¹"Me sim o chacho khash le strugurosko, ai murho Dat si kodo kai lel sama katar e rez.

¹»Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.

²Ai swako krenga kai si ande mande kai chi anel fruta, wo shinel la; numa swako krenga kai anel fruta; wo shinel la, saxke te avel la mai but fruta.

²Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt.

³Akana te san vuzho/vuzhi palai vorba kai phendem tute.

³I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till eder.

⁴Beshes ande mande, ai me beshava ande tute, sar e krenzha kai nashtil anda peste te avel la fruta, te na beshela phangli ka khash; kadia tu nashtis te na beshesa ande mande.

⁴Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen icke kan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver i vinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.

⁵Me sim o khash le strugurosko, ai tume san le krenzhi. Kuko kai beshel ande mande, ai me beshav ande leste, wo anel but fruta; ke tu bi mango nashtis te keres khanchi.

⁵Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, och jag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.

⁶Te si vari kon kai chi beshel ande mande, wo shudino lo avri sar e krenzha, ai shuchol; ai porme chiden le, ai shuden le ande iag, kai phabosarde.

⁶Om någon icke förbliver i mig, så kastas han ut såsom en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp.

⁷Te beshena ande mande , ai murhe vorbi te beshena ande tuende, phushen so tume mange, ai avela tume dino so mangen.

⁷Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.

⁸Kana tume den but fruta, murho Dat si luvudime; kadia sikavel kai san murhe disipluria.

⁸Därigenom bliver min Fader förhärligad, att i bären mycken frukt och bliven mina lärjungar.

⁹Sar O Dat drago mange, mange drago sas tumen; beshen ande murhe dragostia.

⁹Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder; förbliven i min kärlek.

¹⁰Te garavena murhe zakonuria, tume beshena ande murhe dragostia; sa sar garadem me le zakonuria murhe Dadeske, ai ke beshav ando leski dragostia.

¹⁰Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek.

¹¹Me phendem tumenge kadala dieli, saxke te avel murho raduimos ande tumende, ai tumaro raduimos te avel pherdo.

¹¹Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i eder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig.

¹²Eta, murho zakono, aven drazhi iek kavreske, sar sas mange drazhi tumenge. Nai mai bari dragostia de sar te des pesko traio leske vortachenge.

¹²Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag har älskat eder.

¹⁴Tume san murhe vortacha, te kerena so phenav tumenge.

¹³Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.

¹⁵Chi mai akharav tumen slugi; ke e sluga chi zhanel so kerel lako gazda: numa akhardem tume vortacha; ke phendem tumenge swako fielo sa so godi kai ashundem katar murho Dat.

¹⁴I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder.

¹⁶Tume chi alosardian ma, numa me alosardem tumen, ai phendem tumenge te zhan ai te avel tume fruta, ai tumare fruta te avel fruta kai inkerel: saxke so tume mangena katar O Dat ande murho anav, wo dela tume.

¹⁵Jag kallar eder nu icke längre tjänare, ty tjänaren får icke veta vad hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag kungjort för eder.

¹⁷So mangav me tumendar, si te aven drazhi iek kavreske.

¹⁶I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder att I skolen gå åstad och bära frukt, sådan frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.

¹⁸Te e lumia gretsol tume, tume zhanen ke e lumia gretsosardia ma mai anglal tumendar.

¹⁷Ja, det bjuder jag eder, att I skolen älska varandra.

¹⁹Te avilianas andai lumia, e lumia sas te avel lake drago so si lako; numa ke chi san andai lumia, ai ke alosardem tume andai lumia, anda kadia e lumia gretsol tume.

¹⁸Om världen hatar eder, så betänken att hon har hatat mig förr än eder.

²⁰Dem tume goji kai vorba kai phendem tumenge. 'E sluga nai mai bari katar pesko gazda.' Te chinuisarde man, chinuina vi tumen; te garade murhi vorba, garavena vi tumari.

¹⁹Voren I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde; men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder.

²¹Numa won kerena tumenge sa kadala dieli pala murho anav, ke chi zhanen kodoles kai tradia ma.

²⁰Kommen ihåg det ord som jag sade till eder: 'Tjänaren är icke förmer än sin herre.' Hava de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hålla edert.

²²Te na avilemas ai te na demas lensa duma, nas te aven doshale ke kerde bezexa: numa akana nashtin motson ke nai doshale anda penge bezexa.

²¹Men allt detta skola de göra mot eder för mitt namns skull, eftersom de icke känna honom som har sänt mig.

²³Kodoleske kai gretsol man, gretsol vi murho Dat.

²²Hade jag icke kommit och talat till dem, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de ingen ursäkt för sin synd.

²⁴Te na kerdemas mashkar lende bucha kai khonik aver chi kerdia, nas te avel le bezexa: Numa akana won dikhlesas so kerdem, ai won gretson ma ai murho Dat.

²³Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.

²⁵Numa kadala dieli kerdile, saxke te kerdiol e vorba kai si ramome ande lengo zakono, 'Won gretsosarde ma intaino.'

²⁴Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annan har gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likväl hatat både mig och min Fader.

²⁶Kana avela O Zhutitori, kodo kai tradava tumenge katar le Dadesko, ai vi O Swunto Duxo le chachimasko avel katar O Dat, wo mothola pa mande.

²⁵Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag: 'De hava hatat mig utan sak.'

²⁷Ai vi tume mothona pa mande, ke tume san mansa de anda gor.

²⁶Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrån Fadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall han vittna om mig.

²⁷Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig från begynnelsen.»