1Huan, Paulain vaihawmte a en gige a, Unaute aw, tuni tanin Pathian mitmuha hoih lama ka theih peuhmah hihin ka om jeljel hi, a chi a.
1Och Paulus fäste ögonen på Rådet och sade: »Mina bröder, allt intill denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete.»
2Huan, Siampu lianpen Ananiain, Paula kianga dingte kiangah, a kama betsak ding a chi a.
2Då befallde översteprästen Ananias dem som stodo bredvid honom, att de skulle slå honom på munnen.
3Huan, Paulain, a kiangah, nang suang dai nuhngoupa, Pathianin a honbeng zo ding hi, nang, Dan banga mi ngaihtuah dingin na tu a, Dan lou banga mi bet ding na chi vial maw? a chi a.
3Paulus sade då till honom: »Gud skall slå dig, du vitmenade vägg. Du sitter här för att döma mig efter lagen, och ändå bjuder du, tvärtemot lagen, att man skall slå mig!»
4Huan, a kianga miten, Pathian Siampu Liangpen na tai viala? a chi ua.
4Då sade de som stodo därbredvid: »Smädar du Guds överstepräst?»
5Huan, Paulain, Unaute aw, Siampu Liangpen ahi chih ka theikeia ahi; na chihpihte heutu tungah thu hoihlou gen ken, chih, gelh ahi ngala, a chi a.
5Paulus svarade: »Jag visste icke, mina bröder, att han var överstepräst. Det är ju skrivet: 'Mot en hövding i ditt folk skall du icke tala onda ord.'»
6Huan, Paulain a khen Saddukaite, a khen Pharisiate ahi uh chih a theihin, vaihawmte lakah a kikou a, Unaute aw, Pharisai ka hi, Pharisai tapa leng ka hi; misi lametna leh thohnawnna thu ah phula om ka hi, a chi a.
6Nu hade Paulus märkt att den ena delen av dem utgjordes av sadducéer och den andra av fariséer. Därför sade han med ljudelig röst inför Rådet: »Mina bröder, jag är farisé, en avkomling av fariséer. Det är för vårt hopps skull, för de dödas uppståndelses skull, som jag står här inför rätta.»
7Huan, huai a gent akin, Pharisiate leh Saddukaite a nakisel ua, vaihawmte a kilangte uhi.
7Knappt hade han sagt detta, förrän en strid uppstod mellan fariséerna och sadducéerna, så att hopen blev delad.
8Saddukaiten, misi thohnawnna himhim a om kei, angelte, khate leng a om tuan kei, a chi uh; Pharisaiten bel huai tegel tuh a om chih a gen ngal ua.
8Sadducéerna säga nämligen att det icke finnes någon uppståndelse, ej heller någon ängel eller ande, men fariséerna bekänna sig tro på både det ena och det andra.
9Huaiin nakpitakin a buaita ua; Pharisaite lama mi laigelhmite khenkhat a ding ua; a sel ua. Hiai mi bangmah a gitlouhna i theikei; khain leng, angelin leng amah bia hile zong, bang a poi dia, a chi ua.
9Och man begynte ropa och larma; och några skriftlärde som hörde till fariséernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: »Vi finna intet ont hos denne man. Kanhända har en ande eller en ängel verkligen talat med honom.»
10Huan, kituahlouhna lianpi a hongom takin, sepaih heutu lalpenin Paula a bohjan uh a laua, sepaihte kiangah, a vahoh suka, a lak ua kipan kulha vapi tou teitei dingin a chi a.
10Då nu en så häftig strid hade uppstått, fruktade översten att de skulle slita Paulus i stycken, och bjöd manskapet gå ned och rycka honom undan dem och föra honom till kasernen.
11Huan, a janin Toupa Paula kiangah a dinga, khamuangtakin om in, Jerusalem khua a ka thu na theihsak bangin Rome khua ah leng na theisak ding ah, a chi a.
