¹Sa le manush kai chidenas e taksa ai le bezexalenge pashile pasha Jesus te ashunen leste.

¹Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom.

²Ai le Farizeanuria ai le Gramnoturia denas pe duma, phenenas, kado manush primil le bezexalen, ai xal lensa.

²Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: »Denne tager emot syndare och äter med dem.»

³Ai O Jesus phendia lenge ek paramichi,

³Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:

⁴"Savo anda tumende, kai si les iek shel bakre, te xasarela ieka, chi mekela le kolaver iniavardesh tai inia ande pusta, ai zhal te rodel o iek kai xasailo, zhi kai arakhel les?

⁴»Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?

⁵Ai kana arakhel les, thol les pe peske zea, raduimelo,

⁵Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje.

⁶ai kana zhal khere, akharel peske vortakon ai le manush kai beshen pasha leste, phenelas lenge. Raduin tume mansa; ke arakhlem murho bakro kai sas xasardo.

⁶Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'

⁷Phenav tumenge, "Avela mai but raduimos ando rhaio anda kodo iek bezexalo kai keisailo, de sar andal iniavardesh tai inia kai si vorta, kai chi trobul le te kein."

⁷Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva.

⁸"Vai savi zhuvli kai si la desh kotora rupeske, te xasarel iek, chi dela iag e memeli, ai shilavel o kher, ai rodel lokorhes zhi kai arakhel les?

⁸Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den?

⁹Ai kana arakhlia les, akharel peske vortakon ai le manushen kai beshen pasha late, phenelas, "Raduin tume mansa; ke arakhlem o kotor le rupesko kai xasardemas."

⁹Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'

¹⁰Sakadia, phenav tumenge, "Si raduimos anglal angeluria le Devleske anda iek bezexalo kai keilpe."

¹⁰Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.

¹¹Ai wo phendia, ieke manushes sas les dui shave;

¹¹Ytterligare sade han: »En man hade två söner.

¹²O mai terno phendia peske dadeske, "Murho dat, de ma o barvalimos kai trobul te avel ma. Ai o dat dia les so trobulas te avel les dino.

¹²Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.

¹³Xantsi dies pala kodia o mai terno shav kana lia so godi dia les lesko dat, gelotar andek them kai si dur, ai kotse xalia pesko barvalimos andek chorho traio.

¹³Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.

¹⁴Kana xasardia sa so sas les, iek bari bokha avili ande kodo them; porme vunzhe aresli e vriama ke trobul les swako fielo, ai sas les nai kanch.

¹⁴Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.

¹⁵Gelo te kerel buchi iek manushesko ande kodo themesko, kai tradia les pel kimpuria te pravarel le balen.

¹⁵Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.

¹⁶Ai manglino te xal e kozha le kukuruzoski kai xanas le bale; numa khonik chi delas les.

¹⁶Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.

¹⁷Ai kana wo ande peste delpe goji phendia, "Sode slugi ka murho dat, si le mai but xabe sar trobul le, ai me merav bokhatar!"

¹⁷Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger!

¹⁸Wushtiava ai zhava ka murho dat, ai phenava leske, "Murho dat, kerdem bezex karing O Del ai karing tute.

¹⁸Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;

¹⁹Chi mai sim lasho te bushav cho shav; ker mansa sar iek anda che slugi."

¹⁹jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'

²⁰"Ai wushtilo, ai gelo ka pesko dat. Numa sar sas inker dur, lesko dat dikhlia les, ai pelia leske mila, ai nashlo, ai shudiape ka leske kox, ai chumidia les.

²⁰Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.

²¹O shav phendia leske, "Murho dat, kerdem bezex karing O Del ai karing tute. Chi mai sim lasho te bushav cho shav."

²¹Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'

²²Numa o dat phendia peske slugenge. "Anen mai sigo e mai shukar rhocha, ai den la pe leste, thon leske angrusti po nai, ai shpargati andel punrhe;

²²Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.

²³Ai anen o vitselo o tsulo ai mudaren les, xas, ai veselisavas; ke murho shav kai sas mulo, avilo palpale ka traio;

²³Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.

²⁴xasardo sas, ai akana arakhlia sas. Linepe te veselinpe."

²⁴Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.

²⁵"Numa o shav o mai phuro pel kimpuria sas; kana avilo palpale ai pashilo pasha kher, ashundia le jilia ai o khelimos.

²⁵Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.

²⁶Akhardia iekes andel slugenge, ai phushlia les, "So kerenpe?"

²⁶Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.

²⁷Ai o sluga phendia leske, "Cho phral avilo palpale khere, ai cho dat mudardia o vitselo, ke cho dat premisardia les, ai mishto sas cho phral." akhardia les,

²⁷Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'

²⁸O mai phuro phral xolailo sas, ai chi manglia te zhal ando kher; lesko dat anklisto avri, ai rhugisailo leste te avel andre.

²⁸Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.

²⁹Ai o mai phuro phral phendia peske dades, "Dikh! De but bersh kerdem buchi tuke, ai sagda kerdem che zakonuria; ai shoxar chi dian ma iek buzhno te veselima murhe vortakonsa!

²⁹Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.

³⁰Numa kana cho shav avilo khere, kodo kai xalia che love zhuvliansa kai sas le chorho traio, leske mudardian o vitselo o tsulo."

³⁰Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'

³¹Phendia leske, "Murho shav, sagda tu san mansa, ai so godi si ma chiro si.

³¹Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt.

³²Numa trobulsardiam te keras ek pachiv, ai te veselisavas; ke cho phral sas mulo, ai akana traiil; sas xasardo, ai akana arakhlia sas.'"

³²Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'»