Paite

Svenska 1917

Acts

13

1Huan, Antiok khuaa saptuam omte lakah jawlnei kuate hiam leh, thuhilhmi kuate hiam a om ua; huaite tuh Barnaba bang, Sumeon Niger a chih bang uh, Kurini khuaa mi Lusia bang, kumpipa Herod unau ding Manaen bang, Saula bang ahi uh.
1I den församling som fanns i Antiokia verkade nu såsom profeter och lärare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius från Cyrene, så ock Manaen, landsfursten Herodes' fosterbroder, och Saulus.
2Huan, Toupa na a sem ua, an a ngawl lai un, Kha Siangthouin, Barnaba leh Saula amaute ka sehna hih dingin honhih khensak un, a chi a.
2När dessa förrättade Herrens tjänst och fastade, sade den helige Ande: »Avskiljen åt mig Barnabas och Saulus för det verk som jag har kallat dem till.»
3Huchiin, an a ngawl ua, a thum khit un a tunguah a khut uh a koih ua, a paisakta uh.
3Då fastade de och bådo och lade händerna på dem och läto dem begiva sig åstad.
4Huchiin, Kha Siangthou sawlkhiak in a pai ua, Seliusia khua ah a hoh suk ua, huai akipanin Kupra tuikulh ah longin a pai uh.
4Dessa, som så hade blivit utsända av den helige Ande, foro nu ned till Seleucia och seglade därifrån till Cypern.
5Huan, Salami khuaa a om lai un Judate kikhopna in ah Pathian thu a gen ua; Johan leng a nek uh bawl dingin a pi ua.
5Och när de hade kommit till Salamis, förkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes såsom tjänare.
6Huan, tuikulh tuh Papho khua phain a nawk suak ua, bumsiam, jawlnei taklou, Juda mi khat a mu ua, a min tuh Bar-Jesu ahi.
6Och sedan de hade färdats över hela ön ända till Pafos, träffade de där på en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn Barjesus,
7Huai mi tuh gamukpa Serjia Paulus -mi piltak kianga om ahi. Huai gamukpa Barnaba leh Saula a sama, Pathian thu jak a tum a.
7som vistades hos landshövdingen Sergius Paulus. Denne var en förståndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och begärde att få höra Guds ord.
8Himahleha, bumsiam Elima, (Bar-Jesu min omdan ahi a); huaiin gamukpa ginlouhsak tumin, amau tuh a na khak hi.
8Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landshövdingen från att komma till tro.
9Huchiin, Saula, Paula a chih mah uh; Kha Siangthouin a dima, amah tuh a ensala.
9Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande och fäste ögonen på honom
10Nang mi khem leh huathuai chitenga dimpa, diabol tapa aw, nang diktatna teng teng melmapa aw, Toupa lam diktakte hihsiat na tawp kei ding maw?
10och sade: »O du djävulens barn, du som är full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad rätt är, skall du då icke upphöra att förvrida Herrens raka vägar?
11Theiin, tuin Toupa khut na tungah a tu ahi, na mita hongto dinga, khovak na mu tadih kei ding, a chi a. Huchiin mei leh mialin amah a boh pah ngala, khuta kai ding zongin a vak a vakta hi.
11Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen.» Och strax föll töcken och mörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom.
12Huan, gamukpan huai thilhih tuh a mu a, Toupa thuhilh tuh lamdang a sa mahmah hi, a gingtata hi.
12När då landshövdingen såg vad som hade skett, häpnade han över Herrens lära och kom till tro.
13Huan, Paula tuh a tonpihte toh Papho khua akipanin longin a pai ua, Pamphilia gama Perga khua a tung ua; huan, Johanin amau a paisana, Jerusalem khua ah a kik nawnta hi.
13Paulus och hans följeslagare lade sedan ut ifrån Pafos och foro till Perge i Pamfylien. Där skilde sig Johannes ifrån dem och vände tillbaka till Jerusalem.
14Himahleh, amau Perga khua akipan a pai jel ua, Pisidia gama Antiok khua a tung ua; huan, Khawlniin kikhopna in ah a lut ua, a tu ua.
14Men själva foro de vidare från Perge och kommo till Antiokia i Pisidien. Och på sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte sig där.
15Huan, Dan laibu leh jawlneite laibu a sim khit un, kikhopna in upaten a kiang uah mi a sawl ua, Unaute aw, mite hasotna thu banghiam na neih uh leh gen un, a chi ua.
15Och sedan man hade föreläst ur lagen och profeterna, sände synagogföreståndarna till dem och läto säga: »Bröder, haven I något förmaningens ord att säga till folket, så sägen det.»
