¹Eu sou a rosa de Sarom, o lírio dos vales.

¹»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»

²Qual o lírio entre os espinhos, tal é a minha amada entre as filhas.

²»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»

³Qual a macieira entre as árvores do bosque, tal é o meu amado entre os filhos; com grande gozo sentei-me � sua sombra; e o seu fruto era doce ao meu paladar.

³»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.

⁴Levou-me � sala do banquete, e o seu estandarte sobre mim era o amor.

⁴I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.

⁵Sustentai-me com passas, confortai-me com maçãs, porque desfaleço de amor.

⁵Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ----

⁶A sua mão esquerda esteja debaixo da minha cabeça, e a sua mão direita me abrace.

⁶Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.

⁷Conjuro-vos, ó filhas de Jerusalém, pelas gazelas e cervas do campo, que não acordeis nem desperteis o amor, até que ele o queira.

⁷Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

⁸A voz do meu amado! eis que vem aí, saltando sobre os montes, pulando sobre os outeiros.

⁸Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.

⁹O meu amado é semelhante ao gamo, ou ao filho do veado; eis que está detrás da nossa parede, olhando pelas janelas, lançando os olhos pelas grades.

⁹Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.

¹⁰Fala o meu amado e me diz: Levanta-te, amada minha, formosa minha, e vem.

¹⁰Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.

¹¹Pois eis que já passou o inverno; a chuva cessou, e se foi;

¹¹Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.

¹²aparecem as flores na terra; já chegou o tempo de cantarem as aves, e a voz da rola ouve-se em nossa terra.

¹²Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.

¹³A figueira começa a dar os seus primeiros figos; as vides estão em flor e exalam o seu aroma. Levanta-te, amada minha, formosa minha, e vem.

¹³Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.

¹⁴Pomba minha, que andas pelas fendas das penhas, no oculto das ladeiras, mostra-me o teu semblante faze-me ouvir a tua voz; porque a tua voz é doce, e o teu semblante formoso.

¹⁴Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----

¹⁵Apanhai-nos as raposas, as raposinhas, que fazem mal �s vinhas; pois as nossas vinhas estão em flor.

¹⁵Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----

¹⁶O meu amado é meu, e eu sou dele; ele apascenta o seu rebanho entre os lírios.

¹⁶Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.

¹⁷Antes que refresque o dia, e fujam as sombras, volta, amado meu, e faze-te semelhante ao gamo ou ao filho dos veados sobre os montes de Beter.

¹⁷Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.