¹Huan, unaute aw, kei jaw Pathian thuguk nou honhilh dinga na kiang ua ka hong laiin, thu gen thupi leh pilna thupi toh hong ka hi kei hi.

¹När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Guds vittnesbörd.

²Jesu Kris, amah mah kilhdena om thu kia loungal na lak uah bangmah himhim theih ka tum kei a.

²Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.

³Huan, hatlou leh lauin, nakpi taka lingkawmin na lak uah ka om a.

³Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bävan.

⁴Ka paukam suak leh ka thu gente thu pila khemna thuin ahi kei hi. Kha leh thilhihtheihna theihsaknain ahi jaw hi.

⁴Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;

⁵Huchia, na ginna uh mihing pilnaa kinga loua, Pathian thilhihtheihna a kinga a a om theih jawkna dingin.

⁵ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft.

⁶Ahihhangin pichingte lakah ahihleh thu pil i hilh jela, himahleh hiai khovel thupil jaw ahi kei; hiai khovel vaihawmte mangthang dingte thupil leng ahi sam kei hi:

⁶Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders mäktige, vilkas makt bliver till intet.

⁷Pathian pilna guk leh kisel, i thupina dinga Pathianin khovel om maa a sehkholhsa pen i hilh zonak.

⁷Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall bliva oss till härlighet,

⁸Huai tuh hiai khovel vaihawmte himhimin a theikei uh; thei le ujaw thupina Toupa kilhden lou ding hi ve un.

⁸och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre.

⁹Mita muh ngei louh, bila jak ngeilouh, mihing lungtanga lut ngeilou, Pathianin mah itte adia a bawl, chih gelh bangin.

⁹Vi tala -- såsom det heter i skriften -- »vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom».

¹⁰Pathianin Khain huaite ei a honthei sakta ahi; Khain bangkim a sui khe vek ngala; ahi, Pathian thugil leng.

¹⁰Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.

¹¹Mihing ngaihtuahte mihing lungsim a sunga om mah louin, kuan ahia thei ding? Huchimahbangin Pathian ngaihtuahte Pathian Kha mahlouin kuamahin a theikei uhi.

¹¹Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande.

¹²Huan, a thawna Pathianin thil honpiakte i theihna dingin, eiten jaw khovel kha hi louin, Kha, Pathian kianga ngei, i mu jaw uhi

¹²Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.

¹³Hiai tuh mihing pilnaa sinsak thute-a hilh louin Kha sinsakin i hilh jaw ua, Kha neite kiangah khalam thutakte i hilhchian uhi.

¹³Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor.

¹⁴Khovel min Pathian Kha thilpiakte a sang kei nak hi, amah ngaihdanin haihuai ahi ngala, kha a theihchet ahihjiakin a theithei kei himhim ahi.

¹⁴Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.

¹⁵Khamiin bel thil bangkim achian jela, amah lah kuamahin achian kei uhi.Kuan ahia Toupa lungsim theikhin a, amah thuhilh thei ding? Eiten bel Kris lungsim i pu ahi.

¹⁵Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon icke utgrundas av någon.

¹⁶Kuan ahia Toupa lungsim theikhin a, amah thuhilh thei ding? Eiten bel Kris lungsim i pu ahi.

¹⁶Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom?» Men vi hava Kristi sinne.