sønn, og høvdingene fra Rubens barn og Gads barn i Gileads land og vendte om til Kana'ans land, til Israels barn, og kom tilbake med svar til dem.
32Huchiin siampu Eleazar tapa phinehas leh mi lianpawl Reuben suante leh Gad suante kiang akipanin Gilead gam akipan Kanan gam lamah Isreal suante kiang lamah a pai nawn ta ua, thu a va tun nawn uh.
33Og Israels barn syntes godt om svaret; de lovet Gud og tenkte ikke mere på å dra op til strid mot dem og ødelegge det land hvor Rubens barn og Gads barn bodde.
33Huan, huai thuten Isreal suante a kipak sak mahmaha; huan, Israel saunte Pathian a phatta uhi; huchiin Reuben suante leh Gad suante doua, a omna gam uh suksiatsak thute a gen nawn ta kei uhi.Huan, Reuben suante leh Gad suanten huai maitam pen Ed a chi uh: Toupa pathian a na hi ngei mai chih I kikal uah theihna ahi, a chi uh.
34Og Rubens barn og Gads barn gav alteret navn og sa: Et vidne er det mellem oss om at Herren er Gud.
34Huan, Reuben suante leh Gad suanten huai maitam pen Ed a chi uh: Toupa pathian a na hi ngei mai chih I kikal uah theihna ahi, a chi uh.