¹O Jesus phendia lenge, "Chachimasa, phenav tumenge, "Uni andal kadala kai si katse chi merena zhi pon dikhena e amperetsia le Devleski avela le putierasa."

¹Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft.»

²Shov dies pala kodia O Jesus lias pesa o Petri, ai o Iakov ai o Iovano, ai ningerdias le pek bari plaiing, ferdi won sas kotse: ai wo parhudilo angla lenge.

²Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;

³Leske tsalia parnile sar e vediara. Khonik pe phuv nashti xalavel le sakadia.

³och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.

⁴Ai avisaile angla lende Elias ai o Moses denas duma le Kristosa.

⁴Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.

⁵O Petri phendia ka Jesus, "Gazda, mishto ke sam katse! Anzaras trin tseri, iek tuke, iek le Mososke, ai iek le Eliasoske."

⁵Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»

⁶O Petri chi zhanelas so te phenel: ke daraile zurales.

⁶Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.

⁷Sas iek nuvero kai avilo ai vusharadia le, ai anda nuvero iek glaso phendias, phenel, "Kado si murho Shav kai si mange de sa drago:

⁷Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne är min älskade Son; hören honom.»

⁸Ai strazo, kana won dikhenas kruglom pende, chi mai dikhle kanikas, ferdi O Jesus sas lensa.

⁸Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.

⁹Sar avenas tele pai plaiing O Jesus dia le trad, "Na phenen kanikaske so dikhlian zhi kai O Shav le Manushesko zhuvindila andai martia."

⁹Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett.

¹⁰Ai le disipluria chi phende kanikaske so dikhle, numa denas duma mashkar pende. "So znachil 'O zhuvindimos pala peske martia.'"

¹⁰Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.

¹¹Ai phushle katar O Jesus, phenen, "Sostar le Gramnoturia phenen ke o Elias trobul te avel mai anglal?"

¹¹Och de frågade honom och sade: »De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?»

¹²O Jesus phendia lenge, "Chaches trobul te avel o Elias, ai te anel palpale swako fielo sar kai sas; sar si ramosardia ke O Shav le Manushesko musai chinuil but, ai avela shudino lendar.

¹²Han svarade dem: »Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?

¹³Numa phenav tumenge, "Ke o Elias vunzhe avilo, ai kerde lesa so godi mangle, sar sas ramosardia lestar."

¹³Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom.»

¹⁴Kana avilo karing leske disipluria, dikhlia o baro narodo, ai le Gramnoturia phushenas lendar.

¹⁴När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem.

¹⁵Ai strazo sa o narodo, kana dikhle les, chudinisaile but, ai nashle karing leste te phenen les, "Droboi tu."

¹⁵Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.

¹⁶O Jesus phushlia katar le Gramnoturia, "Pa soste den mui lendar?"

¹⁶Då frågade han dem: »Varom disputeren I med dem?»

¹⁷Iek andal narodo dia atweto ai phendia, "Gazda, andem tute murho shav, ke si beng ande leste ai nashti del duma.

¹⁷Och en man i folkhopen svarade honom: »Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande.

¹⁸Ai kai godi o beng lel les, shudel les pe phuv, ai zhala leske spuma anda mui, ai chidel dandendar, ai chinuilas les: ai phushlem che disipluria te gonin le benges avri anda leste; ai nashtisarde."

¹⁸Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke.»

¹⁹O Jesus dias atweto ai phendia leske, "Tume kai nai tume pachamos, zhi kana trobula te avav tumensa? Zhi kana trobul te rhevdiv tumen? Anen le shavorhes mande!"

¹⁹Då svarade han dem och sade: »O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig.»

²⁰Ai andine les ka Jesus: ai kana dikhlia les, strazo o beng drechinil les; ai pelo pe phuv, ai zhala leske spuma anda mui.

²⁰Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.

²¹O Jesus phushlia katar lesko dat, "De sode vriama sas les beng ande leste?" O dat phendia, "De sar sas iek glata.

²¹Jesus frågade då hans fader: »Huru länge har det varit så med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;

²²Ai butivar perel ande iag, ai ando pai te mudarel les: numa te sai keres vari so, av mila pe amende, ai zhutis ame.

²²och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss.»

²³O Jesus phendia leske, "Te sai pachasa tu, le Devlesa vari so sai kerdiol kodoleske kai pachalpe.

²³Då sade Jesus till honom: »Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror.»

²⁴Ai strazo o dat le glatasko tsipisardia, ai phendia le asuasa, "Devla, me pachav; zhutis ma te mai pachav."

²⁴Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! Hjälp min otro.»

²⁵Kana O Jesus dikhlia o narodo avelas mai sigo karing leste, O Jesus dias duma zurales ka o bi vuzho, phendia leske, "Kashuko ai muto duxo, dav tu trad, ankles avri anda leste, ai chi mai zha ande leste."

