1Eftersom mange har tatt sig fore å sette op en fortelling om de ting som er fullbyrdet iblandt oss,
1 Ya nin ay jine bora Tiyafilos, boro boobo na anniya haw ka hayey din baarey hantum kaŋ yaŋ tabbat no, i n'i te iri game ra.
2således som de som fra først av var øienvidner og blev ordets tjenere, har overgitt oss det,
2 Za sintina moy seedey da Sanno saajawkoy mo n'i no iri se.
3så har også jeg foresatt mig, efterat jeg nøie har gransket alt sammen fra først av, å nedskrive det i sammenheng for dig, gjæveste Teofilus,
3 Woodin sabbay se no ay mo di a ga boori ay ma hantum ni se. Zama ay na hayey din kulu guna-guna soosay, za sanno fuuma d'a fonda boŋ mo.
4forat du kan lære å kjenne hvor pålitelige de lærdommer er som du er oplært i.
4 Ay mo go ga hantum ni se hala ni ma sanno kaŋ i na ni dondonandi nd'a din tabbatandiyaŋo bay.
5I de dager da Herodes var konge i Jødeland, var det en prest ved navn Sakarias, av Abias skifte, og han hadde en hustru av Arons døtre, og hennes navn var Elisabet.
5 Waato kaŋ Hirodus* gonda Yahudiya koytaray, alfaga* fo go no kaŋ a maa ga ti Zakariya, Abiya kuray boro no. A wando maa Alizabata, Haruna* dumo gaa n'a fun.
6De var begge rettferdige for Gud, og vandret ulastelig i alle Herrens bud og forskrifter.
6 I boro hinka mo adilanteyaŋ no Irikoy jine. I goono ga dira Rabbi lordey d'a farilley kulu ra, taali kulu si.
7Og de hadde ikke barn; for Elisabet var ufruktbar, og de var begge kommet langt ut i årene.
7 Amma i sinda ize, zama Alizabata wo waygunu no. I boro hinka mo jiirey baa.
8Men det skjedde mens han gjorde prestetjeneste for Gud, da raden var kommet til hans skifte,
8 A go no, Zakariya go nga alfagataray goyo gaa Irikoy jine, nga alwaato boŋ.
9at det efter preste-tjenestens sedvane tilfalt ham å gå inn i Herrens tempel og ofre røkelse;
9 Alfagataray alaada boŋ kurne n'a daŋ a ma furo Irikoy* fuwo ra ka dugu ton.
10og hele folkemengden stod utenfor og bad i røkofferets stund.
10 Jama kulu mo go taray ga adduwa te dugu tonyaŋo alwaato ra.
11Da åpenbarte en Herrens engel sig for ham og stod på høire side av røkoffer-alteret.
11 Rabbi malayka* fo mo bangay Zakariya se. A goono ga kay dugu tonyaŋ feema jarga, kambe ŋwaaro gaa haray.
12Og da Sakarias så ham, blev han forferdet, og frykt falt på ham.
12 Zakariya laakalo tun waato kaŋ a di a, a humburu mo.
13Men engelen sa til ham: Frykt ikke, Sakarias! din bønn er hørt, og din hustru Elisabet skal føde dig en sønn, og du skal kalle ham Johannes;
13 Amma malayka ne a se: «Ma si humburu Zakariya, zama Irikoy maa ni ŋwaara. Ni wando Alizabata mo ga ize alboro fo hay ni se. Ni g'a maa daŋ Yohanna.
14og han skal bli dig til glede og fryd, og mange skal glede sig over hans fødsel.
14 Ni ga farhã ka te bine kaani, boro boobo mo ga farhã a hayyaŋo sabbay se.
15For han skal være stor for Herren, og han skal ikke drikke vin og sterk drikk, og han skal fylles med den Hellige Ånd like fra mors liv;
15 Zama a ga te boro beeri no Rabbi jine. A si duvan* wala baji dumi kulu haŋ. A ga to mo nda Biya* Hanno za nyaŋo gunda ra.
