¹Huchiin, Kris thubulte gen nawn louin pichinlam I manoh ding uh; thilhih sisa kisiknate, Pathian lama ginnate,

¹Låtom oss därför lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen; låtom oss icke åter lägga grunden med bättring från döda gärningar och med tro på Gud,

²baptisma leh, khutngak leh misi thohnawnna leh, khantawn vaihawmnalam thu hilhnate suang khawng phum nawnta louin.

²med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom.

³Pathianin pha a sak leh huai bang I hih ngei ding uhi.

³Ja, detta vilja vi göra, såframt Gud eljest tillstädjer det.

⁴Khatvei hihvaka omkhina, van thilpiak chiamkhina, Kha Siangthou dongkhina,

⁴Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande,

⁵Pathian thu hoihna leh hun hongom dinga thil hihtheihnate chiamkhin hinapia,

⁵och som hava fått smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidsålderns krafter,

⁶ginna a kiheimangsan uleh bel, huchibang mite jaw a kisik nading ua bawlthak theih ahi kei uhi; Pathian Tapa amau adinga kilhlum tuan nawna selphou a hih jiakun.

⁶men som ändå hava avfallit -- dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse.

⁷Lou, a tunga vuahtui ke gige na dawnkhina, huai khohsaka ompa adia nek theih antehlouhing honsuah penin Pathian vualjawlna a tang hi.

⁷Det är ju så, att den jord som indricker regnet, när det titt och ofta strömmar ned däröver, och som framalstrar växter, dem till gagn för vilkas räkning den brukas, den jorden får välsignelse från Gud.

⁸A hihhangin lou lingnei leh khaulingnei khawng a suahnak inbel, a phatuam keia; hamsiat loh phialin a oma; a tawpna tuh hal himai ding ahi.

⁸Den åter som bär törne och tistel, den är ingenting värd och är förbannelsen nära, och slutet bliver att den avbrännes med eld.

⁹Himahleh, deihtakte aw, huchibang thu gen mahleng zong, nou jaw huchibang thil sanga thil hoihjaw, hotdamna jui thilte, nein a hih uh ka um uhi.

⁹Men i fråga om eder, I älskade, äro vi vissa om vad bättre är, och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på detta sätt.

¹⁰Na nasep u leh a min jiaka itna na latsak uh, mi siangthoute na nasepsak uh, tutana leng na seplai uh, mangngilh dingin Pathian mitak lou ahi ngal kei ahi.

¹⁰Ty Gud är icke orättvis, så att han förgäter vad I haven verkat, och vilken kärlek I bevisaden mot hans namn, då I tjänaden de heliga, såsom I ännu gören.

¹¹Himahleh, atawp tana lametna theihchetna kim mu dingin na thanop ngeingei bang un thanop suah gige chiat le uchin ka chi mahmah uhi.

¹¹Men vår åstundan är att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp,

¹²Huchiin, na kithadahsak kei ding ua, ginna leh kuhkalna jiaka thuchiamte gouluah khin khawngte entawnte na hi zo ding uhi.

¹²så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem som genom tro och tålamod få till arvedel vad utlovat är.

¹³Pathianin Abraham kianga thu achiam laiin, amah sanga thupi jaw loua a kichiam theihlouh jiakin, amah leh amah kilouin,

¹³Ty när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv -- eftersom han icke hade någon högre att svärja vid --

¹⁴Taktakin vual ka honjawl ngeingei dinga, hih leng ka honhih pung ngeingei ding, chiin, a kichiamta a.

¹⁴och sade: »Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig.»

¹⁵Huchiin, kuhkal taka a thuak khiak nungin, thilchiam tuh a muta ngei hi.

¹⁵Och när denne tåligt förbidade, fick han så vad utlovat var.

¹⁶Mihingte jaw a sang ua thupi jaw louin a kichiam ua; a kiselna chiteng uah leng hihkipna dingin kichiam tuh thutawp ahi.

¹⁶Människor svärja ju vid den som är högre än de, och eden tjänar dem till bekräftelse och gör en ände på all tvist.

¹⁷Huchiin, Pathianin thuchiam gouluah dingte kiangah a thiltup lamdan tuan theihlouhdan nakpi mahmaha theihsak utin, kichiamna tuh a palaisaka;

¹⁷Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel vad löftet innebar ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.

¹⁸Pathian juau vual ahihlouhna thil lamdang theilou nih jiakin, ei I kihumbitna delhten I maa lametna koih tuh la dinga hasotna thupi tak i neih theihna dingin.

¹⁸Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.

¹⁹Huai lametna tuh hinna sikkipin I neia, muanhuai leh kiptak ahi, huai lametna tuh puanjak sung ah leng a lutta hi;huaiah tuh Jesu, Melkisedek omdan banga khantawn a Siampu Lianpen nahitain ei adingin makaipain a na lutta hi.

¹⁹I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten,

²⁰huaiah tuh Jesu, Melkisedek omdan banga khantawn a Siampu Lianpen nahitain ei adingin makaipain a na lutta hi.

²⁰dit Jesus, såsom vår förelöpare, har gått in för oss, i det han blev en överstepräst »efter Melkisedeks sätt, till evig tid».