¹Phrala le, chi mangav te na zhanen, ke sa amare dada sas tela nuvero, ai savorhe nakhle andai maria.

¹Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;

²Savorhe sas bolde ando Moses tela o nuvero ai ande maria.

²alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;

³Kai savorhe xale iek fielo xamos Devleske.

³alla åto de samma andliga mat,

⁴Kai pile savorhe iek pai anda Swunto Duxo; ke penas ka stana baxreske kai avela pala lende: ai kadia stana baxreske sas O Kristo.

⁴och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.

⁵Numa mai but anda lende nai drago le Devleske: ke but xasaile ande pusta.

⁵Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.

⁶Akana kodola dieluria kerdile ame kashte te podain amenge te zhanas so kerdilia, kaste te na aven ame chorhe ginduria sar sa le len.

⁶Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.

⁷Na kerdion kodolendar kai lenpe pala ikoni, sar uni anda lende kai si ramome, le manush beshle tele te xan ai te pen, porme wushtilo opre veselisaile.

⁷Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»

⁸Na ingeras amaro stato kai kurvia, sar uni anda lende kerde, ai mule anda lende ande iek dies bishtai trin mi.

⁸Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.

⁹Na zumaven O Krisro sar kerde uni anda lende, ai le sapa xale le.

⁹Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.

¹⁰Na divinin kontra O Del sar divinisarde won, ai mule anda lende but.

¹⁰Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».

¹¹Kodola dieluria kerdile lenge kaste te podain amenge: ai ramome le kaste te sicharen amen, ame kai sam aresliam kai getolpe e lumia,

¹¹Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.

¹²anda kodia kodo kai gindilpe ande punrhende te arakhelpe te na perel.

¹²Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.

¹³Chi iek zumaimos chi kerdiol tumenge te na sai rhevdila: numa O Del kai si chacho, chi mekel te aven zumade mai but sar sode si e zor, numa kana kerdilia amenge vari so, wo lasharel le dieluria te anklia avri anda kodo nasulimos, kashte te sai rhevdisaras les.

¹³Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.

¹⁴Anda kodia murhe drazhe, nashen katar le dela chorhe.

¹⁴Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.

¹⁵Dav duma sar le manushensa le gojavrensa; keren tume kris so phenav.

¹⁵Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.

¹⁶Kana das o rhugimos pala o daxtai ai piias e mol kai skafidi le Devleski, nai kodia o rat le Kristosko? O manrho kai xas kai skafidi le Devleski nai kodia andek than ando stato le Kristosko?

¹⁶Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?

¹⁷Ke si iek manrho ame kai sam but, kerdilia iek stato lestar: ke keras kodia diela ieke manrhesa.

¹⁷Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.

¹⁸Dikhen le Zhiduvuria kodola kai xan le masa le zhigeni kai mudaren le, vov si andek than le altariosa.

¹⁸Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?

¹⁹So phenav? Ke kodola masa kai shinavel le le devlenge si vari so, vai ke kokola dela lenge si vari so?

¹⁹Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?

²⁰Kanchi nai. Phenav ka kodo kai shinavel les, na le devlenge numa le bengeske, me chi mangav te aven andek than le bengensa.

²⁰Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.

²¹Nashti pen anda daxtai le Devlesko, ai anda daxtai le bengenge: nashti zhan kai skafidi le Devleski, ai kai skafidi le bengenge.

²¹I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.

²²Manges te xoliaras le Devles? Sam ame mai zurales lestar?

²²Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?

²³Swako fielo slobodo mange, numa swako fielo chi trobul; swako fielo slobodo, numa swako fielo chi maladiol le manushes.

²³»Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.

²⁴Porme te na rodel peske mishtimos korkorho, numa savorhe te roden kodo le kavrenge.

²⁴Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.

²⁵Xan swako fielo, so godi bichindiol po bazari, bi te phushen so si katar avel.

²⁵Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

²⁶Ke e phuv si le Devleski, ai so godi si pe late.

²⁶Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».

²⁷Te si vari kon kai chi pachalpe ai akharel tume, ai te mangena te xan. Xan so godi anena tume, bi te phushen te dar si vari so kai chi trobul.

²⁷Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

²⁸Numa te phenela tumenge vari kon, kako sas shinado andal le devlenge, na xan, na anda kodo kai shinadia les, ke e phuv si le Devleski, ai so godi si pe phuv.

²⁸Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --

²⁹Kai del duma, na anda tumende, numa anda kodo kai phenel: ande soste keren kris pe murhi ivia anda aver vari kon?

²⁹jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?

³⁰Te xala ai naisiv le Devleske, sostar lav sama?

³⁰Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?

³¹Vai xana, vai pena, so godi keren, keren les te bariaren o anav le Devlesko.

³¹Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.

³²Numa na len vorbi kai nai lashe, chi le Grekonge, chi le Zhidovonge, vai chi la khangeriake le Devleski.

³²Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;

³³Sar kai chi sim me, mangav te kerav so godi vorta, chi rodav so si mange mishto, numa so si o mishtimos savorhen.

³³varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.