16og han skal omvende mange av Israels barn til Herren deres Gud,
16 A ga Israyla* ize boobo bare k'i ye Rabbi ngey Irikoyo do haray.
17og han skal gå i forveien for ham i Elias' ånd og kraft, for å vende fedres hjerter til barn og ulydige til rettferdiges sinnelag, for å berede Herren et velskikket folk.
17 A ga koy Rabbi jine mo nda Iliya* biya*, d'a dabaro mo, zama a ma baabey biney bare k'i ye izey do haray, a ma hanga sandey ye i ma dira adilantey* laakalo ra, a ma jama soolante mo margu Rabbi se.»
18Og Sakarias sa til engelen: Hvorav skal jeg vite dette? Jeg er jo en gammel mann, og min hustru er langt ute i årene.
18 Zakariya ne malayka se: «Ifo gaa no ay ga woodin bay? Zama ay ya dottijo no, ay wande mo jiirey baa.»
19Og engelen svarte ham: Jeg er Gabriel, som står for Guds åsyn, og jeg er utsendt for å tale til dig og forkynne dig dette glade budskap;
19 Malayka mo tu ka ne a se: «Ay no Jibraylu, kaŋ ga kay Irikoy jine. Irikoy n'ay donton no zama ay ma salaŋ ni se, ay ma kande ni se baaru hanno wo.
20og se, du skal bli målløs, og ikke kunne tale før den dag da dette skjer, fordi du ikke trodde mine ord, som skal fullbyrdes i sin tid.
20 Guna, ni ga dangay, ni si du ka salaŋ mo koyne kala han kaŋ hane hayey din ga te, za kaŋ ni mana cimandi ay sanney se, kaŋ Irikoy ga toonandi ngey alwaato ra.»
21Og folket stod og ventet på Sakarias, og de undredes over at han blev så lenge i templet.
21 Jama mo go taray ga Zakariya batu. Kal i dambara nda gayyaŋo kaŋ a te Irikoy fuwo ra.
22Men da han kom ut, kunde han ikke tale til dem, og de skjønte at han hadde sett et syn i templet, og han nikket til dem, og var og blev stum.
22 Waato kaŋ a fatta, a si hin ka salaŋ i se. I bay mo kaŋ a di bangayyaŋ fo Irikoy fuwo ra. Nga mo, a soobay ka te i se dedandiyaŋ, ka goro beebe.
23Og det skjedde da hans tjenestedager var til ende, da drog han hjem til sitt hus.
23 A go no mo, kaŋ a goyo jirbey ban, a koy nga kwaara.
24Men efter disse dager blev hans hustru Elisabet fruktsommelig, og hun trakk sig tilbake i ensomhet i fem måneder, og sa:
24 Jirbey din banda Alizabata, Zakariya wando te gunde. A na nga boŋ tugu handu gu ka ne:
25Så har Herren gjort med mig i de dager da han så til mig for å bortta min vanære iblandt menneskene.
25 «Ya-cine no Rabbi te ay se, hano kaŋ hane a bakar ay se, zama a m'ay jance haro ganandi borey jine.»
26Men i den sjette måned blev engelen Gabriel sendt fra Gud til en by i Galilea som heter Nasaret,
26 A go no koyne, a handu iddanta ra, kala Irikoy na malayka Jibraylu donton a ma koy kwaara fo do Galili laabo ra, kaŋ maa Nazara.
27til en jomfru som var trolovet med en mann ved navn Josef, av Davids hus, og jomfruens navn var Maria.
27 A ma koy wandiyo fo do kaŋ i ga ba k'a hiijandi alboro fo se. Albora maa ga ti Yusufu, Dawda dumo boro no. Wandiya mo maa Maryama.
28Og engelen kom inn til henne og sa: Vær hilset, du benådede! Herren er med dig; velsignet er du blandt kvinner!
28 Malayka furo a do ka ne a se: «Fofo, nin kaŋ du gomni. Rabbi go ni banda.»
29Men hun blev forferdet over hans ord, og grundet på hvad dette skulde være for en hilsen.
