1Gilead gama Tisbe khuaa mi Elijain Ahab kiangah, Toupa, a kianga ka om sekna Israelte Pathian hinna louin ka gen hi: kum bangzah hiam sungin ka thu louin dai leh vuah himhim a ke kei ding, a chi a.
1Da sa tisbitten Elias, en av dem som var flyttet inn i Gilead, til Akab: Så sant Herren, Israels Gud, lever, han hvis tjener jeg er: Det skal i disse år ikke komme dugg eller regn uten efter mitt ord.
2Huan, Toupa thu a kiangah a hongtunga,
2Og Herrens ord kom til ham, og det lød således:
3Hiai akipan pawt inla, suah lam juanin pai inla, Jordan china om Kerith luiah vabu in.
3Gå herfra og ta veien mot øst og skjul dig ved bekken Krit østenfor Jordan!
4Huan, hichi ahi dinga. Huai lui tui na ne dinga; huai laia nang on vak dingin vaak thu ka pe khin hi, chiin.
4Du skal drikke av bekken, og jeg har befalt ravnene å forsørge dig der.
5Huchiin a kuan a, toupa thu bangin a hihta a: Jordan chin a om Kerith luiah ava omta hi.
5Så gikk han og gjorde som Herren hadde sagt; han gikk til bekken Krit østenfor Jordan og opholdt sig der,
6Huan, vaak ten jing lamin tanghou leh sa a hong puak jel ua, nitaklam in tanghou leh sa hong puak nawn jeljel uh; huan, lui tui a ne a.
6og ravnene kom til ham med brød og kjøtt om morgenen og med brød og kjøtt om aftenen, og han drakk av bekken.
7Huan, a nung deuh in hichi ahia, huai gama vuah himhim a zuk louh jiak in lui a hong kangtata.
7Men da det var gått en tid, blev bekken uttørret; for det kom ikke regn i landet.
8Huan, Toupa thu a kiangah a hongtunga,
8Da kom Herrens ord til ham, og det lød således:
9Thou inla, Zidon gama Zarephath khuaah hoh inla, huaiah omin: nang honvak dingin meithai khat thu ka pe khinta, chiin,
9Stå op og gå til Sarepta, som hører til Sidon, og bli der! Jeg har befalt en enke der å forsørge dig.
10Huchiin a thou a, Zarephath khuaah a hohta a; huan, huai kho kulh kongpi ava tunin ngaiin, meithai khat sing tom ana om a; amah a sama, Belin tui neuchik honla dih ve, kana dawn ding, achia.
10Han stod op og gikk til Sarepta, og da han kom til byporten, fikk han se en enke som gikk og sanket ved; han ropte på henne og sa: Hent mig litt vann i en skål, så jeg kan få drikke!
11Huan, la dinga a kuan a sama, tanghou neuchik bek hontawi lechin, achia.
11Da hun nu gikk for å hente det, ropte han efter henne og sa: Ta med et stykke brød til mig!
12Huan, aman, Toupa na Pathian hinna louin, ka gen tanghou jaw ka neikeia, bel ah tangbuang pham khat lel leh, thawl ah sathau neuchik kia ka neia; huan, ngaiin, ka pai chia ka tapa a ding bawlna dingin singkang nih hiam leh ka tom a, huchiin ka ne ding ua, ka si mai ding uh, achia.
12Da sa hun: Så sant Herren din Gud lever: Jeg eier ikke en brødskive, men har bare en håndfull mel i krukken og litt olje i kruset, og nu går jeg her og sanker et par stykker ved for å gå hjem og lage det til for mig og min sønn, så vi kan ete det og så dø.
13Huan, Elija in a kiangah, lau ken; na gen bangin va hih in: Ahihhangin huaiin tanghou neuchik petmah honbawlsak phot inla, huai hontawi inla, huai khit chiangin nanga ding leh na tapa ading na bawl na ke.
