¹Huchiin gitlouhna tengteng, zekhemna tengteng, lepchiahna tengteng, hajatna tengteng, gensiatna teng teng tawpsan unla.

¹Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri och avund och allt förtal.

²naungek suak thakte bangin khalam nawitui bangmah toh hel louh lunggulh un, huaia hotdamna muh donga na khan theihna ding un.

²Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning,

³Toupa tuh mi hehpihthei tak ahi chih na chiam khin thamta uhi.

³om I annars haven »smakat att Herren är god».

⁴Amah tuh suang hing, mihingte deihlouh ngei, Pathian theih a bel tel leh manpha ahi.

⁴Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;

⁵Amah kiang a hongpaiin, noute leng suang hingte bangin khalam in a leptouhin na om ua, Jesu Kris jiakin Pathian kipahlam kithoihna lan dingin siampu siangthoute hong hi dingin.

⁵och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.

⁶Huajiakin, laisiangthou ah, Ngai un, Zion ah a ninga suang kiphamohpen, tel manpha tak ka lem hi; amah gingtate tuh a zahlak kei ding uh, chih a tuang ahi.

⁶Det heter nämligen på ett ställe i skriften: »Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.»

⁷Huchiin, nou a gingtate adingin manpha pi ahi, agingta loute adingin bel, In lamte suang deih louhpen, huai mahmah a ninga suang phatuampen a honghita.

⁷För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten»,

⁸Pukna suang leh dalna suangpi toh, Thu tuh a jui kei ua, a kisui puk naknak ngal ua; huchibanga hih dinga seh ahi namah ua.

⁸som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.

⁹Himahleh, mial akipan pawta, vak lamdang taka lut dinga nou honsampa hoihna tuh na muhsak theihna ding un, nou jaw chi tel, kumpi siampute, nam siangthou, Pathian mite ngei na hi ngal ua;

⁹I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.

¹⁰nidanglaiin nam himhim na hi kei ua; tun jaw Pathian namte na hita uhi; nidang laiin zahngaihna namukei ua, tun jaw zahngaihna na muta uhi.

¹⁰I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».

¹¹Deih mahmahte aw, mikhual leh khualzin nahih ziakun kha dou naknakpa sa utnate tawpsan dingin nou kahon ngen hi;

¹¹Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar» att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen.

¹²Jentelte lak a na tatdan uh kilawmtak hihen, huchiin thil hihkhialte bang a, a hon gensiatna lam uah na thil hihhoih uh amuhte uh jiakin veha a om chiang un Pathian a pahtawi thei ding uhi.

¹²Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem.

¹³Toupa jiakin mihing dan bawl peuhmah ah lut un; tungnunga om kumpipa kiang ah hiam,

¹³Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren,

¹⁴thil hihkhialte tung a thuk ding leh, thil; hihhoihte phat ding a sawlsawn gam upate kiang ah leng.

¹⁴eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är.

¹⁵Hiaituh Pathian deihlam ahi ngala, mihaite haina tuh thil hoih hih in na hih dai ding uhi;

¹⁵Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.

¹⁶nuamlen na hi ua, himahleh na noplenna uh khelhna khuhna ding a zanglou in, Pathian sikha a omna dingin zangzaw un.

¹⁶I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.

¹⁷Mi tengteng pahtawi un. Unaute it un; Pathian laudan siam un. Kumpipa tuh pahtawi un.

¹⁷Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ären konungen».

¹⁸Sikhate aw, laudan siam in nou hon heute thuthu in om un mihoih leh mi nunnem te lakkia hilou in, migiloute lak ah leng.

¹⁸I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga.

¹⁹Min Pathian theihna ziakin thuaklouh dingding thuak in lungkhamna a thuak teitei leh; tuabang Pathian pahtak lam ahi ngala.

¹⁹Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskylt.

²⁰Nou na khelh ua, khut khak na thuak un, kuhkal takin thuak mahleuchin leng phatna bang naloh ua? Ahihangin thil na hihhoih ua, na thuak ua, kuhkal taka nathuak uleh, huai tuh Pathian kipahpih lam ahi.

²⁰Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehaglig för Gud.

²¹Kris mah inleng nou a hon thuaksak jiakin, tuabang hih ding a sap na hi uhi; a khap a na juihna ding un juih ding a hon nutsiat ahi.

²¹Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.

²²Aman tuh thil himhim a hihkhial kei a, a kam ah zekhemna leng a om sam kei;

²²»Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.

²³mi koua a om laiin, akou thuk kei a, a thuak lai in a vau kei hi; diktat taka ngaihtuah pa kiang ah akipe zaw hi.

²³När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led, hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.

²⁴Khelhna lama sikhin a diktatna lama ihin theihna ding in amahmah in tua sing ah asa in ikhelhnate a pua hi; amah vuakna golhte ah hihdam in na omta uhi.Belam mang bangin na mang ua, tun zaw nou hon chingpa leh heupa kiang ah na kik nawnta uhi.

²⁴Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».

²⁵Belam mang bangin na mang ua, tun zaw nou hon chingpa leh heupa kiang ah na kik nawnta uhi.

²⁵Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.