29 Amma Maryama laakalo tun gumo sanno sabbay se. A goono ga miila nga bina ra hala fooyaŋ woofo dumi no woone.
30Og engelen sa til henne: Frykt ikke, Maria! for du har funnet nåde hos Gud;
30 Kala malayka ne a se: «Ma si humburu, Maryama, zama ni du gaakuri Irikoy do.
31og se, du skal bli fruktsommelig og føde en sønn, og du skal kalle ham Jesus.
31 Guna mo, ni ga te gunde, ni ga ize aru hay, ni g'a maa daŋ Yesu mo.
32Han skal være stor og kalles den Høiestes Sønn, og Gud Herren skal gi ham hans far Davids trone,
32 A ga ciya mo boro beeri, i ga ne a se Koy Beero kaŋ bisa ikulu Ize no. Rabbi Irikoy g'a no a kaayo Dawda koytara karga.
33og han skal være konge over Jakobs hus evindelig, og det skal ikke være ende på hans kongedømme.
33 A ga koytaray ŋwa Yakuba dumey boŋ hal abada, a koytara mo sinda me.»
34Men Maria sa til engelen: Hvorledes skal dette gå til, da jeg ikke vet av mann?
34 Maryama mo ne malayka se: «Mate no woodin ga te ka te d'a, za kaŋ ay mana alboro bay?»
35Og engelen svarte henne: Den Hellige Ånd skal komme over dig, og den Høiestes kraft skal overskygge dig; derfor skal også det hellige som fødes, kalles Guds Sønn.
35 Malayka tu ka ne a se: «Biya Hanno ga zumbu ni boŋ. Koy Beero kaŋ bisa ikulu dabaro no ga te ni se yuumay. Woodin sabbay se no, izo kaŋ ni ga hay din, i ga ne a se Ihanna, Irikoy Ize.
36Og se, Elisabet, din slektning, har også undfanget en sønn i sin alderdom, og hun, som kaltes ufruktbar, er nu i sin sjette måned.
36 Guna mo, ni nya-ka-fo-sina Alizabata gonda ize nga gunda ra, nga nda nga zeena. Woone mo ga ti a handu iddanta, nga kaŋ waato i ga ne a se waygunu.
37For ingen ting er umulig for Gud.
37 Zama sanni si Irikoy do kaŋ ga jaŋ dabari.»
38Da sa Maria: Se, jeg er Herrens tjenerinne; mig skje efter ditt ord! Og engelen skiltes fra henne.
38 Maryama ne: «Guna, ay ya Rabbi koŋŋa no. I ma te ay se mate kaŋ ni ci din.» Kala malayka n'a naŋ.
39Men Maria stod op i de dager og skyndte sig til fjellbygdene, til en by i Juda,
39 Maryama tun jirbey din ra ka koy da waasi tondey kuukey laabo ra, Yahudiya kwaara fo do.
40og hun kom inn i Sakarias' hus og hilste på Elisabet.
40 A furo Zakariya fuwo ra ka Alizabata fo.
41Og det skjedde da Elisabet hørte Marias hilsen, da sprang fosteret i hennes liv, og Elisabet blev fylt med den Hellige Ånd
41 A go no mo, waato kaŋ Alizabata maa Maryama fooyaŋo, kala attaciriya sar Alizabata gunda ra. Nga mo to nda Biya Hanno.
42og ropte med høi røst og sa: Velsignet er du blandt kvinner, og velsignet er ditt livs frukt!
42 A na nga jinda sambu nda gaabi ka ne: «Ni ya albarkante no wayborey game ra, albarkante mo no ni gundayzo.
43Og hvorledes times mig dette, at min Herres mor kommer til mig?
43 Man ay to mo, hala ay Rabbo nya ma kaa ay do?
44For se, da lyden av din hilsen nådde mitt øre, sprang fosteret i mitt liv med fryd.
