¹Jam jest jako róża Saroóska, a lilija przy dolinach.

¹»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

²Jako lilija między cierniem, tak przyjaciółka moja między pannami.

²»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

³Jako jabłoó między drzewem leśnem, tak miły mój między młodzieócami. Pragnęłam siedzieć w cieniu jego, i siedzę; bo owoc jego słodki jest ustom moim.

³»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

⁴Wprowadził mię w dom wina, mając za chorągiew miłość przeciwko mnie.

⁴I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

⁵Oczerstwijcie mię temi flaszami, posilcie mię temi jabłkami; boć omdlewam od miłości.

⁵Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ----

⁶Lewica jego pod głową moją, a prawica jego obłapia mię.

⁶Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

⁷Poprzysięgam was, córki Jeruzalemskie! przez sarny i łanie polne, abyście nie budziły i nie przerywały snu miłego mego, dokąd nie zechce.

⁷Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

⁸Głos miłego mego! oto on idzie skacząc po tych górach, a poskakując po tych pagórkach.

⁸Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

⁹Miły mój podobny jest sarnie, albo młodemu jelonkowi; oto on stoi za ścianą naszą, wygląda z okien, patrzy przez kraty.

⁹Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

¹⁰Ozwał się miły mój, a rzekł mi: Wstaó, przyjaciółko moja! piękna moja! a pójdź.

¹⁰Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

¹¹Albowiem oto minęła zima! deszcz przeszedł, i przestał.

¹¹Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

¹²Kwiatki się ukazują na ziemi; czas śpiewania przyszedł, a głos synogarlicy słychać w ziemi naszej.

¹²Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

¹³Figowe drzewo wypuściło niedojrzałe figi swoje, a macice winne rozkwitłe, wonią wydały; wstaóże przyjaciółko moja, piękna moja! a pójdź.

¹³Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

¹⁴Gołębico moja mieszkająca w rozpadlinach skalnych, w skrytościach przykrych! okaż mi oblicze twoje, niech usłyszę głos twój; albowiem głos twój wdzięczny, a oblicze twoje pożądane.

¹⁴Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----

¹⁵Połapcie nam liszki, liszki małe, które psują winnice; ponieważ winnice nasze kwitną.

¹⁵Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----

¹⁶Miły mój jest mój, a jam jest jego, który pasie między lilijami;

¹⁶Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

¹⁷Ażby się okazał ten dzieó, a cienie przeminęły. Nawróć się, bądź podobny, miły mój! sarnie albo jelonkowi młodemu na górach Beter.

¹⁷Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.