¹Davi dirigiu ao Senhor as palavras deste cântico, no dia em que o Senhor o livrou das mãos de todos os seus inimigos e das mãos de Saul, dizendo:

¹Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.

²O Senhor é o meu rochedo, a minha fortaleza e o meu libertador.

²Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,

³É meu Deus, a minha rocha, nele confiarei; é o meu escudo, e a força da minha salvação, o meu alto retiro, e o meu refúgio. O meu Salvador; da violência tu me livras.

³Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!

⁴Ao Senhor invocarei, pois é digno de louvor; assim serei salvo dos meus inimigos.

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁵As ondas da morte me cercaram, as torrentes de Belial me atemorizaram.

⁵Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,

⁶Cordas do Seol me cingiram, laços de morte me envolveram.

⁶dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁷Na minha angústia invoquei ao Senhor; sim, a meu Deus clamei; do seu templo ouviu ele a minha voz, e o meu clamor chegou aos seus ouvidos.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.

⁸Então se abalou e tremeu a terra, os fundamentos dos céus se moveram; abalaram-se porque ele se irou.

⁸Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁹Das suas narinas subiu fumaça, e da sua boca um fogo devorador, que pôs carvões em chamas.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.

¹⁰Ele abaixou os céus, e desceu; e havia escuridão debaixo dos seus pés.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.

¹¹Montou num querubim, e voou; apareceu sobre as asas do vento.

¹¹Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar

¹²E por tendas pôs trevas ao redor de si, ajuntamento de águas, espessas nuvens do céu.

¹²Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.

¹³Pelo resplendor da sua presença acenderam-se brasas de fogo.

¹³Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

¹⁴Do céu trovejou o Senhor, o Altíssimo fez soar a sua vóz.

¹⁴HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.

¹⁵Disparou flechas, e os dissipou; raios, e os desbaratou.

¹⁵Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.

¹⁶Então apareceram as profundezas do mar; os fundamentos do mundo se descobriram, pela repreensão do Senhor, pelo assopro do vento das suas narinas.

¹⁶Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.

¹⁷Estendeu do alto a sua mão e tomou-me; tirou-me das muitas águas.

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁸Livrou-me do meu possante inimigo, e daqueles que me odiavam; porque eram fortes demais para mim.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁹Encontraram-me no dia da minha calamidade, porém o Senhor se fez o meu esteio.

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

²⁰Conduziu-me para um lugar espaçoso; livrou-me, porque tinha prazer em mim.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²¹Recompensou-me o Senhor conforme a minha justiça; conforme a pureza e minhas mãos me retribuiu.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²²Porque guardei os caminhos do Senhor, e não me apartei impiamente do meu Deus.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²³Pois todos os seus preceitos estavam diante de mim, e dos seus estatutos não me desviei.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.

²⁴Fui perfeito para com ele, e guardei-me da minha iniqüidade.

²⁴Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁵Por isso me retribuiu o Senhor conforme a minha justiça, conforme a minha pureza diante dos meus olhos.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.

²⁶Para com o benigno te mostras benigno; para com o perfeito te mostras perfeito,

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.

²⁷para com o puro te mostras puro, mas para com o perverso te mostras avesso.

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁸Livrarás o povo que se humilha, mas teus olhos são contra os altivos, e tu os abaterás.

²⁸och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.

²⁹Porque tu, Senhor, és a minha candeia; e o Senhor alumiará as minhas trevas.

²⁹Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.

³⁰Pois contigo passarei pelo meio dum esquadrão; com o meu Deus transporei um muro.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.

³¹Quanto a Deus, o seu caminho é perfeito, e a palavra do Senhor é fiel; é ele o escudo de todos os que nele se refugiam.

³¹Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³²Pois quem é Deus, senão o Senhor? e quem é rocha, senão o nosso Deus?

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?

³³Deus é a minha grande fortaleza; e ele torna perfeito o meu caminho.

³³Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,

³⁴Faz ele os meus pés como os das gazelas, e me põe sobre as minhas alturas.

³⁴du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁵Ele instrui as minhas mãos para a peleja, de modo que os meus braços podem entesar um arco de bronze.

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁶Também me deste o escudo da tua salvação, e tua brandura me engrandece.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,

³⁷Alargaste os meus passos debaixo de mim, e não vacilaram os meus artelhos.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁸Persegui os meus inimigos e os destruí, e nunca voltei atrás sem que os consumisse.

³⁸Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁹Eu os consumi, e os atravessei, de modo que nunca mais se levantaram; sim, cairam debaixo dos meus pés.

³⁹Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.

⁴⁰Pois tu me cingiste de força para a peleja; prostraste debaixo de mim os que se levantaram contra mim.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴¹Fizeste que me voltassem as costas os meus inimigos, aqueles que me odiavam, para que eu os destruísse.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴²Olharam ao redor, mas não houve quem os salvasse; clamaram ao Senhor, mas ele não lhes respondeu.

⁴²De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.

⁴³Então os moí como o pó da terra; como a lama das ruas os trilhei e dissipei.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.

⁴⁴Também me livraste das contendas do meu povo; guardaste-me para ser o cabeça das nações; um povo que eu não conhecia me serviu.

⁴⁴Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁵Estrangeiros, com adulação, se submeteram a mim; ao ouvirem de mim, me obedeceram.

⁴⁵Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.

⁴⁶Os estrangeiros desfaleceram e, tremendo, sairam os seus esconderijos.

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

⁴⁷O Senhor vive; bendita seja a minha rocha, e exaltado seja Deus, a rocha da minha salvação,

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!

⁴⁸o Deus que me deu vingança, e sujeitou povos debaixo de mim,

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;

⁴⁹e me tirou dentre os meus inimigos; porque tu me exaltaste sobre os meus adversarios; tu me livraste do homem violento.

⁴⁹du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁵⁰Por isso, ó Senhor, louvar-te-ei entre as nações, e entoarei louvores ao teu nome.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

⁵¹Ele dá grande livramento a seu rei, e usa de benignidade para com o seu ungido, para com Davi e a sua descendência para sempre.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.