44 Zama guna, waato kaŋ ni fooyaŋo jinda furo ay hangey ra, kala attaciriya sar ay gunda ra, farhã sabbay se.
45Og salig er hun som trodde; for fullbyrdes skal det som er sagt henne av Herren.
45 Albarkante no ni kaŋ cimandi kaŋ Irikoy ga haya kaŋ nga ci ni se toonandi.»
46Da sa Maria: Min sjel ophøier Herren,
46 Maryama mo ne: «Ay bina ga Rabbi beerandi,
47og min ånd fryder sig i Gud, min frelser,
47 Ay biya mo ga farhã Irikoy ay Faabakwa se.
48han som har sett til sin tjenerinnes ringhet. For se, fra nu av skal alle slekter prise mig salig,
48 Zama a na nga koŋŋa kaynandiyaŋo guna, Hal a go, ne ka koy jine zamana kulu izey ga ne ay se albarkante.
49fordi han har gjort store ting imot mig, han, den mektige, og hellig er hans navn,
49 Zama nga kaŋ ga ti Hinkoyo, A te ay se hari bambata yaŋ, A maa ya Ihanna mo no.
50og hans miskunn er fra slekt til slekt over dem som frykter ham.
50 A suujo go baabey da ngey waddey gaa ka koy izey da ngey waddey gaa, Ngey kaŋ yaŋ ga humbur'a gaa no.
51Han gjorde veldig verk med sin arm, han adspredte dem som var overmodige i sitt hjertes tanke;
51 A na gaabi cabe nda nga kamba. A na borey kaŋ gonda boŋbeeray ngey biney saawarey ra din say-say.
52han støtte stormenn fra deres høiseter og ophøiet de små;
52 A na gaabikooney zeeri ka kaa ngey koytaray kargey ra, Ka talkey beerandi.
53hungrige mettet han med gode gaver, og rikmenn lot han gå bort med tomme hender.
53 A na harayzey kungandi nda hari hanno yaŋ, Amma arzakantey, a n'i sallama kambe koonu.
54Han tok sig av Israel, sin tjener, for å komme miskunn i hu
54 A na nga tamo Israyla gaa, Zama nga ma fongu nda suuji,
55- således som han talte til våre fedre - mot Abraham og hans ætt til evig tid.
55 Mate kaŋ cine a ci iri kaayey, Ibrahim da nga banda mo se hal abada.»
56Og Maria blev hos henne omkring tre måneder, og vendte så hjem igjen til sitt hus.
56 Kala Maryama goro Alizabata do sanda handu hinza cine, waato din gaa no a ye fu.
57Men for Elisabet kom tiden da hun skulde føde, og hun fødte en sønn,
57 A go no mo, Alizabata jirbey to kaŋ a ga hay, hala mo a na ize alboro hay.
58og hennes granner og frender fikk høre at Herren hadde gjort sin miskunn stor mot henne, og de gledet sig med henne.
58 A gorokasiney d'a nya-ka-fo-siney maa kaŋ Rabbi na nga suuji beero cabe a se. I farhã mo a banda.
59Og det skjedde på den åttende dag, da kom de for å omskjære barnet, og de vilde kalle ham Sakarias efter hans far.
59 Kala jirbi ahakkante hane i kaa zama ngey ma zanka dambangu*. I ho k'a maa ce Zakariya, a baabo maa.
60Da tok hans mor til orde og sa: Nei, han skal hete Johannes.
60 Amma nyaŋo tu ka ne: «Manti yaadin no. I ga ne a se Yohanna.»
61Og de sa til henne: Men det er jo ingen i din ætt som har dette navn.
61 I tu ka ne a se: «Ni dumo ra boro kulu si no kaŋ i g'a ce nda maa woodin.»
62De gjorde da tegn til hans far for å få vite hvad han vilde han skulde hete.
62 Kal i te dedandiyaŋ baabo se, k'a hã maa kaŋ no a ga ba i m'a ce d'a.
63Og han bad om en tavle og skrev disse ord: Johannes er hans navn. Og de undret sig alle.
