1Czemuż od Wszechmocnego nie są zakryte czasy? a którzy go znają, nie widzą dni jego?
1Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
2Niezbożni granice przenoszą, trzody zabierają i pasą.
2Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
3Osła sierotek zajmują, a wołu od wdowy w zastawie biorą.
3de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
4Spychają ubogich z drogi; spólnie się muszą nędzni kryć na ziemi.
4Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
5Oto jako leśne osły w puszczach wychodzą na robotę swoję, wstawając rano na łupiestwo; pustynia jest chlebem ich, i dzieci ich.
5Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
6Na polu ubogiego pożynają zboże, a niepobożni z winnic zbierają.
6På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
7Nagich nocować przymuszają bez odzienia, którzy się nie mają czem nakryć na zimnie.
7Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
8Powodzią gór zmaczani bywają, nie mając mieszkania przytulają się do skały.
8Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
9Porywają sierotkę od piersi, a od ubogiego biorą zastaw.
9Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
10Nagiemu dopuszczają chodzić bez odzienia, a o głodzie chowają tych, którzy ich snopy noszą.
10Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
11A ci, którzy między murami ich wyciskają oliwę i prasy tłoczą, pragną.
11Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
12Ludzie w mieście wzdychają, a dusze zabitych wołają, a Bóg temu wstrętu nie czyni.
12Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13Cić to są, którzy się sprzeciwiają światłości, a nie znają dróg jej, ani stanęli na ścieszkach jej.
13Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
14Raniuczko wstaje mężobójca, zabija ubogiego i niedostatecznego, a w nocy jest jako złodziej.
14Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
15Oko cudzołożnika pilnuje zmierzku, mówiąc: Nie ujrzy mię nikt; i zakrywa oblicze swe.
15Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
16Podkopywają w ciemności domy, które sobie naznaczyli, i nienawidzą światła.
16När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
17Ale zaranek jest im jako cieó śmierci; jeźli ich kto pozna, przypada na nich strach cienia śmierci.
17Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
18Lekkimi są na wodach; przeklęty dział ich na ziemi; nie patrzą na drogę wolną.
18»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
19Jako susza i gorącość trawią wody śnieżne, tak grób grzeszników.
19Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.
20Zapomina go żywot matki jego, a robak słodkość z niego czuje; niemasz więcej pamiątki jego, a nieprawość połamana jest jako drzewo.
20Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
21Roztrąca niepłodną, która nierodziła, a wdowie nie czyni dobrze.
21Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
22Pociąga też mocarzy możnością swoją: a gdy na nich powstał, zwątpili o żywocie swoim.
22Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
23Daje mu Bóg, na czemby bezpiecznie spolegać mógł: wszakże oczy jego patrzą na drogi ich.
23han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
24Na chwilę wywyższeni są, alić ich niemasz; zniżeni i ściśnieni będą jako inni wszyscy, a jako wierzch kłosa ścięci będą.
24När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
25A jeźli nie tak jest, gdzież jest ten, coby mi zadał kłamstwo, a coby obrócił wniwecz słowa moje?
25Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?