¹Ameň, ameň vám hovorím, že ten, kto nevchádza dverami do ovčínca, ale prechádza inokade, je zlodej a zbojník;

¹»Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare.

²ale ten, ktorý vchádza dverami, je pastier oviec.

²Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.

³Tomu otvára vrátny, a ovce čujú jeho hlas, a svoje vlastné ovce volá podľa mena a vyvodí ich

³För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut.

⁴a keď vyženie všetky svoje vlastné ovce, ide pred nimi, a ovce idú za ním, pretože znajú jeho hlas.

⁴Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst.

⁵Ale za cudzím nikdy nepojdú, ale utečú od neho, pretože neznajú hlasu cudzích.

⁵Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.»

⁶Toto podobenstvo im povedal Ježiš, ale oni neporozumeli, čo je to, čo im hovoril.

⁶Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem.

⁷Vtedy im zase povedal Ježiš: Ameň, ameň vám hovorím: Ja som dverami oviec.

⁷Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren.

⁸Všetci, koľko ich prišlo predo mnou, sú zlodeji a lotri, ale ovce ich nepočuly.

⁸Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem.

⁹Ja som dvere. Ak niekto vojde cezo mňa, bude zachránený, a vojde aj vyjde i pašu najde.

⁹Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.

¹⁰Zlodej nejde na iné, iba nato, aby ukradol, zabil a zahubil. Ja som prišiel nato, aby maly život a aby maly hojnosť.

¹⁰Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog.

¹¹Ja som ten dobrý pastier. Dobrý pastier kladie svoju dušu za ovce.

¹¹Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.

¹²Ale nájomník a ten, kto nie je pastierom, ktorého ovce nie sú jeho vlastné, keď vidí prichádzať vlka, opúšťa ovce a uteká, a vlk lapá a rozháňa ovce.

¹²Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.

¹³A nájomník uteká, pretože je nájomník a nedbá o ovce.

¹³Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.

¹⁴Ja som ten dobrý pastier a znám svoje, i moje mňa znajú.

¹⁴Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig,

¹⁵Jako mňa zná Otec, tak i ja znám Otca a kladiem svoju dušu za ovce.

¹⁵såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren.

¹⁶A mám aj iné ovce, ktoré nie sú z tohoto ovčínca, aj tie musím priviesť, a počujú môj hlas, a bude jedno stádo a jeden pastier.

¹⁶Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.

¹⁷Preto ma miluje Otec, že ja kladiem svoju dušu, aby som ju zase vzal.

¹⁷Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det.

¹⁸Nikto jej neberie odo mňa, ale ja ju kladiem sám od seba. Mám právo ju položiť a mám právo ju zase vziať. To prikázanie som dostal od svojho Otca.

¹⁸Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.»

¹⁹Vtedy zase povstala roztržka medzi Židmi pre tie slová.

¹⁹För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna.

²⁰A mnohí z nich hovorili: Démona má a blázni; čo ho počúvate?

²⁰Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?»

²¹A zase iní hovorili: To nie sú slová posadlého démonom; či azda môže démon otvoriť oči slepých?

²¹Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?»

²²A bola slávnosť obnovenia chrámu v Jeruzaleme, a bola zima.

²²Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter,

²³A Ježiš sa prechádzal v chráme, v dvorane Šalamúnovej.

²³och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen.

²⁴Vtedy ho obstúpili Židia a hovorili mu: Dokedy budeš držať našu dušu v napnutí? Ak si ty Kristus, povedz nám to otvorene!

²⁴Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.»

²⁵Ježiš im odpovedal: Povedal som vám, a neveríte. Skutky, ktoré ja konám v mene svojho Otca, tie svedčia o mne;

²⁵Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig.

²⁶ale vy neveríte, pretože nie ste z mojich oviec, ako som vám už povedal.

²⁶Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får.

²⁷Moje ovce čujú môj hlas, a ja ich znám, a nasledujú ma,

²⁷Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.

²⁸a ja im dávam večný život, a nezahynú na veky, a nikto ich nevytrhne z mojej ruky.

²⁸Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand.

²⁹Môj Otec, ktorý mi ich dal, je väčší od všetkých, a nikto ich nemôže vytrhnúť z ruky môjho Otca.

²⁹Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.

³⁰Ja a Otec sme jedno.

³⁰Jag och Fadern äro ett.»

³¹Vtedy zase zodvihli Židia kamene, aby ho ukameňovali.

³¹Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.

³²Ale Ježiš im odpovedal: Mnoho dobrých skutkov som vám ukázal od svojho Otca, pre ktorý z tých skutkov ma kameňujete?

³²Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?»

³³Židia mu odpovedali: Za dobrý skutok ťa nekameňujeme, ale za rúhanie sa a preto, že ty súc človek robíš sa Bohom.

³³Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.»

³⁴Ježiš im odpovedal: Či nie je napísané vo vašom zákone: Ja som povedal: Bohovia ste?

³⁴Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'.

³⁵Ak tedy tých nazval bohmi, ku ktorým sa stalo slovo Božie, - a Písmo nemožno zrušiť -

³⁵Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --

³⁶vy hovoríte tomu, ktorého posvätil Otec a poslal na svet, vraj rúhaš sa, pretože som povedal: Syn Boží som?

³⁶huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?

³⁷Ak nečiním skutkov svojeho Otca, neverte mi;

³⁷Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.

³⁸ale ak činím, aj keby ste mne neverili, verte tým skutkom, aby ste poznali a uverili, že je Otec vo mne a ja v Otcovi.

³⁸Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.»

³⁹Vtedy ho zase hľadeli jať, ale vyšiel z ich ruky.

³⁹Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer.

⁴⁰A zase odišiel za Jordán, na miesto, kde Ján najprv krstil, a zostal tam.

⁴⁰Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.

⁴¹A mnohí prišli za ním a hovorili, že Ján síce neurobil nijakého divu, ale vraj všetko, čo Ján povedal o tomto, bola pravda.

⁴¹Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»

⁴²A mnohí tam uverili v neho.

⁴²Och många kommo där till tro på honom.