63 Nga mo, a na walhã hã ka hantum: «A maa ga ti Yohanna.» Hala boro kulu dambara.
64Men straks blev hans munn oplatt og hans tunge løst, og han talte og lovet Gud.
64 Sahãadin-sahãadin, Irikoy na baabo meyo fiti, a n'a deena taŋ mo, hal a salaŋ ka Irikoy sifa.
65Og det kom frykt på alle dem som bodde deromkring, og i alle Judeas fjellbygder talte de med hverandre om alle disse ting,
65 Humburkumay kaa gorokasiney kulu gaa. Yahudiya tondey laabo kulu ra mo borey na baarey din ciinay te.
66og alle som hørte det, la det på hjerte og sa: Hvad skal det da bli av dette barn? For Herrens hånd var med ham.
66 Borey kulu kaŋ maa mo n'i jisi ngey biney ra ka ne: «Zanka wo binde, mate no a ga bara nd'a? Zama haciika Rabbi kambe go a banda.»
67Og hans far Sakarias blev fylt med den Hellige Ånd og talte profetiske ord og sa:
67 Kala baabo, Zakariya to nda Biya Hanno ka annabitaray te ka ne:
68Lovet være Herren, Israels Gud, han som så til sitt folk og forløste det!
68 «I ma Rabbi Israyla Irikoyo sifa, Zama a kaa ka nga borey kunfa, ka fansa te i se.
69Og han opreiste oss et frelsens horn i sin tjener Davids hus,
69 A na faaba hilli fo tunandi iri se nga tamo Dawda dumo ra.
70således som han talte gjennem sine hellige profeters munn fra fordums tid av,
70 Mate kaŋ Irikoy ci din annabi* hanney meyey ra, Za doŋ zamaney waney.
71en frelse fra våre fiender og fra alle deres hånd som hater oss,
71 Hal a m'iri faaba iri ibarey gaa, D'iri konnakoy kulu kambe ra mo.
72for å gjøre miskunn mot våre fedre og komme sin hellige pakt i hu,
72 A ma suuji te iri kaayey se, Ka fongu nda nga sappa hanna,
73den ed han svor Abraham, vår far,
73 Zeyaŋo boŋ kaŋ Irikoy ze d'a iri kaayo Ibrahim se,
74for å fri oss av våre fienders hånd og gi oss å tjene ham uten frykt
74 Hal a m'iri no iri ma faaba iri ibarey kambey ra, Iri ma may Irikoy se humburkumay si.
75i hellighet og rettferdighet for hans åsyn alle våre dager.
75 Iri ma Irikoy gana hananyaŋ da adilitaray ra, Hal iri aloomarey me.
76Men også du, barn, skal kalles den Høiestes profet; for du skal gå frem for Herrens åsyn for å rydde hans veier,
76 Oho, nin mo zanka kayna, I ga ne ni se Koy Beero kaŋ bisa ikulu wane annabi, Zama ni ga furo Rabbi jine k'a fondey soola.
77for å lære hans folk frelse å kjenne ved deres synders forlatelse
77 Ni ga faaba bayray no a borey se ngey zunubey yaafayaŋo do,
78for vår Guds miskunnelige hjertelags skyld, som lot solopgang fra det høie gjeste oss,
78 Irikoy bina suujo sabbay se, Kaŋ a do no a kande beene mo boyaŋo iri do.
79for å lyse for dem som sitter i mørke og dødsskygge, for å styre våre føtter inn på fredens vei.
79 Ngey kaŋ yaŋ go kubay ra da buuyaŋ biyo ra mo ga goro, Nga no ga kaari i gaa. A g'iri cey daŋ baani fonda ra mo.»
80Men barnet vokste og blev sterkt i ånden, og han var i ødemarkene til den dag da han blev ført frem for Israel.
80 Zanka binde beeri ka te gaabi biya ra. A goro saajey ra hala jirbey kaŋ i n'a cabe Israyla se.