Paite

Svenska 1917

2 Corinthians

1

1Paula, Pathian deihlama Kris Jesu sawltak leh i unaupa Timothi in: Korinth khuaa Pathian saptuam omte kiangah, leh Akhaia gam tengtenga mi siangthou om tengtengte kiang ah:
1Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.
2Pathian i pa leh Toupa Jesu Kris kianga kipan hehpihna leh lemna na kiang uah om hen.
2Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
3I Toupa Jesu Kris Pathian leh Pa, hehpihnate Pa leh khamuanna tengteng Pathian, phatin om hen.
3Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,
4Pathianin koumau honkhamuanna ngeiin gimthuakna peuhmaha omte leng ka khamuan sam theihna dingun, aman ka gimthuaknate uah a honkhamuan jel hi.
4han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.
5Kris thuaknate tampitak ka tan bangun, Kris jiakin khamuanna leng tamsem ka tang uhi.
5Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.
6Himahleh, gimthuaka ka om uleh, noumau khamuanna ding leh hotdamna ding ahia; huan, khamuana ka om uleh, ka thuak bang uh na thuak chiangua na theih ua na khamuanna ding uh ahi.
6Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,
7Huan, gimthuakna tang samte na hih bang un, khamuanna tang samte leng na hi uh chih ka theih un, ka hon lamet sakna uh a kip ahi.
7ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.
8Unaute aw, Asia gama ka tung ua gimthuakna tung na theih louh uh ka deih kei uh, huchia, nakpitaka thuakzoh vual louha, hin himhim leng lamen lou khop hiala delhdena ka om uh.
8Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.
9Ahi, sihna thupukna mutain ka kingai hial uhi; himah leh huai tuh koumau kimuang loua misite kaithoupa Pathian ka muan jawk nading uh ahi;
9Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.
10Aman huchibang sih lauhuai lakah honhunkhetaa, a honhunkhe nawn ding; a honhunkhe nawn jel ding chih amah tungah kalametna uh ka nga uhi.
10Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.
11Nou leng thumna a non panpih luat ding uh ahi, huchiin tampite thumna dawnna vualjawlna piaka ka om chiangun koute jiakin mi tampiin kipahthu a gen ding uhi.
11Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.
12Ka suan uh jaw hiai ahi, ka sia leh pha theihna thu uh theihsak, siangthouna leh Pathian dikna neiin, sa pilna ah hi louin, Pathian hehpihna hi jawin khovel ah ka gamta ua, nou lam ah ka gamta hoih nawn sem uhi.
12Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.
13Na sim theih uleh na theihtheih ding uh lou ngal thu dang himhim na kiang uah ka gelh kei uhi; a tawp phain ka thu uh na theihsiam uh ka lamen lai uhi,
13Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå
14Theihsiamna tan na neihtak bangun, i Toupa Jesu ni chiangin, noute kon suan theih bangun nouleng koute nonsuang thei sam ding uhi.
14vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.
15Huan, huai gintakna neiin, na kiang uah hong masa leng ka chi a, kipahna thuahnih na neih theihna ding un,
15Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.
16Noumau tawn kawmin Masidonia gamah pai jel leng la, Masidonia gama kipana na kiang uah hongkihei nawn leng la, huan Judia gama ka hohna ding ah noumau khakin om leng, leng ka chi a.
16Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.
17Huchiin, huchibang ka ngaihtuah laiin ka lungsim kip louhdan lang sak hia ka hih? Ahihkeileh, Ahi, chih leh, Ahi kei, chi tuaktuak dingin, thil hih ka tup nak pen khovelmi bangin hia ka tup?
17Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej, nej»?
18Ahihhangin, Pathian a muanhuai bangin, noumau lama ka thu uh tuh, Ahi, chih leh, Ahi kei, chih ahi kei hi.
18Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke »ja och nej».
19Abang abang hi hen aw, Pathian Tapa Jesu Kris, a thu kei leh Silvana leh Timothiin na lak ua ka gen un, Ahi, leh Ahi kei, a chi tuaktuak kei ngala, amahah jaw thil teng teng Ahi, chih ahi gige hi.
19Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom.
20Pathian thu chiamte tengtengin amahah, Ahi, chih a mu vek hi. Huaijiakin ahi Pathian thupina dinga amah jiaka, Amen, ka chih uh.
20Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss.
21Huan, Krisa noumau toh honhihkippa leh kou honsawlpa Pathian ahi;
21Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,
22Amah jaw honchiamtehpa leh, i lungtanga khamna Kha honpepa leng ahi.
22han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.
23Himahleh, ka kha tunga theihpih dingin Pathian ka sam ahi, noumau honhawi dingin ahi Korinth khuaa ka hongtak louh jaw.Na ginna uh honthuneih khum hilou-in, na kipahna ding ua nou tawh sem khawm ka hi jaw uhi; ginnaa ding kip na hi ngal ua.
23Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.
24Na ginna uh honthuneih khum hilou-in, na kipahna ding ua nou tawh sem khawm ka hi jaw uhi; ginnaa ding kip na hi ngal ua.
24(Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)