1En sang ved festreisene; av David. Jeg gleder mig ved dem som sier til mig: Vi vil gå til Herrens hus.
1 Zijiyaŋ dooni no. Dawda wane no. Ay farhã waato kaŋ cine i ne ay se: «Kaa, iri ma koy Rabbi windo do.»
2Våre føtter står i dine porter, Jerusalem!
2 Ya Urusalima*, iri cey ga kay ni birni meyey ra.
3Jerusalem, du velbyggede, lik en by som er tett sammenføiet,
3 Urusalima, nin kaŋ i na ni cina, Gallu nooya kaŋ goono ga margu care gaa.
4hvor stammene drar op, Herrens stammer, efter en lov for Israel, for å prise Herrens navn!
4 Naŋ kaŋ kundey ga kaaru, Kaŋ ga ti Rabbi kundey, farilla no Israyla se, Ngey ma du ka saabu Rabbi maa se.
5For der er stoler satt til dom, stoler for Davids hus.
5 Zama noodin no i na kargayaŋ sinji ciiti teeyaŋ se, Kaŋ ga ti Dawda dumo kargey.
6Bed om fred for Jerusalem! La det gå dem vel som elsker dig!
6 Wa te adduwa Urusalima laakal kana se ka ne: «Ni baakoy ma te arzaka.
7Der være fred innen din voll, ro i dine saler!
7 Laakal kanay ma goro ni birni cinarey ra, Albarka mo ma goro ni faadey ra.»
8For mine brødres og mine venners skyld vil jeg si: Fred være i dig!
8 Ay nya-izey d'ay baakoy sabbay se no ay ga ne: «Laakal kanay ma goro ni ra.»
9For Herrens, vår Guds huses skyld vil jeg søke ditt beste.
9 Rabbi iri Irikoyo windo sabbay se no ay goono ga ni albarka ceeci.