1A odpowiadając Jezus, zasię im rzekł w podobieóstwach, mówiąc:
1Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2Podobne jest królestwo niebieskie człowiekowi królowi, który sprawił wesele synowi swemu;
2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3I posłał sługi swe, aby wezwali zaproszonych na wesele; ale nie chcieli przyjść.
3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4Znowu posłał insze sługi, mówiąc: Powiedzcie zaproszonym: Otom obiad mój nagotował, woły moje i co było karmnego, pobito, i wszystko gotowe, pójdźcież na wesele.
4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5Ale oni zaniedbawszy odeszli, jeden do roli swojej, a drugi do kupiectwa swego;
5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6A drudzy pojmawszy sługi jego, zelżyli i pobili je.
6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7Co gdy król usłyszał, rozgniewał się, a posławszy wojska swoje, wytracił one morderce, i miasto ich zapalił.
7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8Tedy rzekł sługom swoim: Weseleć wprawdzie jest gotowe; lecz zaproszeni nie byli godni.
8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9Przetoż idźcie na rozstania dróg, kogokolwiek znajdziecie, wezwijcie na wesele.
9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10Tedy wyszedłszy oni słudzy na drogi, zgromadzili wszystkie, którekolwiek znaleźli, złe i dobre, i napełnione jest wesele gośćmi.
10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11A wszedłszy król, aby oglądał goście, obaczył tam człowieka nie odzianego szatą weselną;
11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12I rzekł mu: Przyjacielu! jakoś tu wszedł, nie mając szaty weselnej? A on zamilknął.
12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13Tedy rzekł król sługom: Związawszy nogi i ręce jego, weźmijcie go, a wrzućcie do ciemności zewnętrznych, tam będzie płacz i zgrzytanie zębów.
13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14Albowiem wiele jest wezwanych, ale mało wybranych.
14Ty många äro kallade, men få utvalda.»
15Tedy odszedłszy Faryzeuszowie uczynili radę, jako by go usidlili w mowie.
15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16I posłali do niego ucznie swoje z Herodyjany, mówiąc: Nauczycielu! wiemy, żeś jest prawdziwy, i drogi Bożej w prawdzie uczysz, a nie dbasz na nikogo; albowiem nie patrzysz na osobę ludzką.
16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17Przetoż powiedz nam, co ci się zda? Godzili się dać czynsz cesarzowi, czyli nie?
17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
18Ale Jezus poznawszy złość ich, rzekł im: Czemuż mię kusicie, obłudnicy?
18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19Pokażcie mi monetę czynszową; a oni mu podali grosz.
19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
20I rzekł im: Czyjże to obraz i napis?
20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
21Rzekli mu: Cesarski. Tedy im rzekł: Oddawajcież tedy, co jest cesarskiego, cesarzowi, a co jest Bożego, Bogu.
21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
22To usłyszawszy, zadziwili się, a opuściwszy go, odeszli.
22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23Dnia onego przyszli do niego Saduceuszowie, którzy mówią, iż nie masz zmartwychwstania, i pytali go,
23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24Mówiąc: Nauczycielu! Mojżesz powiedział: Jeźliby kto umarł, nie mając dzieci, aby brat jego prawem powinowactwa pojął żonę jego, i wzbudził nasienie bratu swemu.
24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25Było tedy u nas siedm braci; a pierwszy pojąwszy żonę, umarł, a nie mając nasienia, zostawił żonę swoję bratu swemu.
25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26Także też wtóry i trzeci, aż do siódmego.
26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27A na ostatek po wszystkich umarła i ona niewiasta.
27Sist av alla dog hustrun.
28Przetoż przy zmartwychwstaniu, któregoż z tych siedmiu będzie żoną, gdyż ją wszyscy mieli?
28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29A odpowiadając Jezus rzekł im: Błądzicie, nie będąc powiadomieni Pisma, ani mocy Bożej.
29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30Albowiem przy zmartwychwstaniu ani się żenić, ani za mąż chodzić nie będą, ale będą jako Aniołowie Boży w niebie.
30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31A o powstaniu umarłych nie czytaliście, co wam powiedziano od Boga mówiącego:
31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32Jam jest Bóg Abrahama, i Bóg Izaaka, i Bóg Jakóba? Bóg nie jestci Bogiem umarłych, ale żywych.
32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33A usłyszawszy to lud, zdumiał się nad nauką jego.
33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34Lecz gdy usłyszeli Faryzeuszowie, że zawarł usta Saduceuszom, zeszli się wespół.
34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35I spytał go jeden z nich, zakonnik, kusząc go i mówiąc:
35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36Nauczycielu! które jest największe przykazanie w zakonie?
36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37A Jezus mu rzekł: Będziesz miłował Pana, Boga twego, ze wszystkiego serca twego, i ze wszystkiej duszy twojej i ze wszystkiej myśli twojej.
37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38To jest pierwsze i największe przykazanie.
38Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39A wtóre podobne jest temuż: Będziesz miłował bliźniego twego, jako samego siebie.
39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40Na tych dwóch przykazaniach wszystek zakon i prorocy zawisnęli.
40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
41A gdy się Faryzeuszowie zebrali, spytał ich Jezus,
41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42Mówiąc: Co się wam zda o Chrystusie? Czyim jest synem? Rzekli mu: Dawidowym.
42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
43I rzekł im: Jakoż tedy Dawid w duchu nazywa go Panem? mówiąc:
43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44Rzekł Pan Panu memu: Siądź po prawicy mojej, aż położę nieprzyjacioły twoje podnóżkiem nóg twoich.
44'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45Ponieważ go tedy Dawid nazywa Panem, jakoż jest synem jego?
45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
46A żaden mu nie mógł odpowiedzieć i słowa, i nie śmiał go nikt więcej od onego dnia pytać.
46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.