¹Huchiin, Festain gam tuh a ukta; huan, nithum nungin Kaisaria khua akipanin Jerusalem khua ah a hoh tou a.

¹Tre dagar efter det att Festus hade tillträtt hövdingdömet for han från Cesarea upp till Jerusalem.

²Huan, siampu lalte leh Juda makaiten a kiangah Paula tungtang thu a selamin a na theisak uhi.

²Översteprästerna och de förnämsta bland judarna anmälde då inför honom klagomål mot Paulus.

³Jerusalem khua a pitou sak dingin hehpihna leng a na ngenngen ua; lampia na buka thah a tum uhi.

³För att få denne i sitt våld anhöllo de hos Festus och begärde såsom en ynnest, att han skulle låta hämta honom till Jerusalem. De ville nämligen lägga försåt för honom, så att de kunde döda honom under vägen.

⁴Himahleh Festain, Paula, tuh Kaisaria khua a kep ding hi, keimah leng huailam ah ka hoh pah ding.

⁴Festus svarade då att Paulus hölls i förvar i Cesarea, och att han själv tänkte inom kort fara dit tillbaka.

⁵Huaijiakin, huai miin gitlouhna a neih leh na lak ua thu nei peuhmahin honjui suk uhenla, hek uheh, chiin, a dawnga.

⁵Och han tillade: »De bland eder som det vederbör må alltså fara dit ned med mig och framlägga sin anklagelse mot mannen, om han är skyldig till något ont.»

⁶Huan, a lak uah ni giat hiam, ni sawm hiam val a tam keia, Kaisaria khua ah a paikhe sukta; huan, a jingin thukhenna tutphah ah a tua, Paula honpi dingin thu a pia hi.

⁶Sedan han hade vistats hos dem högst åtta eller tio dagar, kom han åter ned till Cesarea. Dagen därefter satte han sig på domarsätet och bjöd att Paulus skulle föras fram.

⁷Huan, amah a hongtunin, Jerusalem khua a mi Juda hongsukte a kim ah a ding ua, a tungah thubuai tampi gik taktak a gen a gen ua, a bulb el a suikhe thei sam kei uhi;

⁷När denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade kommit ned från Jerusalem, och dessa framställde nu många svåra beskyllningar. Men de förmådde icke bevisa dem,

⁸Paulain a siamna thu a gena, Judate Dan tungah khawng, Pathian biakin thu ah khawng, Kaisar tungah khawng leng, thil himhim ka hihkhial kei hi, a chi a.

⁸ty Paulus försvarade sig och visade att han icke på något sätt hade försyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot helgedomen eller mot kejsaren.

⁹Himahleh, Festain, Judate laka min hoih a deiha, Paula kiangah, Jerusalem khua a hoh touha, huailaia ka ma ahiai thu lep na deih hia? a chi a, a donga.

⁹Men Festus ville göra judarna sig bevågna och frågade Paulus och sade: »Vill du fara upp till Jerusalem och där stå till rätta inför mig i denna sak?»

¹⁰Paulain Kaisar thukhenna tutphah maa, vai hawm saka om dingin ka ding hi; Judate tungah thil bangmah ka hihkhial kei, nang leng huai lah na theichian mahmah ngala.

¹⁰Paulus svarade: »Jag står här inför kejserlig domstol, och av sådan domstol bör jag dömas. Mot judarna har jag intet orätt gjort, såsom du själv mycket väl vet.

¹¹Migilou ka hiha, sihna khop hial thil hih ka hih leh, sih leng ka nial kei; himahleh hiaite honhekna uh a bul bangmah a om kei leh, kuamahin a kiang uah honpekhe theikei ding. Kaisar kiangah ka tun ding, a chi a.

¹¹Om jag nu eljest är skyldig till något orätt och har gjort något som förtjänar döden, så vill jag icke undandraga mig att dö; men om deras anklagelser mot mig äro utan grund, så kan ingen giva mig till pris åt dem. Jag vädjar till kejsaren.» --

¹²Huan, Festain a vaihawmpihte a houpih kimvel nungin, Kaisar kiangah tun na tum viala, Kaisar kiangah na hoh mahmah ding, chiin a dawng hi.

¹²Sedan Festus därefter hade överlagt med sitt råd, svarade han: »Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren skall du ock få fara.»

¹³Huan, ni bangzah hiam nungin kumpipa Agrippa leh Barnisi tuh Kaisaria khua a hongtung ua, Festa chibai a buk uh.

¹³Efter några dagars förlopp kommo konung Agrippa och Bernice till Cesarea och hälsade på hos Festus.

¹⁴Huan, ni tampi huaia a tam jiak un Festain Paula thubuai kumpipa kiangah a gena, Felikin mi tang kuahiam a nusia a;

¹⁴Medan de nu i flera dagar vistades där, framlade Festus Paulus' sak för konungen och sade: »Felix har här lämnat efter sig en man såsom fånge;

¹⁵Jerusalem khua a ka om lain siampu liante leh Juda upaten a tungtang thu a honhilh ua, siamlouh tansak a ngen uh.

