¹Lembra-te, Senhor, do que nos tem sucedido; considera, e olha para o nosso opróbrio.

¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

²A nossa herdade passou a estranhos, e as nossas casas a forasteiros.

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

³çrfãos somos sem pai, nossas mães são como viuvas.

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

⁴A nossa água por dinheiro a bebemos, por preço vem a nossa lenha.

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁵Os nossos perseguidores estão sobre os nossos pescoços; estamos cansados, e não temos descanso.

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁶Aos egípcios e aos assírios estendemos as mãos, para nos fartarmos de pão.

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁷Nossos pais pecaram, e já não existem; e nós levamos as suas iniqüidades.

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁸Escravos dominam sobre nós; ninguém há que nos arranque da sua mão.

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁹Com perigo de nossas vidas obtemos o nosso pão, por causa da espada do deserto.

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

¹⁰Nossa pele está abraseada como um forno, por causa do ardor da fome.

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹¹Forçaram as mulheres em Sião, as virgens nas cidades de Judá.

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹²Príncipes foram enforcados pelas mãos deles; as faces dos anciãos não foram respeitadas.

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹³Mancebos levaram a mó; meninos tropeçaram sob fardos de lenha.

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹⁴Os velhos já não se assentam nas portas, os mancebos já não cantam.

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁵Cessou o gozo de nosso coração; converteu-se em lamentação a nossa dança.

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁶Caiu a coroa da nossa cabeça; ai de nós. porque pecamos.

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁷Portanto desmaiou o nosso coração; por isso se escureceram os nossos olhos.

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁸Pelo monte de Sião, que está assolado, andam os chacais.

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁹Tu, Senhor, permaneces eternamente; e o teu trono subsiste de geração em geração.

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

²⁰Por que te esquecerias de nós para sempre, por que nos desampararias por tanto tempo?

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²¹Converte-nos a ti, Senhor, e seremos convertidos; renova os nossos dias como dantes;

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²²se é que não nos tens de todo rejeitado, se é que não estás sobremaneira irado contra nos.

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?