¹Unaute aw, pate aw, tun ah na kiang uah ka siamna thu ka honhilh ding hi, ngaikhia un, a chi a.

¹»Bröder och fäder, hören vad jag nu inför eder vill tala till mitt försvar.»

²Huan, Hebru pauin a kiang uah thu a gen chih a jak tak un, a dai nawn sem ua; huan, aman,

²När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blevo de ännu mer stilla. Och han fortsatte:

³Juda mi ka hia, Silisia gama Tarsa khua a piang ka hi a, himahleh hiai khua ah Gamaliel khe bula zila khanglian ka hi, i pipute Dan omdan kimtak zil jela om ka hia, tunia noumau tengteng bangtakin Pathian adinga phatuam ngai sam jel ka hi.

³»Jag är en judisk man, född i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad här i staden och undervisad vid Gamaliels fötter, efter fädernas lag i all dess stränghet. Och jag var en man som nitälskade för Gud, såsom I allasammans i dag gören.

⁴Huan, hiai Lama mite hihlum hial khopin ka sawi jela, numei-pasal ka hena, suangkulh ah ka khumsak jel ahi.

⁴Jag förföljde 'den vägen' ända till döds, och både män och kvinnor lät jag binda och sätta i fängelse;

⁵Siampu Lianpen leh upate tengtengin leng huai thu hontheihpih thei hi, amau akipanin leng unaute piak dingin lai ka mu hi, huan, Damaska khua a om peuhmah, a sawi ding un, hensa a Jerusalem khua a pi dingin ka hoh hi.

⁵det vittnesbördet kan översteprästen och de äldstes hela råd giva mig. Också fick jag av dem brev till bröderna i Damaskus; och jag begav mig dit, för att fängsla jämväl dem som voro där och föra dem till Jerusalem, så att de kunde bliva straffade.

⁶Huan, kapaia, Damaska khua kiang ka tunin, sun annek hun lain, thakhatin van akipan vak thupitak ka kim ah a hongvak puapa,

⁶Men när jag var på vägen och nalkades Damaskus, hände sig vid middagstiden att ett starkt sken från himmelen plötsligt kringstrålade mig.

⁷lei ah ka puka, ka kiangah, Salua, Saula, nang bangachia honsawi? chiin aw ka ja a.

⁷Och jag föll ned till marken och hörde då en röst som sade till mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'

⁸Huan, ken, Toupa kua na hia? chiin, ka donga. Huan, aman ka kiangah, Nazarit Jesu na sawi ka hi, a chi a.

⁸Då svarade jag: 'Vem är du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'

⁹Huan, ka lawmten vak jaw a mu ua, honhoupihpa aw jaw a za kei uhi.

⁹Och de som voro med mig sågo väl skenet, men hörde icke rösten av den som talade till mig.

¹⁰Huan, ken, Toupa, bang ka hih dia? ka chi a. Huan, Toupan, ka kiangah, Thou inla, Damaska khua ah lutin, thil tengteng na hihding a chih peuhmah a honhilh ding uh, a chi a.

¹⁰Då frågade jag: 'Vad skall jag göra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'Stå upp och gå in i Damaskus; där skall allt det bliva dig sagt, som är dig förelagt att göra.'

¹¹Huan, huai vak thupi jiakin khua ka mu theita keia, ka lawmten khutin a honkai ua, Damaska khua ah ka lutta ahi.

¹¹Men eftersom jag, till följd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina följeslagare mig vid handen och ledde mig, så att jag kom in i Damaskus.

¹²Huan, mi khat, Anania, Dan lama Pathian limsak leh, huai Juda omte tengteng kianga min hoih,

¹²Där fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesbörd om sig av alla judar som bodde där.

¹³ka kiangah a honga, ka kiangah a dinga, ka kiangah, Unau Suala, mit vak nei in, a honchi a. Huan, huai laitakin amah ka mu touta hi.

¹³Denne kom nu och trädde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och såg upp på honom.

¹⁴Huan, aman I pipute Pathianin a deihlam thei leh Mi Kichian mu a, a kamsuak za dingin a honsepta hi.

¹⁴Då sade han: 'Våra fäders Gud har utsett dig till att känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra ord från hans mun.

¹⁵Na muh leh na jak thu ah mi tengteng kiangah amah thutheihpihpa na hi ding.

¹⁵Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.

¹⁶Huan, bangdia omom na hia? thou inla, amah min lou kawmin baptisma tang inla, na khelhna hihsiang tanla, a honchi hi.

¹⁶Varför dröjer du då nu? Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina synder, och åkalla därvid hans namn.'

¹⁷Huan, Jerusalem khua a ka pain awn nungin, Pathian biakina ka thum laiin, mengmu bangin ka oma.

¹⁷Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hände sig, medan jag bad i helgedomen, att jag föll i hänryckning

¹⁸Huan, Kin inla, Jerusalem khua akipan pawtin; ka tanchin nag en ding a pom tuak kei uh, a honchih lai ka mu a.

¹⁸och såg honom och hörde honom säga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifrån Jerusalem; ty de skola icke här taga emot ditt vittnesbörd om mig.'

¹⁹Huan, ken, Toupa kikhopna in tenga nang gingta peuhmah ka hentasak a, ka vuak jel dan a thei ngal ua.

¹⁹Men jag sade: 'Herre, de veta själva att det var jag som överallt i synagogorna lät fängsla och gissla dem som trodde på dig.

²⁰Huan, na thu theihpihpa Stephen sisan a suah lai un kei leng a kiang uah ka dinga, ka nalemsa a, a hihlumte puan khawng leng ka nakem ahi, ka chi a.

²⁰Och när Stefanus', ditt vittnes, blod utgöts, var ock jag tillstädes och gillade vad som skedde och vaktade de mäns kläder, som dödade honom.'

²¹Huan, aman, Pai in, hiai akipanin gamla taka Jentelte kiangah ka honsawl ding ahi, a honchita a, a chi a.

²¹Då sade han till mig: Gå; jag vill sända dig åstad långt bort till hedningarna.'»

²²Huan, huai thu tanin a ngaikhia ua; huan, aw ngaihtakin, Mi hichi bang phiangsan khovel akipan hihmangthang un; hingtak ahi kei hi, a chita ua.

²²Ända till dess att han sade detta hade de hört på honom. Men nu hovo de upp sin röst och ropade: »Bort ifrån jorden med den människan! Det är icke tillbörligt att en sådan får leva.»

²³Huan, a kikou ua, a puan khawng uh a hawk ua, a pai ua, leivui a vik ua,

²³Då de så skriade och därvid revo av sig sina kläder och kastade stoft upp i luften,

²⁴huchiin, sepaih heutu lalpenin Paula kulh sunga pilot thu a pia a, a tungah huchi tela a kikouna uh a theihna dingin vuak kawma dottel ding, a chi a.

²⁴bjöd översten att man skulle föra in honom i kasernen, och gav befallning om att man skulle förhöra honom under gisselslag, så att han finge veta varför de så ropade mot honom.

²⁵Huan, savun khaua a lehhensawm khit un, Paulain, a kianga ding sepaih zaheutu kiangah, Rome mi himhim na vo thei ua hia? siamlouh tansak nung leng lah hilouin? a chi a.

²⁵Men när de redan hade sträckt ut honom till gissling, sade Paulus till den hövitsman som stod där: »Är det lovligt för eder att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och rannsakning?»

²⁶Huan, sepaih zaheutuin huai a jak takin, sepaih zaheutu lianpen kiangah a hoh a, na thilhih ding pilvang dih aw; hiai mi Rome mi a na hi e, a chi a, a hilh a.

²⁶När hövitsmannen hörde detta, gick han till översten och underrättade honom härom och sade: »Vad är det du tänker göra? Mannen är ju romersk medborgare.»

²⁷Huan, sepaih heutu lianpen a honga, a kiangah, Rome mi na hi maw? honhilh in, a chi a.

²⁷Då gick översten dit och frågade honom: »Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?» Han svarade: »Ja.»

²⁸Huan, aman, Hi e, a chi a. Huan, sepaih heutu lianpenin, hiai khomi hihna ken sum tampia ka lei ahi, chiin, a dawnga. Huan, Paulain, kei jaw Romemi a piang him kahi, a chi a.

²⁸Översten sade då: Mig har det kostat en stor summa penningar att köpa den medborgarrätten.» Men Paulus sade: »Jag däremot har den redan genom födelsen.»

²⁹Huchiin, dottel tumten amah a paisan pah ngal ua; sepaih heutu lianpenin leng Rome mi ahi chih a theihin a kihta a, a hen jiakin a lau hi.Huan, a jingin, Judaten bangjiakin ahia Paula a hek uh chih theihtel tumin, sepaih heutu lianpenin amah a phela, siampu liante leh vaihawm tengteng kikhop ding thu a pia a, Paula a pi suka, a ma uah a dingsakta hi.

²⁹Männen som skulle hava förhört honom drogo sig då strax undan och lämnade honom. Och när översten nu hade fått veta att han var romersk medborgare, blev också han förskräckt, vid tanken på att han hade låtit fängsla honom.

³⁰Huan, a jingin, Judaten bangjiakin ahia Paula a hek uh chih theihtel tumin, sepaih heutu lianpenin amah a phela, siampu liante leh vaihawm tengteng kikhop ding thu a pia a, Paula a pi suka, a ma uah a dingsakta hi.

³⁰Då han emellertid ville få säkert besked om varför Paulus anklagades av judarna, låt han dagen därefter taga av honom bojorna och bjöd översteprästerna och hela Stora rådet att komma tillsammans. Sedan lät han föra Paulus ditned och ställde honom inför dem.