1Huan, Elisain a tapa a hih dam sak numei kiangah, Thou inla, nang leh na inkote toh, na om theihna munmun uah va omta dih un; Toupan kial a ke sak sin hi; hiai gamah kum sagih sung tak ake ding hi, chiin a na gen khina.
1Elisa sa til den kvinne hvis sønn han hadde gjort levende: Gjør dig rede og dra bort med hele ditt hus og ophold dig på et eller annet fremmed sted! For Herren har kalt på hungersnøden, og den kommer også over landet og skal vare i syv år.
2Huchiin numei a thoua, Pathian mi thu bangin a hiha; a inkote toh Philistiate gamah kum sagih a va omta uh.
2Og kvinnen gjorde sig rede og gjorde efter den Guds manns ord; hun drog bort med hele sitt hus og opholdt sig som fremmed i filistrenes land i syv år.
3Huan, kum sagih hong kivei nungin hichi ahia, huai numei bel Philistiate gam a kipan a kiik nawna; huan, a in leh lou ngen dingin kumpipa a juana.
3Men da syv år var gått, vendte kvinnen tilbake fra filistrenes land; og hun gikk avsted for å be kongen om hans hjelp til å få igjen sitt hus og sin jord.
4Huan, Kumpipan Pathian mi Sikha Gehazi bel, Elisain thil thupi a hih tengteng hon hilh dih ve, chia a na houpih laitak ahi.
4Kongen holdt da på å tale med Gehasi, den Guds manns dreng, og sa: Fortell mig om alle de store gjerninger Elisa har gjort!
5Huan, mikhat sisa a hinsak nawn thu kumpipa ana hilh laitakin hichi ahi a, ngaiin, a tapa a hinsak nawn numeiin a in leh a lou kumpipa a hong ngen. Huan, Gehaziin, kumpipa ka pu aw, hiai ahi numei, huan, hiai ahi a tapa Elisa in a hinsak nawn, achi a.
5Og just som han fortalte kongen at han hadde gjort den døde levende, kom den kvinne hvis sønn han hadde gjort levende, og bad kongen om hans hjelp til å få sitt hus og sin jord. Da sa Gehasi: Herre konge! Her er kvinnen, og her er hennes sønn som Elisa gjorde levende.
6Huan, kumpipan numei a dot aleh a hilh a. Huchiin kumpipan heutu khat a sehsaka, amaha tengteng, a loua thil tung tengteng tanin, hiai gam a pawtkhiak san apat tutan a penawn vek un, a chi a.
6Så spurte kongen kvinnen, og hun fortalte ham det; og kongen lot henne få en av hoffolkene med sig og sa: Sørg for at hun får igjen alt det som hører henne til, og alt hvad hennes jord har kastet av sig fra den dag hun forlot landet, og til nu!
7huan, Elisa bel Damaska khua ah a hoha; huan, Suria kumpipa Benhadad a chi a naa; huchiin, Pathian mi hiaiah a hong ve, chiin a hilh ua.
7Elisa kom til Damaskus mens kongen i Syria Benhadad lå syk. Da det blev fortalt kongen at den Guds mann var kommet dit,
8Huan, kumpipan Hazael kiangah, Kipahman tawi inla, Pathian mi houpih dingin vahoh inla, ka china ka hoih khe nawn thei ding hiam Toupa honna dotsak peuhmah leh, a chi a.
8sa han til Hasael: Ta en gave med dig og gå den Guds mann i møte og spør Herren gjennem ham om jeg skal komme mig av denne sykdom!
9Huchiin Hazael bel amah houpih dingin a kuana, kipahman ding Damasaka khuaa thil hoih chiteng, sa ngawngsau sawmli puak a tawia, a maah a va dinga, Na tapa Benhadad, Suria kumpipa in, Ka china ka hoih khe nawn diam? Chi dingin na kiangah kei a honsawl hi, a chi a.
