¹Ó Senhor, Deus da vingança, ó Deus da vingança, resplandece!

¹Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

²Exalta-te, ó juiz da terra! dá aos soberbos o que merecem.

²Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

³Até quando os ímpios, Senhor, até quando os ímpios exultarão?

³Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

⁴Até quando falarão, dizendo coisas arrogantes, e se gloriarão todos os que praticam a iniqüidade?

⁴Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

⁵Esmagam o teu povo, ó Senhor, e afligem a tua herança.

⁵Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

⁶Matam a viúva e o estrangeiro, e tiram a vida ao órfão.

⁶Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

⁷E dizem: O Senhor não vê; o Deus de Jacó não o percebe.

⁷Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

⁸Atendei, ó néscios, dentre o povo; e vós, insensatos, quando haveis de ser sábios?

⁸Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

⁹Aquele que fez ouvido, não ouvirá? ou aquele que formou o olho, não verá?

⁹Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

¹⁰Porventura aquele que disciplina as nações, não corrigirá? Aquele que instrui o homem no conhecimento,

¹⁰Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

¹¹o Senhor, conhece os pensamentos do homem, que são vaidade.

¹¹HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

¹²Bem-aventurado é o homem a quem tu repreendes, ó Senhor, e a quem ensinas a tua lei,

¹²Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

¹³para lhe dares descanso dos dias da adversidade, até que se abra uma cova para o ímpio.

¹³för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

¹⁴Pois o Senhor não rejeitará o seu povo, nem desamparará a sua herança.

¹⁴Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

¹⁵Mas o juízo voltará a ser feito com justiça, e hão de segui-lo todos os retos de coração.

¹⁵Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

¹⁶Quem se levantará por mim contra os malfeitores? quem se porá ao meu lado contra os que praticam a iniqüidade?

¹⁶Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

¹⁷Se o Senhor não tivesse sido o meu auxílio, já a minha alma estaria habitando no lugar do silêncio.

¹⁷Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

¹⁸Quando eu disse: O meu pé resvala; a tua benignidade, Senhor, me susteve.

¹⁸När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

¹⁹Quando os cuidados do meu coração se multiplicam, as tuas consolações recreiam a minha alma.

¹⁹När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

²⁰Pode acaso associar-se contigo o trono de iniqüidade, que forja o mal tendo a lei por pretexto?

²⁰Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

²¹Acorrem em tropel contra a vida do justo, e condenam o sangue inocente.

²¹där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

²²Mas o Senhor tem sido o meu alto retiro, e o meu Deus a rocha do meu alto retiro, e o meu Deus a rocha do meu refúgio.

²²Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

²³Ele fará recair sobre eles a sua própria iniqüidade, e os destruirá na sua própria malícia; o Senhor nosso Deus os destruirá.

²³Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.