¹⁵och när jag var i Jerusalem, anmälde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och begärde att han skulle dömas skyldig.

¹⁶Huan, ken, a kiang uah, a hekpa uleh a hekte a kimatuah ua, a hekna thu ua a siamna thu gen sam na lemtang a neih sam main, mi himhim gawt dinga khah Rome mite dan ahi kei hi, chiin, ka dawng hi.

¹⁶Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva någon människa, förrän den anklagade hade fått stå ansikte mot ansikte med sina anklagare och haft tillfälle att försvara sig mot anklagelsen.

¹⁷Huan, hiai lai ka hongtun un, sawt hallouin a jingin thukhenna tutphah ah ka tu a, huai mi tuh honpi dingin thu ka pia hi. 1

¹⁷Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig alltså utan uppskov, dagen därefter, på domarsätet och bjöd att mannen skulle föras fram.

¹⁸Huan, a hekte a din lai un, ka gintak bang ngeiin a tungah gitlouhna thubuai bangmah himhim lah a gen kei ua;

¹⁸Men när hans anklagare uppträdde, anförde de mot honom ingen beskyllning för sådana förbrytelser som jag hade tänkt mig;

¹⁹a sabiak dante uleh, Jesu, mi khat sisa, Paulain, a hing nawn ahi, chiin, a gena, huchi ahih jiakin a tungah thubuaite a nei uh a nahi jaw hi.

¹⁹de voro allenast i tvist med honom om några frågor som rörde deras särskilda gudsdyrkan, och angående en viss Jesus, som är död, men om vilken Paulus påstod att han lever.

²⁰Huan, ken huai thute ngaihtuah dingdan himhim ka theikeia, Jerusalem khua a hoha, huailaia huai thu lepsak a ut le hut louh ka donga.

²⁰Då jag var villrådig huru jag skulle göra med undersökningen härom, frågade jag om han ville fara till Jerusalem och där stå till rätta i denna sak.

²¹Himahleh, Paulain Kumpipa lep dia sit a ngen zota a. Huaijiakin Kaisar kianga ka hohsak theih masiah veng dingin thu ka pia a, a chi a.

²¹När Paulus då sade sig vilja vädja till kejsaren och begärde att bliva hållen i förvar, för att sedan undergå rannsakning inför honom, bjöd jag att han skulle hållas i förvar, till dess jag kunde sända honom till kejsaren.»

²²Huan, Agrippain, Festa kiangah, ka na ut gige him ahi, a chi a. Huan, aman, jingchiah a thugen na ngaikhe na ke, a chi a.

²²Då sade Agrippa till Festus: »Jag skulle också själv gärna vilja höra den mannen.» Han svarade: »I morgon skall du få höra honom.»

²³Huchiin, a jingin Agrippa leh Barnisi thupi takin a hong ua, thugenna in ah a lut ua, sepaih heutu lalte toh, khua a mi lian deuhte toh; huan, Festa thuin Paula tuh a pilut sak uh.

²³Dagen därefter kommo alltså Agrippa och Bernice, med stor ståt, och gingo in i domsalen, tillika med överstarna och de förnämsta männen i staden; och på Festus' befallning blev Paulus införd.

²⁴Huan, Festain, Kumpipa Agrippa leh hiailaia i laka om tengtengte aw, hiai mi na muh uh ahi, a tungtang thu a Judate tengtengin a vek ua, hing nawn lou ding chi a, kikoua, Jerusalem khua leh hiailaia ka kianga a hekna uh.

²⁴Då sade Festus: »Konung Agrippa, och alla I andra som ären har tillstädes med oss, I sen här den man för vilkens skull hela hopen av judar, både i Jerusalem och här, har legat över mig med sina rop att han icke borde få leva längre.

²⁵Himahleh, sihna ding khop bangmah a hih kei chih ka theia; huan, aman Kumpipa kianga tut a tup jiakin sawl ka tum ahi;

²⁵Jag för min del har kommit till insikt om att han icke har gjort något som förtjänar döden;

²⁶Himahleh, a thu gina takin bangmah gelh ding lah ka theikeia. Huaijiakin na ma uah ka honpikhia ahi, Kumpipa Agrippa nangmah maa honpi tuan se ka hi a, etchet nungin banghiam bek gelh ding ka muh theihna dingin.Hentapa, Kumpipa kianga sawla, a tunga a hekna uh thu theih khawm sak louh jaw, haihuai hiin ka thei ngala, a chi a.

²⁶men då han nu själv har vädjat till kejsaren, har jag beslutit att sända honom till denne. Jag har emellertid icke något säkert besked om honom att giva min höge herre, när jag skriver. Därför har jag fört honom fram inför eder, och först och främst inför dig, konung Agrippa, för att jag, efter det att rannsakning har; blivit hållen, skall få veta vad jag bör skriva.

²⁷Hentapa, Kumpipa kianga sawla, a tunga a hekna uh thu theih khawm sak louh jaw, haihuai hiin ka thei ngala, a chi a.

²⁷Ty det synes mig vara orimligt att sända åstad en fånge, utan att på samma gång giva till känna vad han är anklagad för.»