Portuguese: Almeida Atualizada

Svenska 1917

Psalms

17

1Ouve, Senhor, a justa causa; atende ao meu clamor; dá ouvidos � minha oração, que não procede de lábios enganosos.
1En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
2Venha de ti a minha sentença; atendam os teus olhos � eqüidade.
2Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
3Provas-me o coração, visitas-me de noite; examinas-me e não achas iniqüidade; a minha boca não transgride.
3Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
4Quanto �s obras dos homens, pela palavra dos teus lábios eu me tenho guardado dos caminhos do homem violento.
4Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
5Os meus passos apegaram-se �s tuas veredas, não resvalaram os meus pés.
5Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
6A ti, ó Deus, eu clamo, pois tu me ouvirás; inclina para mim os teus ouvidos, e ouve as minhas palavras.
6Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
7Faze maravilhosas as tuas beneficências, ó Salvador dos que � tua destra se refugiam daqueles que se levantam contra eles.
7Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
8Guarda-me como � menina do olho; esconde-me, � sombra das tuas asas,
8Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
9dos ímpios que me despojam, dos meus inimigos mortais que me cercam.
9för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
10Eles fecham o seu coração; com a boca falam soberbamente.
10Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
11Andam agora rodeando os meus passos; fixam em mim os seus olhos para me derrubarem por terra.
11Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
12Parecem-se com o leão que deseja arrebatar a sua presa, e com o leãozinho que espreita em esconderijos.
12Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
13Levanta-te, Senhor, detém-nos, derruba-os; livra-me dos ímpios, pela tua espada,
13Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
14dos homens, pela tua mão, Senhor, dos homens do mundo, cujo quinhão está nesta vida. Enche-lhes o ventre da tua ira entesourada. Fartem-se dela os seus filhos, e dêem ainda os sobejos por herança aos seus pequeninos.
14ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
15Quanto a mim, em retidão contemplarei a tua face; eu me satisfarei com a tua semelhança quando acordar.
15Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.