¹Ó Deus, nós ouvimos com os nossos ouvidos, nossos pais nos têm contado os feitos que realizaste em seus dias, nos tempos da antigüidade.

¹För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

²Tu expeliste as nações com a tua mão, mas a eles plantaste; afligiste os povos, mas a eles estendes-te largamente.

²Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

³Pois não foi pela sua espada que conquistaram a terra, nem foi o seu braço que os salvou, mas a tua destra e o teu braço, e a luz do teu rosto, porquanto te agradaste deles.

³Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

⁴Tu és o meu Rei, ó Deus; ordena livramento para Jacó.

⁴Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

⁵Por ti derrubamos os nossos adversários; pelo teu nome pisamos os que se levantam contra nós.

⁵Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

⁶Pois não confio no meu arco, nem a minha espada me pode salvar.

⁶Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

⁷Mas tu nos salvaste dos nossos adversários, e confundiste os que nos odeiam.

⁷Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

⁸Em Deus é que nos temos gloriado o dia todo, e sempre louvaremos o teu nome.

⁸nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

⁹Mas agora nos rejeitaste e nos humilhaste, e não sais com os nossos exércitos.

⁹Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

¹⁰Fizeste-nos voltar as costas ao inimigo e aqueles que nos odeiam nos despojam � vontade.

¹⁰Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

¹¹Entregaste-nos como ovelhas para alimento, e nos espalhaste entre as nações.

¹¹Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

¹²Vendeste por nada o teu povo, e não lucraste com o seu preço.

¹²Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

¹³Puseste-nos por opróbrio aos nossos vizinhos, por escárnio e zombaria �queles que estão � roda de nós.

¹³Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

¹⁴Puseste-nos por provérbio entre as nações, por ludíbrio entre os povos.

¹⁴Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

¹⁵A minha ignomínia está sempre diante de mim, e a vergonha do meu rosto me cobre,

¹⁵Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

¹⁶� voz daquele que afronta e blasfema, � vista do inimigo e do vingador.

¹⁶Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

¹⁷Tudo isto nos sobreveio; todavia não nos esquecemos de ti, nem nos houvemos falsamente contra o teu pacto.

¹⁷när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

¹⁸O nosso coração não voltou atrás, nem os nossos passos se desviaram das tuas veredas,

¹⁸Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

¹⁹para nos teres esmagado onde habitam os chacais, e nos teres coberto de trevas profundas.

¹⁹Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

²⁰Se nos tivéssemos esquecido do nome do nosso Deus, e estendido as nossas mãos para um deus estranho,

²⁰så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

²¹porventura Deus não haveria de esquadrinhar isso? pois ele conhece os segredos do coração.

²¹Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

²²Mas por amor de ti somos entregues � morte o dia todo; somos considerados como ovelhas para o matadouro.

²²månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

²³Desperta! por que dormes, Senhor? Acorda! não nos rejeites para sempre.

²³Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

²⁴Por que escondes o teu rosto, e te esqueces da nossa tribulação e da nossa angústia?

²⁴Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

²⁵Pois a nossa alma está abatida até o pó; o nosso corpo pegado ao chão.

²⁵Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

²⁶Levanta-te em nosso auxílio, e resgata-nos por tua benignidade.

²⁶Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

²⁷Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.