¹Kana o bunto terdilo, o Pavlo chidia andek than le shave le Devleske ai kana mai dia les zor katar E Vorba le Devleski, lia pesko dies lasho lendar, ai gelotar ande Macedonia.

¹Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.

²Nakhlo anda kodola gava ai zuralelas anda pachamos le shave le Devleske pal divanuria pa Del kai motholas lenge. Porme gelo ande Gretsia,

²Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.

³ai kotse beshlo trin shon. Lelas o paraxodo te zhaltar ande Syria, numa kana ashundia ke le Zhiduvuria divininas pa leste te zumaven te rimon lesko drom; manglia te zhaltar, numa te nakhel pai Macedonia.

³Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.

⁴Sopater, o shav le Pirrhusosko, andai Berea gelo lesa; ai vi o Aristarcheus ai o Secundus andai Thessalonica: ai o Gaius andai Derbe; o Timote ai o Tychicus ai o Trophimus andai Asia.

⁴Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.

⁵Sa kadala geletar anglal ai azhukerenas ame ando Troas.

⁵Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.

⁶Ame liam o paraxodo andai Philippi kana getosaile E Patradi, ai panzh dies pala kodia aresliam lende ando Troas, ai kotse beshliam iek kurko.

⁶Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.

⁷Savatone le disipluria chidinesas andek than te xas e mol ai o manrho. O Pavlo kai trobulas te zhaltar pe terharin, divinilas pa Del le phralensa kai sas kotse, ai dia lensa duma zhi kal desh u dui e riat.

⁷På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;

⁸But vediara sas ande soba kai sas opre, ai kai sas chidine.

⁸och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.

⁹Sas iek terno manush kai busholas Eutychus, kai beshelas pe feliastra; ai lia les e lindri zurales ande kodia kai ashunelas o divano kai motholas o Pavlo, ai ande kodia lindri pelo de katar e trito feliastra zhi tele pe phuv. Numa kana gele te vazden les, wo mulo sas.

⁹Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död

¹⁰Numa o Pavlo hulisto tele, bandilo karing leste, ai lia les ande peske vas, ai phendia, "Na daran ke chi mulo!"

¹⁰Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: »Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom.»

¹¹Kana anklisto opre palpale, o Pavlo phaglia o manrho ai xalia, ai mai dia duma but pa Del zhi ando dies, porme gelotar.

¹¹Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.

¹²O terno manush kai mulo sas pale zhuvindisailo ai traiilas, ai savorhe raduimesas.

¹²Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.

¹³Ame geliamtar mai anglal po paraxodo kai ingerelas ame ando Assos, ai kotse trobulas te las le Pavlos amensa. Wo phendia sas te keras kadia, ke wo mangelas telal te zhal.

¹³Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.

¹⁴Kana areslo amen ando Assos, liam les amensa po paraxodo, ai aresliam ando Mitylene.

¹⁴Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.

¹⁵Porme geliamtar kotsar, ai aresliam pe terharin ando Chios. Ai pe terharin aresliam ando Samos ai beshliam ando Trogillium; ai pala kodo dies aresliam ando Miletus.

¹⁵Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.

¹⁶O Pavlo mangelas te nakhel anglai Ephesus, numa bi te aterdiol saxke te na xasarel vriama ande Asia. Grebilaspe te aresel te dashtilas ande Jerusalem, kodo dies kai sas e Pentecost.

¹⁶Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.

¹⁷Numa o Pavlo tradia vari kas anda Miletus ando Ephesus, te akharel le mai phuren kai si ande khangeri.

¹⁷Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.

¹⁸Ai kana avile leste, wo phenel lenge, "Tume zhanen sar kerdem tumensa, de sar o pervo dies kai areslem ande Asia.

¹⁸Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:

¹⁹Kerava buchi le Devleski bi te kerav barimata, univar rovavas, ai le zumaimos, ai univar trutno sas mange ke le Zhiduvuria rodenas te rimon mange.

¹⁹huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.

²⁰Zhanen ke chi garadem kanch anda so trobulas te zhanen, ai ke chi daravas te mothav tumenge pa Del, ai te sicharav tume angla narodo, ai andal kher khereske.

²⁰Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.

²¹Mothavas le Zhidovonge ai le Grekonge, te keinpe anda penge bezexa karing O Del, ai te pachanpe ando amaro Del O Jesus Kristo.

²¹Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

²²Ai akana, eta, le Swuntone Duxosa kai si ande mande, zhav ande Jerusalem, ai chi zhanav so avel mansa.

²²Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;

²³Numa ferdi foro forostar, O Swunto Duxo mothol mange mai anglal ke e temnitsa ai chino azhukerel ma.

²³allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.

²⁴Numa me chi lav sama katar murho traio, ke sar te avilino bari diela, numa ferdi te kerav so si ma te kerav raduimasa, ai e buchi kai dia ma O Del O Jesus te kerav, te mothav e lashi viasta anda lashimos le Devleski.

²⁴Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

²⁵Ai akana, zhanav ke chi mai dikhena murho mui, tume savorhe, tume kai sas mansa kana demas duma pa rhaio le Devlesko.

²⁵Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.

²⁶Anda kodia mothav tumenge adies, ke te xasavola iek anda sa le manush nai murhe dosh.

²⁶Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.

²⁷Ke mothodem tumenge, sa o zakono le Devlesko, ai chi garadem kanchi.

²⁷Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.

²⁸Tume arakhen tume, ai arakhen le kolavren kai O Swunto Duxo thodia tumen te len sama. Len sama katar e khangeri le Devleski, kai wo chindia la pesko ratesa.

²⁸Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.

²⁹Zhanav ke thola pe mashkar tumende manush sar le ruv, kai roden te rimon kana zhavatar, ai rodena te rimon savorhen.

²⁹Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.

³⁰Ai vazdelape mashkar tumende manush kai sicharen o xoxaimos ai te tsirden le shave le Devleske karing peske.

³⁰Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

³¹Arakhen tume! Ai seren tume, ke trin bersh chi aterdilem, vi adiese, vi e riate te sicharav tume, ai te zuravol tumaro pachamos karing O Del, le asuensa sicharavas sakones anda tumende.

³¹Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.

³²"Ai akana, mekav tumen le Devlesa, ai kai leski lashi Vorba. Kodo kai si les e putiera te del tume zor, ai te del tume le mishtimata kai garavel sar iek barvalimos sa kodolenge kai si leske.

³²Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.

³³Chi manglem chi le love, chi o sumnakai, ai kankaske tsalia.

³³Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.

³⁴Tume zhanen ke kerdem buchi murhe vastensa, saxke te avel ma so trobul ma ai vi kodolen kai sas mansa.

³⁴I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.

³⁵Sikadem tumenge ande soste godi ke trobul te kerelpe buchi, saxke te zhutisaras le chorhen, ai das ame goji kal vorbi kai amaro Del. O Jesus phendia, "Ke mai drago te des de sar te avel tut dino."

³⁵I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»

³⁶Kana getosardia pesko divano, thodiape ande changende o Pavlo, ai rhugisailo lensa.

³⁶När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.

³⁷Savorhe rovenas, ai line le Pavlos korhatar te chumidin les mai anglal sar te zhaltar.

³⁷Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;

³⁸Ai mai but nekezhime sas ke o Pavlo phendia sas ke chi mai dikhena les. Ai savorhe gele lesa zhi ka paraxodo.

³⁸och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.