16Huan, Paula a dinga, khutin a japa, a gen a; Israel mite leh Pathian laudansiamte aw, ngai un.
16Då stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade: »I män av Israels hus och I som 'frukten Gud', hören mig.
17Hiai Israel chite Pathianin I pipute a tela, Aigupta gama a tam lai un a hihthupi a, tungnung khutin huaia kipanin a pikheta.
17Detta folks, Israels, Gud utvalde våra fäder, och han upphöjde detta folk, medan de ännu bodde såsom främlingar i Egyptens land, och förde dem sedan ut därifrån 'med upplyft arm'.
18Huan, kum sawmli khawng gamdai ah a thilhihte uh a thuak theitheia.
18Och under en tid av vid pass fyrtio år hade han fördrag med dem i öknen.
19Huan, Kanan gama nam sagih a hihsiat khitin, a gam uh luah dingin a pe jela, kum za li leh kum sawmnga sung teng.
19Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar åt dem.
20Huai nungin vaihawmmite a pe jela, jawlnei Samuel tannin.
20Därunder förgick en tid av vid pass fyra hundra femtio år. Sedan gav han dem domare, ända till profeten Samuels tid.
21Huan, huai nungin kumpipa a ngen ua; huchiin Pathianin, Saula, Kish tapa, Benjamin chia, amau a pia a, kum sawmli sung dingin.
21Därefter begärde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
22Huan, amah a suan mang nungin a kumpipa ding ua om dingin David a bawlta a; Pathianin huai thu theihsakin, David, Jesai tapa, ka lungtang bang pu mi ka mukheta, aman ka deihlam peuh a hih ding, a chi a.
22Men denne avsatte han och gjorde David till konung över dem. Honom gav han ock sitt vittnesbörd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjärta. Han skall i alla stycken göra min vilja.'
23Huai suante lakah Pathianin, thuchiam bang jelin, Israelte kiangah Hondampa Jesu a hontuna;
23Av dennes säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma, såsom Frälsare åt Israel.
24A hongpai main Johanin kisikna baptisma thu Israel mi tengteng kiang ah a na hilh msask hi.
24Men redan innan han uppträdde, hade Johannes predikat bättringens döpelse för hela Israels folk.
25Huan, Johanin a lam a tot khit kuan lain, Nouten kua dingin non sep ua? Amah jaw ka hi kei. Himahleh, ngai un, ka nungah mi kuahiam khat hongpai dek ahi, kei jaw a khepeka khetuam phel tham leng ka hi kei, a chi a.
25Och när Johannes höll på att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det är jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke är värdig att lösa av han fötter.'
26Unaute aw, Abraham suana tate aw, na lak ua Pathian laudansiamte tengteng aw, eimahte kiangah hiai hotdamna thu a honkhakkhia uhi.
26Mina bröder, I som ären barn av Abrahams släkt, så ock I andra här, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frälsning blivit sänt.
27Jerusalem khuaa omten a makaite utoh, amah tuh a theih louh jiak uleh, jawlneite thu, Khawlni peuhmahai a sim jel uh, a theih louh jiak un, amah tuh siamlouh tangsakin, huai thu ana hihtangtungta uh ahi.
27Ty eftersom Jerusalems invånare och deras rådsherrar icke kände honom, uppfyllde de ock genom sin dom över honom profeternas utsagor, vilka var sabbat föreläses;
28A sihna ding khop a tungah bangmah a muh louh un leng, Pilat kiangah hihlup dingin a ngen ua.
28och fastän de icke funno honom skyldig till något som förtjänade döden, bådo de likväl Pilatus att han skulle låta döda honom.
29Huan, a thu jawlneiten a gelh kholh tengteng uh a hihtangtun khit un, singa kipanin a lakhia ua, han ah a sialta uhi.
29När de så hade fört till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned från korsets trä och lade honom i en grav.
30Himahleh, Pathianin misi lak akipan a kaithou nawnta a;
30Men Gud uppväckte honom från de döda.
31huan, Galili gam akipan Jerusalem khuaa amah toh hohtoute kiangah ni sawtpi tak a kilak ngitngeta; huai mite tun ah mi kianga a thu theihpihte ahi uh.
31Sedan visade han sig under många dagar för dem som med honom hade gått upp från Galileen till Jerusalem, och som nu äro hans vittnen inför folket.
32Kou leng pipute kianga chiamsa huai thuchiam a tanchin kipahhuai ka honhilh uhi;
32Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå,
33huchia Pathianin Jesu a kaihthoh, I tate kiangah huai tuh a hihtangtung ahi; Sam nihna ah, Ka tapa na knahi a, tuniin kon suang, chih gelh bangin.
