¹Kana phuterdilo o dies po pervo dies le kurkoske, avile ka greposhevo te angeren le vuloia ai duxuria kai lasharde sas.

¹Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.

²Numa dikhle e bax spidias palpale katar o greposhevo.

²Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.

³Gele andre, numa chi arakhle o stato le Devlesko, Jesus.

³Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.

⁴Sar chi zhanenas so kerdilia, dikhle dui manushen pasha lende kai sas vuriarde andel tsalia kai strefianas;

⁴När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.

⁵Daraile, shudepe tele le mosa pe phuv, le manush phende lenge, "Sostar roden mashkar le mule kodoles kai si zhuvindo?

⁵Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?

⁶Nai katse, numa wushtilo! Seren tume sar delas duma tumensa kana sas tumensa inker ande Galilee, phenelas,

⁶Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:

⁷"O Shav le Manushesko te avel dino andel vas le bezexalenge, ai avela karfosardo po trushul, ai te zhuvindila o trito dies."

⁷'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»

⁸Ai won dinepe goji leske vorbi,

⁸Då kommo de ihåg hans ord.

⁹ai avile palpale khere katar o greposhevo, ai phende sa kodola dieli le desh u iek disiplonge, ai le kolavrenge.

⁹Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --

¹⁰Kodia kai phendia kodola dieli le slugenge sas e Maria Magdalena, ai e Ioanna, ai e Maria e dei le Iakovoske, ai le kolaver zhuvlia kai sas lensa.

¹⁰Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.

¹¹Numa le disipluria gindinas ke so mothonas kodala zhuvlia nai chaches, ai chi pachaiele.

¹¹Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.

¹²Antunchi o Petri wushtilo opre ai nashlo ka greposhevo; bandilo tele, ai dikhlia ferdi le tsoluria, ai gelotar khere, ai chudisailo anda so kerdilia.

¹²Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.

¹³Eta, sa kodo dies dui anda lende gele ande gav kai busholas Emmaus, kai sas desh u iek kilometeria vai efta maili anda Jerusalem,

¹³Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.

¹⁴ai phenenas mashkar pende pa so godi kerdilia.

¹⁴Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

¹⁵Sar denas duma, O Jesus pashilo pasha lende, ai phirelas lensa.

¹⁵Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.

¹⁶Numa lenge iakha nashti te dikhenas ke wo si.

¹⁶Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.

¹⁷Ai phendia lenge, "Pa soste divinin ando tumaro phirimos nekazosa?"

¹⁷Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.

¹⁸Iek anda lende, kai busholas Cleopas, phendia leske, "Tu san ek streino ando Jerusalem, ai chi zhanes so kerdilia kadala dies."

¹⁸Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»

¹⁹Ai O Jesus phendia lenge, "So kerdilia?" Ai won phende leske, "Pa Jesus anda Nazareth, kai sas iek profeto, kai sas les bari putiera kana kerelas peske bucha, ai kana divinilas angla Del ai sa le manushenge;

¹⁹Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:

²⁰Ai sar amare bare kai poronchin dine les te den les kris, te karfon les po trushul.

²⁰huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.

²¹Ame gindisas ke wo sas kai sas te skepil o Israel; numa sa kadale dielensa, adies si o trito dies kai kadala dieli kerdile.

²¹Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.

²²Ai uni zhuvlia ande amare chudisarde amen, chaches ke won gele diminiatsi ka greposhevo;

²²Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven

²³Numa chi arakhle lesko stato, avile te phenen amenge, ke angeluria sikadile lenge, ai phende lenge ke zhuvindolo.

²³och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.

²⁴Uni kai sas amensa gele ka greposhevo, ai arakhle le dieli sar phende sas kodola zhuvlia; numa chi dikhle le Jesusos."

²⁴Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»

²⁵Antunchi O Jesus phendia lenge, "Tume prosto manush. Ai kai o ilo lungo lo te pachal so godi phende le profeturia.

²⁵Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!

²⁶Pate chi trobulas O Kristo te chinuil kadia, ai te zhal ande pesko barimos?"

