¹Huan, ginnaa hatlou mi, a ngaihdante gense louin ngai un.

¹Om någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utan att döma över andras betänkligheter.

²Mi khatin thil bangkim ne thei din a kigingtaa mi hatlou inbel antelouhing kia a ne hi.

²Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att den som är svag allenast äter vad som växer på jorden.

³Bangkim neten a neloute simmoh kei henla; nelouten leng a nete gense kei heh; Pathianin amah a kipahpih khin ngala.

³Den som äter må icke förakta den som icke äter. Ej heller må den som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom,

⁴Mi dang sikha gensepa kua na hia? a din leh a puk amah toupa ading ahi. Himahleh, amah jaw dinsakin a om ding, Toupan a dingsak thei ngala.

⁴och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.

⁵Mi khatin ni khat ni dang sangin a sep thupi tuama, mi dangin ni tengteng kibang chiatin a sep. Mi chih amah lungsim ah kitheichian heh aw.

⁵Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.

⁶Ni tangpan Toupa pahtawina dingin a tang ahi. Huan, bangkim nepan, Pathian kiangah kipahthu a gen jiakin, Toupa pahtawina dingin a nea; a neloupan leng Pathian kiangah kipahthu a gena, Toupa pahtawina dingin a ne kei a ahi.

⁶Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.

⁷Kuamah eimah adia hing i hi kei ua, kuamah eimah adia si leng i hi sam kei hi.

⁷Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.

⁸I hin leh, Toupa adingin i hinga; i sihin leng Toupa adia si ihi ngala: huaijiakin, i hin inleng, i sihin leng Toupaa i hi uhi.

⁸Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.

⁹Kris sihna leh honghinnawnna pen tuh, mi hing leh misi Toupa a hih theihna ding ahi ngala.

⁹Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande.

¹⁰Himahleh nang bang achia na unau gensia na hia oi? Ahihkeileh, nang bang achia na unau simmoh na hia oi? Pathian thukhenna tutphah maah i vek un i ding ding ua.

¹⁰Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varför föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Guds domstol.

¹¹Toupan, mi tengteng ka maah a kun ding ua, lei tengteng leng Pathian kiangah a kipulak ding uh, chiin, ka chiam ahi, achia, chih gelh ahi ngala.

¹¹Ty det är skrivet: »Så sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.»

¹²Huchiin, i vek un Pathian kiangah eimah tanchin i gen chiat ding uh ahi.

¹²Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig själv.

¹³Huaijiakin, kigense nawn kei ni, kuapeuhin a unau lampi ah kisuihna hiam dalna hiam koih louh tum jaw hen.

¹³Låtom oss därför icke mer döma varandra. Dömen hellre så, att ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som bliver honom till fall.

¹⁴Amah mawngmawng ah sianglou bangmah himhim a om kei chih Toupa Jesu ah ka thei mahmah ahi; bangkhat siangloua sehpen bel, aseppa adingin a sianglou ahi hi.

¹⁴Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent.

¹⁵Na bangkhat nek jiaka na unau lungsim a nat leh, itna danin na gamta kei ahi. A sih sik Kris in a sih sakpa tuh na bangkhat nekin hihmang kei hen;

¹⁵Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus har lidit döden för.

¹⁶Huchiin, nou adia hoihna gilou lama genin om kei hen.

¹⁶Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse.

¹⁷Pathian gam tuh nek leh dawn lam thu ahi ngal keia, diktatna khawng, kituahna khawng, Kha Siangthoua kipahna khawng ahi jaw hi.

¹⁷Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.

¹⁸Kuapeuh huai thu ah Kris nasem tuh Pathian kipahpih leh, mihing phatin a om nak ahi.

¹⁸Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor.

¹⁹Huchiin, kituahna ding leh, kihihhat tuahna ding thilte i delh ding uh.

¹⁹Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till inbördes uppbyggelse.

²⁰Na bangkhat nek jiakin Pathian nasep hihse ken. Thil tengteng a siangthou ngei a, himahleh a bangkhat nekin mi a hihpuk leh a nepa adingin gilou ahi.

²⁰Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo;

²¹Na unau pukna ding a hih leh, sa nek louhte, uain dawn louhte, thil bangpeuh hih louh a hoih ahi.

²¹du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin och från annat som för din broder bliver en stötesten.

²²Ginna na neih Pathian maah nangmah kia theihin nei maiin. Amah hoih sak lama siamlouh kitangsak lou tuh a hampha hi.Ahihhangin, ginglelpan a nek leh, ginnaa a nek louh jiakin, siamlouh a tang ahi; bangpeuh ginna loua hih jaw khelhna ahi ngala.

²²Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt.

²³Ahihhangin, ginglelpan a nek leh, ginnaa a nek louh jiakin, siamlouh a tang ahi; bangpeuh ginna loua hih jaw khelhna ahi ngala.

²³Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd.