¹Com a minha voz clamo ao Senhor; com a minha voz ao Senhor suplico.

¹En sång av David; en bön, när han var i grottan.

²Derramo perante ele a minha queixa; diante dele exponho a minha tribulação.

²Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

³Quando dentro de mim esmorece o meu espírito, então tu conheces a minha vereda; no caminho em que eu ando ocultaram-me um laço.

³Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

⁴Olha para a minha mão direita, e vê, pois não há quem me conheça; refúgio me faltou; ninguém se interessa por mim.

⁴När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

⁵A ti, ó Senhor, clamei; eu disse: Tu és o meu refúgio, o meu quinhão na terra dos viventes.

⁵Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

⁶Atende ao meu clamor, porque estou muito abatido; livra-me dos meus perseguidores, porque são mais fortes do que eu.

⁶Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»

⁷Tira-me da prisão, para que eu louve o teu nome; os justos me rodearão, pois me farás muito bem.

⁷Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

⁸För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.