33såsom ock är skrivet i andra psalmen: 'Du är min Son, jag har i dag fött dig.'
34Muatna muna pai nawn lou dingin Pathianin amah misi akipan a kaihthoh dingdan thu sehsa bangin a gen, David kianga hehpihna ka chiamte nangmah ka honpe ding, chiin.
34Och att han har låtit honom uppstå från de döda, så att han icke mer skall vända tillbaka till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla åt eder de heliga löften som jag i trofasthet har givit åt David.'
35Huaijiakin Sam dangah, Na Mi Siangthou muatmang na phal kei ding, a chi behlap hi.
35Därför säger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke låta din Helige se förgängelsen.'
36David jaw, Pathian vaihawm sak bangin a hinpihte na a sep khitin, a ihmu a, a pipute kiangah a sial ua, a muat mangta ahi;
36När David i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen;
37himahleh Pathian kaihthohin jaw muatna a mu kei hi.
37men den som Gud har uppväckt, han har icke sett förgängelsen.
38Huchiin, unaute aw, thei un; amah jiakin khelhna ngaihdamna thu na kiang ua gen ahi;
38Så mån I nu veta, mena bröder, att genom honom syndernas förlåtelse förkunnas för eder,
39kuapeuh a gingta tuh bangkim ah amah siamtan sakin a om, huaiah tuh Mosi danin siamtansakin na om theikei uh.
39och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friad ifrån allt det varifrån I icke under Moses' lag kunden bliva friade.
40Huaijiakin pilvang un, huchilou in jaw jawlneite laibu a a gen uh na tunguah a hongtung ding hi,
40Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna:
41Musitte aw, en un, lamdang sa unla, mangthang un; na damsung un na khat ka sem hi, huai na tuh, min nou honhilh mahle uh, na gingta kei hial ding uhi, chih, a chi a.
41'Sen här, I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet; ty en gärning utför jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder.'»
42Huan, a pawtun, Khawlni nawn chianga huai thute gen nawn dingin a ngen uh.
42När de sedan gingo därifrån, bad men dem att de nästa sabbat skulle tala för dem om samma sak.
43Huan, kikhawmte tuh a kikhen tak un, Judate leh phungkaite Pathian limsak laka mi tampiin Paula leh Barnaba a jui jel ua; amau a na houpih ua, Pathian hehpihna ah om gige dingin a hasuan uh.
43Och när församlingen åtskildes, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade då till dem och förmanade dem att stadigt hålla sig till Guds nåd.
44Huan, Khawlni nawnin, a khojang phialin Pathian thu ngaikhe dingin a hongkikhawm ua.
44Följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höra Guds ord.
45Himahleh, Judaten mipite a muh tak un a haza mahmah ua; Paula thugen a kalh ua, a gensia uhi.
45Då nu judarna sågo det myckna folket, uppfylldes de av nitälskan och foro ut i smädelser och motsade det som Paulus talade.
46Huan, Paula leh Barnabain hangtakin a genkhia ua, Pathian thu jaw noumaute kiangah gen masak ding him ahi; himahleh, na nial ua, khantawna hing tak loua na kisehkhit nung un, thei un, Jentelte lam ka ngata uh.
46Då togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: »Guds ord måste i första rummet förkunnas för eder. Men eftersom I stöten det bort ifrån eder och icke akten eder själva värdiga det eviga livet, så vända vi oss nu till hedningarna.
47Huchibangin Toupan thu a honpia hi, Jentelte hihvakpa din ka honsep a, kawlmong pha a Hondampa dia na om theihna dingin, chih gelh bangin, a chi a.
47Ty så har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bliva till frälsning intill jordens ända.'»
48Huan, Jentelten huai thu a jak un, a kipak ua, Pathian thu a pahtawi ua, huan, khantawna hing dinga seh peuhmahin a gingta uhi.
48När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv.
49Huan, Toupa thu tuh, huai gam khokim khovel ah a dalhta a.
49Och Herrens ord utbredde sig över hela landet.
50Himahleh, Judaten numei zahtakhuai Pathian limsakte leh khua upahonte a hasuan ua, Paula leh Barnaba a sawisak ua, a gam ua kipan a delhkhia uh.
50Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som »fruktade Gud», så ock de förnämsta männen i staden, och uppväckte en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrån sin stads område.
51Huan, amau a tunguah a khepek ua leivui a singkhia ua, Ikoniam khua a tung uh.Huan, nungjuite kipahna leh Kha Siangthouin a dim chiat uh.
51Dessa skuddade då stoftet av sina fötter mot dem och begåvo sig till Ikonium.
52Huan, nungjuite kipahna leh Kha Siangthouin a dim chiat uh.
52Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.