²⁵Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.»

²⁶Ai o bi vuzho tsipisardia, ai shudia les pe phuv, ai anklisto avri anda leste: ai sas sar iek mulo; ai savorhe phende, "Mulo si!"

²⁶Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död.

²⁷Numa O Jesus lia les vastestar, ai vazdia les; ai wushtilo.

²⁷Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp.

²⁸Ai kana O Jesus avilo ando kher, leske disipluria line les rigate, ai phushle les, "Sostar nashti gonisardiam les ame?"

²⁸När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»

²⁹O Jesus phendia lenge, "Kodolestar anklel avri ferdi kana rhugis tu ai zhonis.

²⁹Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta.»

³⁰O Jesus ai leske disipluria gele kotsar, ai nakhle pasha Galilee; O Jesus chi mangelas vari kon te zhanel kai sas wo,

³⁰Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det.

³¹Ke sicharelas leske disiplon, ai phendia lenge, "O Shav le Manushesko si te avel dino andel vas le manushenge, ai won mudarena les, ai pala kadia mudardo si, o trito dies zhuvindila.

³¹Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: »Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen.»

³²Numa chi haliarde so phendia, ai daranas te phushen les.

³²Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.

³³Ai O Jesus areslo ando Capernaum: ai kana sas ando kher wo phushlia len, "Sostar marenas mui mashkar tumende po drom?"

³³Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: »Vad var det I samtaladen om på vägen?»

³⁴Numa won chi phende khanch leske; ke sas po drom marenaspe mui pa, "Kon si o mai baro."

³⁴Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst.

³⁵Ai O Jesus beshlo tele, ai akhardia le desh u di disipluria, ai phendia lenge, "Vari kon kai mangel te avel pervo, musai avela paluno, ai avela tumaro podaitori(servitori)."

³⁵Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: »Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare.»

³⁶O Jesus akhardia peste iek tsinorho glata, ai thodia les angla lende: kana lia les ande peske vas, phendia lenge,

³⁶Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:

³⁷"Kon godi primila iek tsinorho glata ando murho anav, primil man, ai kon godi primila ma, chi primil ma, numa wo kai tradia ma."

³⁷»Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig.»

³⁸O Iovano phendia leske, phenel, "Gazda, dikhliam ieke manushes kai gonil le bengen ando cho anav, ai wo chi liape pala amende: ai ame aterdiardem les, ke chi liape pala amende.

³⁸Johannes sade till honom: »Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss.»

³⁹Numa O Jesus phendia leske, "Na aterdios les: ke nas iek manush kai kerel iek miraklo ande murho anav, kai sai del duma nasul pa mande."

³⁹Men Jesus sade: »Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig.

⁴⁰Ke kon chi rimol tumaro zakono si tumensalo.

⁴⁰Ty den som icke är emot oss, han är för oss.

⁴¹Ke kon godi dela tu ek porharho le paieske te pel ande murho anav, ke tu san O Shav le Devlesko, chi xasarela lesko pochinimos."

⁴¹Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.

⁴²"Ai kon godi kerela iek anda kadala tsinorhe kai pachanpe ande mande te peren ando bezex, mai bini te avel ek baro bax phanglo ka leski kox, ai te avel shudino ande bari maria.

⁴²Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.

⁴³Te si cho vas kai kerel tu te peres ando bezex, shin les, ai shude les dur tutar. Mai bini te zhas ando chacho traio ieka vastesa, de sar te aven tu dui vas ai te aves shudino ande iado, ande iag kai chi getolpe.

⁴³Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes.

⁴⁴Kai lenge rhimi chi merel, ai nashti mudarel e iag. Te si cho punrho kai kerel tu te peres ando bezex, shin les, mai bini te zhas ando chacho traio ieke punrhesa, de sar te aven tu dui punrhe ai te aves shudino ande iado.

⁴⁶Kai lenge rhimi cii merel, ai nashti mudarel e iag.

⁴⁵Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.

⁴⁷Ai te si chi iakh ke kerel tu te peres ando bezex, le la avri ai shude la dur tutar. Ke mai bini te zhas ande amperetsia le Devleski ieka iakhasa, de sar te aven tut dui iakha ai te shudino ande iag le iadoski.

⁴⁸Kai lenge rhimi chi merel, ai nashti mudarel e iag.

⁴⁷Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna,

⁴⁹Savorhe avela londo iagasa, ai swako sakrifis avela londo lonensa.

⁴⁸där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.

⁵⁰Lasho si o lon; numa o lon te xasarela pesko skusno, sar kerena anda leste pale londo? Si tume lon ande tumende ai avela pacha iek kavresa.

⁴⁹Ty var människa måste saltas med eld.

⁵⁰Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? -- Haven salt i eder och hållen frid inbördes.»