¹Deihtakte aw, tua na kiang ua ka gelh laikhak nihna ahi a. huaite gel ah nou theihkhiakthak nawnnain na lungsim siang uh ka tokthou hi.

¹Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder, mina älskade; och i båda har jag genom mina påminnelser velat uppväcka edert rena sinne,

²Jawlnei siangthoute thugen kholh leh, na sawltakte uh kama Toupa leh Hondampa thupiak na theihgige na ding in,

²så att I kommen ihåg vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna, så ock det bud som av edra apostlar har blivit eder givet från Herren och Frälsaren.

³Hiai thei masa un, ni nanungte ah, misimmohhatte tuh amau utna banga omin, simmoh kawmin a hongpai ding ua,

³Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra efter sina egna begärelser.

⁴a hongpai nawnna thuchiam koi ah? Siam tunga kipan bangkim a om ngeingei bang un pi leh pute ihmut ni akipanin a om jela, a honchi ding uhi.

⁴De skola säga: »Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.»

⁵Hiai khawngte a kitheihmohbawl jel uh, Pathian thuin nidanglaiin vante a hongom a;

⁵Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ord himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten;

⁶huan, leitung, tuia kipan leh tui zanga bawl ahia, huai tui mahin a tuma, a mangthangta chih.

⁶och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den värld som då fanns.

⁷Himahleh, tua vante lah lei omte tuh huai thu mahin Pathianlimsaklou mite vaihawm leh manthat ni adinga sitin, meia dinga khol khawm a hita hi.

⁷Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.

⁸Himahleh, deihtak aw, hiai thu kamkhat pen mangngilh kei un, Toupa ngaihin ni khat tuh kum sang khat bang ahi, kum sang khat leng ni khat bang ahi, chih.

⁸Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att »en dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag».

⁹Mi khenkhat in zekai a sak bang un Toupa jaw a thuchiam lamah a zekai kei hi; kuamah manthat deih loua, mi tengteng hongkisik deihin, noumau lamah a dohzou ahi jaw hi.

⁹Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder, eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla skola vända sig till bättring.

¹⁰Himahleh, Toupa ni jaw guta bangin a hongtung ding; huai ni chiangin van khawng nakpi taka gingin a mangthang ding, thilbulte khawng meia hai tuiin a omta dinga, lei leh a sunga nasep omte, a kang bei ding uhi.

¹⁰Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarna med dånande hast förgås, och himlakropparna upplösas av hetta, och jorden och de verk som äro därpå brännas upp.

¹¹Tua thilte tuh huchibanga mangthang vek ding uh ahi chih na theih un, omdan siangthou leh Pathian limsakna lamah mi bangchi bang hi ding na hi ua,

¹¹Eftersom nu allt detta sålunda går till sin upplösning, hurudana bören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan,

¹²Pathian ni hongtunna ding lamen leh phatuamngai taka deihin. Huai ni a tun jiakin van khawng hongkangin a mangthang dia, thilbulte leng meia hai tuiin a omta ding.

¹²medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta!

¹³Himahleh, a thuchiam bang in van thak leh lei thak, a sunga diktatna omte khawng i lamen ahi.

¹³Men »nya himlar och en ny jord», där rättfärdighet bor, förbida vi efter hans löfte.

¹⁴Huaijiakin, deihtakte aw, huaibang thilte na lamet jiak un nin bang lou leh gensiatbeiin, khamuang taka na om uh a honmuh theihna ding in, thanop suah un;

¹⁴Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara obefläckade och ostraffliga, i frid.

¹⁵huan, i Toupa dohzohna hotdamnain sim un. i unaupa deihtak Paulain leng, a kianga pilna piak bang jela, na kiang ua a gelh bangin;

¹⁵Och I skolen hålla före, att vår Herres långmodighet länder till frälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit till eder efter den vishet som har blivit honom given.

¹⁶a laikhak tengteng ah, tua thute genin. tua mahbangin a gelh hi. Huaiah tuh tuh theih hak thukte a oma, huaite tuh mi pil lou leh mi kip louten, laisiangthou dang a ngaikawi bang un a ngaikawi ua, amau leh amau kihihmannan a zang nak uhi.

¹⁶Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar om sådant, fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är svårt att förstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda, såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva till fördärv.

¹⁷Huchiin, deihtakte aw, nouten tua thute na natheih kholh jiak un pilvang un, huchilou injaw mi giloute diklouhnaa pi manga omin, na kipna ua kipan na puk kha ding uhi.Ahihhangin, i Toupa leh Hondampa Jesu Kris hehpihna leh theihna ah hongkhang unla. Tu leh khantawnin amah kiangah thupina om hen. Amen.

¹⁷Då I nu således, mina älskade, haven fått veta detta i förväg, så tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösas villfarelse och därigenom förlora edert fäste.

¹⁸Ahihhangin, i Toupa leh Hondampa Jesu Kris hehpihna leh theihna ah hongkhang unla. Tu leh khantawnin amah kiangah thupina om hen. Amen.

¹⁸Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Honom tillhör äran, nu och till evighetens dag. Amen.