¹Galatia gama mihaite aw, kuan honbumhai a maijena? na mitmuh ngei ua Jesu Kris kilhdena kichian taka latsak a hihhih toh.

¹I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?

²Hiai leltak kon dong ding: Dan thilhihte jiakin hia Kha tuh na muh uh, na ngaihkhiak ua na gintak jiak un?

²Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?

³Hichitelin na hai umaw? Khaa pan khinta ngalin, sain na khin ding ua hia?

³Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?

⁴Thil huchi zahzah a thawna thuak na hi umaw? -a thawn hi taktak hita leh.

⁴Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?

⁵Huan, na kiang ua Kha honpepa leh na lak ua thillamdang hihpan dan thilhihte jiakin hia a hih, na ngaihkhiak ua na gintak jiak un.

⁵Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,

⁶Abrahamin Pathian a gingtaa, huan, huai ginna tuh diktatnaa simsak a hihtak mahbangin.

⁶i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»?

⁷Huchiin thei un, ginnaa omte, huaite mah tuh Abram tate ahi uhi.

⁷Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.

⁸Huan, laisiangthouin, Pathianin ginna jiakin Jentelte siamtangsak dingin a kisa chih theikholin, Nangmah ah namte vualjawl sakin a om ding uh, chiin, Abraham kiangah tanchin hoih tuh a nagenkholta hi.

⁸Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk varda välsignade.»

⁹Huchiin ginnaa omte tuh ginna nei Abraham toh vualjawl sakin a om sam nak uhi.

⁹Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.

¹⁰Dan thilhiha kinga peuhmahte tuh hamse nuaiah a om ngal ua; Dan laibua thugelh tengteng banga hih gige lou peuhmah tuh hamsiatin om hen, chia, gelh ahi ngala.

¹⁰Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter.»

¹¹Tuin Pathian mitmuhin kuamah dana siamtang a om kei chih a lang kilkel hi. Ginnaa mi diktat tuh a hing ding, chih a hih jiakin.

¹¹Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av tro.»

¹²Himahleh dan tuh ginnaa kinga ahi kei; Huchibanga hihpa tuh huaitein a hing ding, chih ahi jaw.

¹²Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»

¹³Kris tuh ei sika hamsiatin a hongoma, dan hamsiatna akipanin a hontan kheta-Singa khailup peuhmah jaw hamsiat hi hen, chih gelh ahi ngala-

¹³Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är var och en som är upphängd på trä.»

¹⁴Huchia Abraham tunga vulajawlna tuh Kris Jesu jiaka Jentelte tunga hongtun theiha, hucia kha chiam tuh ginna jiaka i muh theih nadingin.

¹⁴Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

¹⁵Unaute aw, mihing hih dan gen leng: mihing thukhun lel leng, hihkipsa nung a phel kei ua, behlap leng a behlap ngeikei uhi.

¹⁵Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.

¹⁶Huan, Abraham kiangah ahi, thuchiamte piak a nahih, a chisuan kiangah leng. Mi tampi tungthu gen bangin, Chisuante kiangah leng, a chi keia; mi khat tungthu gen bangin, Nang chisuan kiangah leng, a chi ahi jaw, huai tuh Kris ahi.

¹⁶Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det heter icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt din säd», vilken är Kristus.

¹⁷Huan, huchiin ka chi ahi: huai thuchiam tuh bangmahlou suaksaka hihmang dingin, thukhun Pathianin ana hihkipsa tuh, anung kum za li leh kum sawnthum khita hongom danin a hihmang theikei hi.

¹⁷Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.

¹⁸Gouluah ding tuh dan jiak a hih leh, thuchiam jiak a nahita kei dinga; himahleh, Pathianin thuchiam jiakin ahi, Abraham kiangah a napiak.

¹⁸Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.

¹⁹Ahihkeileh, bangchithua dan tuh om ahia leh? Chisuan, thuchiamna tuh, a hongom masiah tatleknate jiakin behlapin a oma, angelte zanga palai khuta hihkip ahi.

¹⁹Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.

²⁰Huan palai himhim mi khat lakah palai ahi ngei kei hi; Pathian bel khat ahi.

²⁰Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.

²¹Ahihkeileh, danin Pathian thuchiam te a kalh ahia? Kalh lou hial, dan mi hihhingthei himhim piaka omkhin hita leh, diktanna tuh dan jiakin a om ngei ding hi.

²¹Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.

²²Himahleh, Jesu Kris gin jiaka thilchiam tuh a gingtate kianga piak a hih theihna dingin laisiangthouin khelhna nuaiah bangkim a khakkhum vekta ahi.

²²Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.

²³Himahleh, ginna a hongtun main, ginna hongkilang ding ah khakkhumin, dan nuaia ven i nahi uhi.

²³Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.

²⁴Huchiin ginna jiaka siam i tan theihna dingin dan tuh Kris kiang lama honna chilpa ahi hi.

²⁴Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.

²⁵Himahleh, tua ginna a hongtun nungin, honchilpa nuaiah i omta kei uhi.

²⁵Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.

²⁶Kris Jesu gin jiakin Pathian tate na hi vek ngal ua.

²⁶Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;

²⁷Na lak ua Krisa baptisluta om peuhmah tuh Krisin na kithuamta ngal ua.

²⁷ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.

²⁸Huaiah tuh Juda mi a om theikeia, Grik mi leng a om theikei; huaiah tuh bawi a om theikeia, bawi lou leng a om theikei; huaiah tuh pasal leh numei leng a om theikei hi. kris Jesu ah na vek un pumkhat na hi ngal ua.Huan, Krisa na hih uleh, Abraham suan, thuchiam banga gouluah dingte na hi uhi.

²⁸Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.

²⁹Huan, Krisa na hih uleh, Abraham suan, thuchiam banga gouluah dingte na hi uhi.

²⁹Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.