¹Exaltar-te-ei, ó Senhor, porque tu me levantaste, e não permitiste que meus inimigos se alegrassem sobre mim.

¹En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

²Ó Senhor, Deus meu, a ti clamei, e tu me curaste.

²Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

³Senhor, fizeste subir a minha alma do Seol, conservaste-me a vida, dentre os que descem � cova.

³HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

⁴Cantai louvores ao Senhor, vós que sois seus santos, e louvai o seu santo nome.

⁴HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

⁵Porque a sua ira dura só um momento; no seu favor está a vida. O choro pode durar uma noite; pela manhã, porém, vem o cântico de júbilo.

⁵Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

⁶Quanto a mim, dizia eu na minha prosperidade: Jamais serei abalado.

⁶Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

⁷Tu, Senhor, pelo teu favor fizeste que a minha montanha permanecesse forte; ocultaste o teu rosto, e fiquei conturbado.

⁷Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

⁸A ti, Senhor, clamei, e ao Senhor supliquei:

⁸HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

⁹Que proveito haverá no meu sangue, se eu descer � cova? Porventura te louvará o pó? Anunciará ele a tua verdade?

⁹Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

¹⁰Ouve, Senhor, e tem compaixão de mim! Ó Senhor, sê o meu ajudador!

¹⁰»Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

¹¹Tornaste o meu pranto em regozijo, tiraste o meu cilício, e me cingiste de alegria;

¹¹Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

¹²para que a minha alma te cante louvores, e não se cale. Senhor, Deus meu, eu te louvarei para sempre.

¹²Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

¹³Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.