9Så drog Hasael ham i møte og tok en gave med sig av det beste som fantes i Damaskus, så meget som firti kameler kunde bære; og han kom og stod frem for ham og sa: Din sønn Benhadad, kongen i Syria, har sendt mig til dig og lar spørre: Skal jeg komme mig av denne sykdom?
10Huan, Elisain a kiangah, pai nawn inla a kiangah, na hoih khe nawn na mah ke, a chi ve, chiin, ahihhangin a si khongkhong ding chih Toupan a hon theisak hi, a chi a.
10Elisa svarte: Gå du bare og si til ham: Du skal leve*. Men Herren har latt mig se at han skal dø. / {* hvad jeg vet at du i alle tilfelle vil gjøre, 2KG 8, 14.}
11Huchiin amah adia zumhuai khopin a ensal nilouha; huan, Pathian mi a kaptaa.
11Og den Guds mann holdt sine øine festet på ham overmåte lenge og begynte å gråte.
12Huan, Hazaelin, Bang dinga ka pu kap ahia? A chi a. Aman a dawnga, Israel suante tunga na thil hoihlou hih ding ka theih jiakin ahi; a kulhte uh na hal sak dinga, a tangvalte uh namsauin na that dinga, a tanu nou chikchikte uh na pai jan dinga, nau pai lai a numeite uh na pik kek ding, a chi a.
12Da sa Hasael: Hvorfor gråter min herre? Han svarte: Fordi jeg vet at du skal gjøre Israels barn meget ondt; deres festninger skal du sette ild på, deres unge menn skal du drepe med sverdet, deres små barn skal du knuse, og deres fruktsommelige kvinner skal du opskjære.
13Huan, Hazaelin Kei na sikha ui lel takin huchi thil thupi hih thei ding ka hi mahmah ahia? A chi a. Huan, Elisain a dawnga, Suriate tungah na hong lal ding chih Toupan a hon theisak hi, a chi a.
13Hasael sa: Hvad er din tjener, den hund, at han skulde gjøre så store ting? Elisa svarte: Herren har latt mig se dig som konge over Syria.
14Huchiin Elisa kianga kipan a pawt a, a pu kiang lam ah a paitaa; aman, Elisa in bang honna hilh a? a chi a. Huan, aman, na hoih khe nawn na tham ke, chiin a hon hilh, a chi a.
14Så forlot han Elisa og kom til sin herre; han spurte ham: Hvad sa Elisa til dig? Han svarte: Han sa til mig at du skal leve.
15Huan, ajingin hichi ahi a, puan sah pi a laa, tui ah a diaha, a mai a khuhsak a, a sita a; huan, hazael a sikin a lalta hi.
15Men dagen efter tok han et teppe og dyppet det i vann og bredte det over hans ansikt, og han døde; og Hasael blev konge i hans sted.
16Huan, Israel kumpipa Ahab tapa Joram kum nga a lal kumin (huailaiin Jehosaphat bel Juda kumpipa ahi a), Juda kumpipa Jehosaphat tapa Jehoram a lal pan a.
16I Israels konge Jorams, Akabs sønns femte år, mens Josafat ennu var konge i Juda, blev Joram, Josafats sønn, konge i Juda.
17A lal pat lain kum sawm thum leh kum niha upa ahi; Jerusalem khuaah kum giat vai a hawma.
17Han var to og tretti år gammel da han blev konge, og regjerte åtte år i Jerusalem.
18Ahab inkote bangin, Israel kumpipate lampi tot a tawna; Ahab tanu jiin a nei hi; huchiin Toupa mitmuhin thil hoihlou pi a hihsek hi.
18Han vandret på Israels kongers vei, likesom Akabs hus hadde gjort, for han hadde en datter av Akab til hustru, og han gjorde hvad ondt var i Herrens øine.
19Ahihhangin Toupan a sikha david jiakin Juda gam a hihse nuam keia, a suante tana khawnvak neihsak gige a nachiamta ngala.
19Men Herren vilde ikke ødelegge Juda for sin tjener Davids skyld, fordi han hadde lovt ham at han vilde la en lampe brenne for ham og hans sønner gjennem alle tider.
