¹Seis dias depois, tomou Jesus consigo a Pedro, a Tiago e a João, irmão deste, e os conduziu � parte a um alto monte;

¹Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp på ett högt berg, där de voro allena.

²e foi transfigurado diante deles; o seu rosto resplandeceu como o sol, e as suas vestes tornaram-se brancas como a luz.

²Och hans utseende förvandlades inför dem: hans ansikte sken såsom solen, och hans kläder blevo vita såsom ljuset.

³E eis que lhes apareceram Moisés e Elias, falando com ele.

³Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.

⁴Pedro, tomando a palavra, disse a Jesus: Senhor, bom é estarmos aqui; se queres, farei aqui três cabanas, uma para ti, outra para Moisés, e outra para Elias.

⁴Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Herre, här är oss gott att vara; vill du, så skall jag här göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»

⁵Estando ele ainda a falar, eis que uma nuvem luminosa os cobriu; e dela saiu uma voz que dizia: Este é o meu Filho amado, em quem me comprazo; a ele ouvi.

⁵Och se, medan han ännu talade, överskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören honom.»

⁶Os discípulos, ouvindo isso, cairam com o rosto em terra, e ficaram grandemente atemorizados.

⁶När lärjungarna hörde detta, föllo de ned på sina ansikten i stor förskräckelse.

⁷Chegou-se, pois, Jesus e, tocando-os, disse: Levantai-vos e não temais.

⁷Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stån upp, och varen icke förskräckta.»

⁸E, erguendo eles os olhos, não viram a ninguém senão a Jesus somente.

⁸När de då lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus allena.

⁹Enquanto desciam do monte, Jesus lhes ordenou: A ninguém conteis a visão, até que o Filho do homem seja levantado dentre os mortos.

⁹Då de sedan gingo ned från berget, bjöd Jesus dem och sade: »Omtalen icke för någon denna syn, förrän Människosonen har uppstått från de döda.»

¹⁰Perguntaram-lhe os discípulos: Por que dizem então os escribas que é necessário que Elias venha primeiro?

¹⁰Men lärjungarna frågade honom och sade: »Huru kunna då de skriftlärde säga att Elias först måste komma?»

¹¹Respondeu ele: Na verdade Elias havia de vir e restaurar todas as coisas;

¹¹Han svarade och sade: »Elias måste visserligen komma och upprätta allt igen;

¹²digo-vos, porém, que Elias já veio, e não o reconheceram; mas fizeram-lhe tudo o que quiseram. Assim também o Filho do homem há de padecer �s mãos deles.

¹²men jag säger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles såsom de ville. Sammalunda skall ock Människosonen få lida genom dem.»

¹³Então entenderam os discípulos que lhes falava a respeito de João, o Batista.

¹³Då förstodo lärjungarna att det var om Johannes döparen som han talade till dem.

¹⁴Quando chegaram � multidão, aproximou-se de Jesus um homem que, ajoelhando-se diante dele, disse:

¹⁴När de därefter kommo till folket, trädde en man fram till honom och föll på knä för honom

¹⁵Senhor, tem compaixão de meu filho, porque é epiléptico e sofre muito; pois muitas vezes cai no fogo, e muitas vezes na água.

¹⁵och sade: »Herre, förbarma dig över min son ty han är månadsrasande och plågas svårt; ofta faller han i elden och ofta i vattnet.

¹⁶Eu o trouxe aos teus discípulos, e não o puderam curar.

¹⁶Och jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde icke bota honom.»

¹⁷E Jesus, respondendo, disse: Ó geração incrédula e perversa! até quando estarei convosco? até quando vos sofrerei? Trazei-mo aqui.

¹⁷Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru länge måste jag vara bland eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom hit till mig.»

¹⁸Então Jesus repreendeu ao demônio, o qual saiu de menino, que desde aquela hora ficou curado.

¹⁸Och Jesus tilltalade honom strängt, och den onde anden for ut ur honom; och gossen var botad från den stunden.

¹⁹Depois os discípulos, aproximando-se de Jesus em particular, perguntaram-lhe: Por que não pudemos nós expulsá-lo?

¹⁹Sedan, när de voro allena, trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»

²⁰Disse-lhes ele: Por causa da vossa pouca fé; pois em verdade vos digo que, se tiverdes fé como um grão de mostarda direis a este monte: Passa daqui para acolá, e ele há de passar; e nada vos será impossível.

²⁰Han svarade dem: »För eder otros skull. Ty sannerligen säger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skolen I kunna säga till detta berg: 'Flytta dig härifrån dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall då vara omöjligt för eder.»

²¹[mas esta casta de demônios não se expulsa senão � força de oração e de jejum.]

²²Ora, achando-se eles na Galiléia, disse-lhes Jesus: O Filho do homem está para ser entregue nas mãos dos homens;

²²Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer,

²³e matá-lo-ão, e ao terceiro dia ressurgirá. E eles se entristeceram grandemente.

²³och man skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå igen.» Då blevo de mycket bedrövade.

²⁴Tendo eles chegado a Cafarnaum, aproximaram-se de Pedro os que cobravam as didracmas, e lhe perguntaram: O vosso mestre não paga as didracmas?

²⁴Och när de hade kommit till Kapernaum, trädde de som uppburo tempelskatten fram till Petrus och sade: »Plägar icke eder mästare betala tempelskatt?»

²⁵Disse ele: Sim. Ao entrar Pedro em casa, Jesus se lhe antecipou, perguntando: Que te parece, Simão? De quem cobram os reis da terra imposto ou tributo? dos seus filhos, ou dos alheios?

²⁵Han svarade: »Jo.» När han sedan hade kommit hem, förekom honom Jesus med frågan: »Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens konungar tull eller skatt, av sina söner eller av andra människor?»

²⁶Quando ele respondeu: Dos alheios, disse-lhe Jesus: Logo, são isentos os filhos.

²⁶Han svarade: »Av andra människor.» Då sade Jesus till honom: »Alltså äro då sönerna fria.

²⁷Mas, para que não os escandalizemos, vai ao mar, lança o anzol, tira o primeiro peixe que subir e, abrindo-lhe a boca, encontrarás um estáter; toma-o, e dá-lho por mim e por ti.

²⁷Men för att vi icke skola bliva dem till en stötesten, så gå ned till sjön och kasta ut en krok. Tag så den första fisk som du drager upp, och när du öppnar munnen på den skall du där finna en silverpenning. Tag den, och giv den åt dem for mig och dig.»