13Men Elias sa til henne: Frykt ikke! Gå hjem og lag det til, som du har sagt! Lag bare først et lite brød til mig av det og kom ut til mig med det! Siden kan du så lage til noget for dig og din sønn.
14Toupa, Israel te Pathianin hichiin achia, Toupan leitung a vuah a honzuk sak masiah tangbuang bel pen a vuak tuan kei dinga, sathau thawl leng akang kei ding, chiin, achia.
14For så sier Herren, Israels Gud: Melkrukken skal ikke bli tom og oljekruset ikke fattes olje like til den dag Herren sender regn over jorden.
15Huchiin, Elija gen bangin ava hih a: huan, amah leh a inkote leh Elija toh ni bangzah hiamk tak ane uh.
15Og hun gikk og gjorde som Elias hadde sagt, og de hadde mat, både han og hun og hennes hus, i lang tid;
16Elija zanga a gen Toupa thu bangin tangbuang bel bel a vuak tuan keia, sathau thawl leng a kang sam kei hi.
16melkrukken blev ikke tom, og oljekrukken fattedes ikke olje, efter det ord som Herren hadde talt gjennem Elias.
17Huan, huai thil nungin hichi ahia, in neinu, numei tapa achi a hong na a; a china a gim mahmah a, a nak a tawpta.
17Men nogen tid efter hendte det at sønn til konen som eide huset, blev syk; og hans sykdom blev så svær at det til slutt ikke mere var livsånde i ham.
18Huan, aman Elija kiangah, nang Pathian mi aw, nang leh kei bang ahia I hih uh? ka khelh na hon theikhe sak ding leh ka tapa honthah sak ding a hongpai nei ve! Achia.
18Da sa hun til Elias: Hvad har jeg med dig å gjøre, du Guds mann? Du er kommet til mig for å minne mig om min synd og la min sønn dø.
19Huan, aman a kiangah, na tapa honpe dih ve leh, achia. Huchiin a pom lai a laksak a, a omna dantan ah a pom tou a, a lupna ah a lumsak hi.
19Han svarte henne: Gi mig din sønn hit! Så tok han ham fra hennes fang og bar ham op på loftet, hvor han bodde, og la ham på sin seng.
20Huan, toupa a sama, Aw Toupa ka Pathian, ka tenna meithai nu tungah leng a tapa hihlup sakin thil hoihlou na hon tungsak ta ahia? Achia.
20Og han ropte til Herren og sa: Herre min Gud! Har du da også ført ulykke over denne enke hos hvem jeg bor som gjest, ved å la hennes sønn dø?
21Huchiin, naupang tungah thumvei a kijia a, toupa a sam, Aw Toupa ka Pathian, hehpihtakin hiai naupang hinna amah ah honom sak nawn in achia.
21Så strakte han sig tre ganger bortover barnet og ropte til Herren og sa: Herre min Gud! La dette barns sjel vende tilbake til det!
22Huan, Toupan Elija thu ana ngaihkhiak saka; hichiin naupang hinna amah ah a hong om nawna, a honghalh nawnta.
22Og Herren hørte Elias' bønn, og barnets sjel vendte tilbake, så det blev levende igjen.
23Huan, Elija in naupang a pi a, dantan a kipanin in sungah a paipih suka, a nu a pia hi; huan, Elija in, enin, na tapa a dam nawnta hi, achia.Huan, numei in Elija kiangah tuin tuh Pathian mi na hia, na kama Toupa thu thutak ahi chih kana theita hi, achia.
23Og Elias tok barnet og bar det fra loftet ned i huset og gav det til dets mor; og han sa: Se, din sønn lever.
24Huan, numei in Elija kiangah tuin tuh Pathian mi na hia, na kama Toupa thu thutak ahi chih kana theita hi, achia.
24Da sa kvinnen til Elias: Nu vet jeg at du er en Guds mann, og at Herrens ord i din munn er sannhet.