20A dam lain Edomte Judate tungah a hel ua, a tung ua kumpipa ding a kibawl tawm ua.
20I hans dager falt Edom fra Juda og tok sig en konge.
21Huchiin Joram bel Zair khuaah kangtalai tengteng toh a hoha; huan, janin a kisa khiaa, amau um Edomte leh a kangtalai tung ua heutute a vasualta hi; huan, mite a puanin lam uah a tai chiat uhi.
21Da drog Joram over til Sa'ir med alle sine stridsvogner; han brøt op om natten og slo edomittene, som hadde omringet ham, og høvedsmennene over deres vogner; men folket flyktet til sine hjem.
22Huchiin Edomte tu tanin Judate tungah a hel lailai uhi. Huai lai mahin Libna khua leng a na hel sam uh.
22Således falt Edom fra Juda og har vært skilt fra dem til den dag idag; på samme tid falt også Libna fra.
23Huan Jehoram tanchin dangte leh a thilhih tengteng Juda kumpipate lal lai thu gelhna buah a kigelh a hikei maw?
23Hvad som ellers er å fortelle om Joram og om alt det han gjorde, er opskrevet i Judas kongers krønike.
24Huan, Jehoram bel a pi leh pute kiangah a ihmu a, a pi leh pute lakah David khopi ah a vui uh; a tapa Ahazia a sikin a lalta hi.
24Og Joram la sig til hvile hos sine fedre og blev begravet hos sine fedre i Davids stad; og hans sønn Akasja blev konge i hans sted.
25Israel kumpipa Ahab tapa Joram lal kum sawm leh kum nih kumin Juda kumpipa Jehoram tapa Ahazia bel a lal pana.
25I Israels konge Jorams, Akabs sønns tolvte år, blev Akasja, Jorams sønn, konge i Juda.
26Ahazia in vai a hawm pat lain kum sawmnih leh kum nih a upa ahi; huan, Jerusalem khuaah kum khat vai a hawm. Huan, a nu min Athalia, Israel kumpipa Omri tanu ahi.
26Akasja var to og tyve år gammel da han blev konge, og regjerte ett år i Jerusalem; hans mor hette Atalja og var en datter* av Israels konge Omri. / {* sønnedatter, 2KG 8, 18.}
27Ahab inkote lampi tot a tawn teia, Ahab inkote makpapa lah ahi ngala.
27Han vandret på samme vei som Akabs hus og gjorde hvad ondt var i Herrens øine, likesom Akabs hus; for han var en slektning av Akabs hus.
28Huan, Amah Ahab tapa Joramin Ramoth-gilead khuaa Suria kumpipa hazael a vasualna ah a pang sama; huan, Suriaten Joram a na hihliam uh.Huan, kumpipa Joram bel Suria kumpipa Hazael a sualna ua Suriaten Rama khuaa a na hihliam uh Jezreel khuaa kidamsak dingin a kiik nawnta hi. Huan, Juda kumpipa Jehoram tapa Ahazia bel Ahab tapa Joram a damlouh jiakin veh dingin Jezreel khuaah a hoh suk hi.
28Sammen med Joram, Akabs sønn, drog han ut i krig mot Hasael, kongen i Syria, og stred mot ham ved Ramot i Gilead. Men syrerne såret Joram.
29Huan, kumpipa Joram bel Suria kumpipa Hazael a sualna ua Suriaten Rama khuaa a na hihliam uh Jezreel khuaa kidamsak dingin a kiik nawnta hi. Huan, Juda kumpipa Jehoram tapa Ahazia bel Ahab tapa Joram a damlouh jiakin veh dingin Jezreel khuaah a hoh suk hi.
29Da vendte kong Joram tilbake for å la sig læge i Jisre'el for de sår syrerne hadde slått ham ved Rama da han stred mot Syrias konge Hasael; og Judas konge Akasja, Jorams sønn, drog ned til Jisre'el for å se til Joram, Akabs sønn, fordi han var syk.