²⁶Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»

²⁷Porme phendia lenge so sas phendo pa leste ande Vorba le Devleski, de katar o Moses zhi ka sa le profeturia.

²⁷Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

²⁸Kana aresle pasha gav kai zhanas; O Jesus kerdia sar ke mangelas te zhal mai dur.

²⁸När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.

²⁹Numa phende leske, "Besh amensa; ke perel e riat, ai o dies tsigniol." Ai gelo te beshel lensa.

²⁹Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.

³⁰Sar sas lensa kai skafidi, lia o manrho, ai kana rhugisailo, phaglia o manrho, ai dia le.

³⁰Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.

³¹Antunchi lenge iakha phuterdile, ai prinzharde les; numa strazo bilailo.

³¹Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.

³²Ai denaspe duma won de won, "Nas sar iek iag kai phabolas anda amaro ilo; kana delas duma amensa pa drom, ai kana phenelas amenge pai Vorba le Devleski?"

³²Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»

³³Wushtilo opre strazo, ai gele palpale ande Jerusalem, ai arakhle le kolaver desh u iek disipluria chidine andek than, ai le kolaver kai sas lensa.

³³Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.

³⁴Phenenas, "Chaches O Del zhuvindisailo, ai sikadilo le Simonoske."

³⁴Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»

³⁵Ai phenenas so kerdilia lensa pa drom, ai sar prinzharde les kana phagelas o manrho.

³⁵Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

³⁶Sar denas duma, O Jesus avilo mashkar lende, ai phendia lenge, "E pacha te avel tumensa,"

³⁶Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.

³⁷Won daraile ai pherde dar sas, won gindinas ke dikhle ieke duxos,

³⁷Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.

³⁸ai wo phendia lenge, "Sostar daran? Ai sostar kasavendar ginduria si tume ande tumaro ile?

³⁸Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?

³⁹Dikhen murhe vas ai murhe punrhe, me sim, azban ma, ai dikhen! Ke o duxo nai les, chi morchi ai chi kokola, sar dikhen tume ke si man."

³⁹Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»

⁴⁰Sar phenelas kodo divano, sikadia lenge peske vas ai peske punrhe.

⁴⁰Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.

⁴¹Ande pengo raduimos inker chi pachanas, ai chudinaspe, ai wo phendia lenge, "Si tume vari so te xav?"

⁴¹Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»

⁴²Won dine les masho peko, ai avjin.

⁴²Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;

⁴³Lia ai xalia angla lende.

⁴³och han tog det och åt därav i deras åsyn.

⁴⁴Ai phendia lenge, "Kadala dieli kai phenavas tumenge, kana simas inker tumensa kai trobulas te kerdiol, so godi si ramome pa mande anda zakono le Mosesosko, ai andel le profetonge, ai andel Psalms."

⁴⁴Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»

⁴⁵Antunchi phuterdia lengo ilo te sai haliaren E Vorba le Devleski.

⁴⁵Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.

⁴⁶Ai phendia lenge, "Kadia si ramome, ke O Kristo chinuila, ai zhuvindila andai martia o trito dies;

⁴⁶Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

⁴⁷Ai ke o keimos ai o iertimos le bezexxengo avela phendo ande lesko anav sa le themenge, mai anglal ande Jerusalem.

⁴⁷och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.

⁴⁸Tume san marturia pe kadala dieli.

⁴⁸I kunnen vittna härom.

⁴⁹Ashun! Tradava pe tumende so murho Dat shinadia, numa tume beshen ando foro Jerusalem,zhi kai aven pherde putiera kai avel katar opral."

⁴⁹Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»

⁵⁰Angerdia le karing e Bethani; ai vazdia le vas, ai swuntsosardia le.

⁵⁰Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.

⁵¹Ande kodia, kai swuntholas le, durilo lendar, ai gelotar ando rho.

⁵¹Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.

⁵²Won rhugisaile leste, ai geletar palpale ande Jerusalem bare raduimasa;

⁵²Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.

⁵³Ai sagda sas ande tampla, bariarenas o anav le Devlesko ai swunthonas le Devles. Amen

⁵³Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.