11Natten därefter kom Herren och stod framför honom och sade: »Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.»
12Huan, ni a suahin Judate a panghuan ua, Paula a thah masiah uh bangmah nea dawn lou dingin a kichiamta uhi.
12När det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och förpliktade sig med dyr ed att varken äta eller dricka, förrän de hade dräpt Paulus.
13Huai thubawlte sawmli sanga tamjaw ahi uhi.
13Och det var mer än fyrtio män som så hade sammansvurit sig.
14Huan, amau tuh siampu liante leh upate kiangah a hoh ua, Paula ka thah masiah uh bangmah chiam lou dingin ka kichiam ek uhi.
14Dessa gingo till översteprästerna och de äldste och sade: »Vi hava med dyr ed förpliktat oss att ingenting smaka, förrän vi hava dräpt Paulus.
15Huaijiakin, nou vaihawmte toh a thu kichian nawn sema ngaihtuah tum bangin, na kiang ua pikhe dingin sepaih heutu lalpen kiangah a hem deuhin vagen tou un; na kiang nai uh a tun main leng, kou amah that dingin ka mankhin uhi, a chi ua.
15Så mån I nu, tillsammans med Rådet, hemställa hos översten att han låter föra honom ned till eder, detta under föregivande att I tänken grundligare undersöka hans sak. Vi skola då vara redo att röja honom ur vägen, innan han hinner fram.»
16Himahleh, Paula sanggam nu tapain a sawmna thu a naja a, kulh ah a valuta, Paula a vahilhta hi.
16Men Paulus' systerson fick höra om försåtet. Han kom därför till kasernen och gick ditin och omtalade för Paulus vad han hade hört.
17Huan, Paulain sepaih zaheutu khat a sama, hiai tangval sepaih heutu lalpen kiangah pi in, a kiangah thu banghiam gen ding a nei a hihtuak, a chi a.
17Paulus bad då att en av hövitsmännen skulle komma till honom, och sade: »För denne yngling till översten; ty han har en underrättelse att lämna honom.»
18Huchiin, sepaih heutu lalpen kiangah a pi a, Paula, hentapan, honsam a, hiai tangval na kianga honpi dingin a honsawla, na kiangah thu banghiam gen ding a nei a hihtuak, a chi a.
18Denne tog honom då med sig och förde honom till översten och sade: »Fången Paulus har kallat mig till sig och bett mig föra denne yngling till dig, ty han har något att säga dig.»
19Huan, sepaih heutu lalpenin a khutin a lena, a simin a tuam paipih a, bang ahia honhilh ding naneih? chiin a donga.
19Då tog översten honom vid handen och gick avsides med honom och frågade honom: »Vad är det för en underrättelse du har att lämna mig?»
20Huan, aman, Paula thu kichian nawn sema na ngaihtuah ding mahbangin, jingchiah vaihawmte kiangah pi suk dingin Judaten honnget hoih a sa chiat uh.
20Han svarade: »Judarna hava kommit överens om att bedja dig att du i morgon låter föra Paulus ned till Rådet, detta under föregivande att det tänker skaffa sig grundligare kunskap om honom.
21Himahleh, a thu uh na gingta ken; a lak ua mi sawmli sanga tamjaw in a sawm ua, huai miten amah a thah masiah uh bangmah nea dawn lou dingin a kichiam uh; tuin na thu ngakin mansain a om uhi, a chi a.
21Gör dem nu icke till viljes häri; ty mer än fyrtio av dem ligga i försåt för honom och hava med dyr ed förpliktat sig att varken äta eller dricka, förrän de hava röjt honom ur vägen. Och nu äro de redo och vänta allenast på att du skall bevilja deras begäran.»
22Huan, sepaih lalpenin tangval a paisaka, hiai thute non theisak chih kuamah hilh ken, a chi bikbek hi.
22Översten bjöd då ynglingen att icke för någon omtala att han hade yppat detta för honom, och lät honom sedan gå.
