¹Wszedł zasię do bóżnicy, a był tam człowiek, który miał rękę uschłą.

¹Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand.

²I podstrzegali go, jeźliby go w sabat uzdrowił, aby go oskarżyli.

²Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för.

³I rzekł onemu człowiekowi, który miał rękę uschłą: Wystąp w pośrodek.

³Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och kom fram.»

⁴I rzekł do nich: Godzili się w sabat dobrze czynić, czyli źle czynić? człowieka zachować, czyli zabić? a oni milczeli.

⁴Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego.

⁵Tedy spojrzawszy po nich z gniewem i zasmuciwszy się nad zatwardzeniem serca ich, rzekł onemu człowiekowi: Wyciągnij rękę twoję! i wyciągnął; i przywrócona jest ręka jego do zdrowia jako i druga.

⁵Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --

⁶Tedy wyszedłszy Faryzeuszowie, uczynili wnet radę z Herodyjany przeciwko niemu, jakoby go stracili.

⁶Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.

⁷Ale Jezus z uczniami swymi ustąpił nad morze, a wielkie mnóstwo szło za nim z Galilei i z ziemi Judzkiej,

⁷Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen.

⁸I z Jeruzalemu, i z Idumei, i zza Jordanu, i z tych, którzy mieszkali około Tyru i Sydonu, wielkie mnóstwo, słysząc, jak wielkie rzeczy czynił, przyszli do niego.

⁸Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde.

⁹I rozkazał uczniom swoim, aby łódkę mieli zawsze w pogotowiu, dla ludu, aby go nie cisnęli.

⁹Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom.

¹⁰Albowiem ich wiele uzdrawiał, tak iż naó padali, aby się go dotykali, którzykolwiek choroby mieli.

¹⁰Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom.

¹¹A duchowie nieczyści, gdy go ujrzeli, upadali przed nim i wołali, mówiąc: Ty jesteś Syn Boży!

¹¹Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du är Guds Son.»

¹²Ale ich on srodze gromił, żeby go nie objawiali.

¹²Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.

¹³I wstąpił na górę, a wezwał do siebie tych, których sam chciał, i przyszli do niego.

¹³Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom.

¹⁴I postanowił ich dwanaście, aby z nim byli, a iżby je wysłał kazać Ewangieliję:

¹⁴Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika,

¹⁵I żeby mieli moc uzdrawiać choroby i wyganiać dyjabły:

¹⁵och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.

¹⁶Szymona, któremu imię dał Piotr;

¹⁶Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus;

¹⁷I Jakóba, syna Zebedeuszowego, i Jana, brata Jakóbowego, (którym dał imię Boanerges, to jest: synowie gromu);

¹⁷vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän);

¹⁸I Andrzeja, i Filipa, i Bartłomieja, i Mateusza, i Tomasza, i Jakóba, syna Alfeuszowego, i Tadeusza, i Szymona Kananejczyka;

¹⁸vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren

¹⁹I Judasza Iszkaryjota, który go też wydał.

¹⁹och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.

²⁰I przyszli do domu. I zgromadził się znowu lud, tak iż nie mogli ani chleba jeść.

²⁰Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta.

²¹A gdy o tem usłyszeli jego powinni, przyszli, aby go pojmali; bo mówili, że odszedł od rozumu.

²¹Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.

²²A nauczeni w Piśmie, którzy byli przyszli z Jeruzalemu, mówili: Iż ma Beelzebuba, a iż przez książęcia dyjabelskiego wygania dyjabły.

²²Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.

²³I wezwawszy ich, mówił do nich w podobieóstwach: Jakoż może szatan szatana wyganiać?

²³Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?

²⁴A jeźliże królestwo samo w sobie będzie rozdzielone, nie może się ostać ono królestwo.

²⁴Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;

²⁵I dom, jeźliby sam przeciwko sobie był rozdzielony, nie będzie się mógł ostać on dom.

²⁵och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.

²⁶Takci, jeźli szatan powstał sam przeciwko sobie i jest rozdzielony, nie może się ostać, ale koniec bierze.

²⁶Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. --

²⁷Nikt nie może sprzętu mocarzowego, wszedłszy do domu jego, rozchwycić, jeźliby pierwej mocarza onego nie związał; a potem dom jego splądruje.

²⁷Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.

²⁸Zaprawdę powiadam wam, że wszystkie grzechy synom ludzkim będą odpuszczone, i bluźnierstwa, któremibykolwiek bluźnili;

²⁸Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;

²⁹Ale kto bluźni przeciwko Duchowi Świętemu, nie ma odpuszczenia na wieki, ale winien jest sądu wiecznego.

²⁹men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.»

³⁰Bo mówili: Ma ducha nieczystego.

³⁰De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.

³¹Przyszli tedy bracia i matka jego, a stojąc przed domem, posłali do niego, i kazali go zawołać.

³¹Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.

³²A lud siedział około niego, i rzekli mu: Oto matka twoja i bracia twoi szukają cię przed domem.

³²Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.»

³³Ale im on odpowiedział, mówiąc: Któż jest matka moja, i bracia moi?

³³Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

³⁴A spojrzawszy wokoło po tych, którzy koło niego siedzieli, rzekł: Oto matka moja, i bracia moi!

³⁴Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!

³⁵Albowiem ktobykolwiek czynił wolę Bożą, ten jest brat mój, i siostra moja, i matka moja.

³⁵Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.»