23Huan sepaih zaheutu nih a sama, Jan ihsip hunin Kaisaria kho pha a pai dingin sepaih za nih toh, sakol tungtuangmi sawmsagih toh, teitawimi za nih toh bawl un, a chi a.
23Därefter kallade han till sig två av hövitsmännen och sade till dem: »Låten två hundra krigsmän göra sig redo att i natt vid tredje timmen avgå till Cesarea, så ock sjuttio ryttare och två hundra spjutbärare.»
24Huan, Gamukpa Felik kiangah bita a tunsak theihna dingin Paula a tuansakna ding un gan bang na bawl dingin leng a chi a;
24Och han tillsade dem att skaffa åsnor, som de skulle låta Paulus rida på så att han oskadd kunde föras till landshövdingen Felix.
25Huan, hichibangin lai a gelhta hi.
25Och han skrev ett brev, så lydande:
26Klaudia Lisiain Felik Gamukpa hoihpa chibai a buk hi.
26»Klaudius Lysias hälsar den ädle landshövdingen Felix.
27Hiai mi Judaten a mu ua, a thah dek lai un a kiang uah sepaihte piin ka hoh a, Rome mi ahi chih ka theihin ka honkheta hi.
27Denne man blev gripen av judarna, och det var nära att han hade blivit dödad av dem. Då kom jag tillstädes med mitt manskap och tog honom ifrån dem, sedan jag hade fått veta att han var romersk medborgare.
28Huan, a hekna pen uh theih ka ut a, a vaihawmte uh kiangah ka pi suka,
28Men då jag också ville veta vad de anklagade honom för, lät jag ställa honom inför deras Stora råd.
29huchiin, a dan thu uh banghiama hek ahi chih ka theia, himahleh a hekna thu uah sihna leh henna ding jen bangmah ka thei ngal keia.
29Jag fann då att anklagelsen mot honom gällde några tvistefrågor i deras lag, men att han icke var anklagad för något som förtjänade död eller fängelse.
30Huan, Judaten amah a tang uh chih min a hontheihsak tak un, na kiangah amah ka honsawl pah ngal ahi, a hekte leng a tung a thubuai a neih peuh uh na ma a gen dingin, thu leng ka pia hi, chiin.
30Sedan har jag fått kännedom om att något anslag förehaves mot honom, och därför sänder jag honom nu strax till dig. Jag har jämväl bjudit hans anklagare att inför dig föra sin talan mot honom.»
31Huchiin, sepaihten a thupiak bangin Paula a-jan a-janin a pi ua, Antipatri a tunpih ua.
31Så togo nu krigsmännen Paulus, såsom det hade blivit dem befallt, och förde honom om natten till Antipatris.
32Huan, a jingin sakol tungtuangmite a kianga pai jel dingin a kiksan ua, kulh ah a hoh nawnta uh;
32Dagen därefter vände de själva tillbaka till kasernen och läto ryttarna färdas vidare med honom.
33Huan, amau, Kaisaria khua a tung ua, Gamukpa kiangah lai tuh a pia ua, Paula leng a maah a ding sak uhi.
33När dessa kommo till Cesarea, lämnade de fram brevet till landshövdingen och förde jämväl Paulus fram inför honom.
34Huan, Gamukpan, a sim khitin, Paula omna gam a donga. Huan, Silisia gama ahi chih a theihtakin,nang honhekte a hongtun chiang un na thubuai ka ngaihtuah ding, a chi a. Huan, Herod ina vending thu a pia hi.
34Sedan han hade läst brevet, frågade han från vilket landskap han var; och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sade han:
35nang honhekte a hongtun chiang un na thubuai ka ngaihtuah ding, a chi a. Huan, Herod ina vending thu a pia hi.
35»Jag skall höra vad du har att säga, när också dina anklagare hava kommit tillstädes.» Och så bjöd han att man skulle förvara honom i Herodes' borg.