1Vtedy prišli k Ježišovi zákonníci a farizeovia z Jeruzalema a povedali mu:
1Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:
2Prečo prestupujú tvoji učeníci podané ustanovenie starších? Lebo si neumývajú rúk, keď majú jesť chlieb.
2»Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»
3A on odpovedal a riekol im: Prečo aj vy prestupujete prikázanie Božie pre svoje podané ustanovenie?
3Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?
4Lebo veď Bôh prikázal a povedal: Cti svojho otca i svoju mať, a: Kto by zlorečil otcovi alebo materi, nech zomrie!
4Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
5Ale vy hovoríte: Ktokoľvek by povedal otcovi alebo materi: Dar Bohu je to, čím by som ti mohol pomôcť, a nebude ctiť svojho otca alebo svojej matere.
5Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
6A tak ste zbavili prikázanie Božie moci pre svoje podané ustanovenie.
6I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
7Pokrytci, dobre prorokoval o vás Izaiáš, keď povedal:
7I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
8Tento ľud sa mi blíži svojimi ústami a rtami ma ctí, ale ich srdce je ďaleko odo mňa.
8'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
9Lež nadarmo ma ctia učiac učenia, ktoré sú nariadeniami ľudí.
9och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
10Na to si privolal zástup a povedal im: Počujte a rozumejte!
10Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.
11Nie to, čo vchádza do úst, poškvrňuje človeka, ale to, čo vychádza z úst, to poškvrňuje človeka.
11Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»
12Vtedy pristúpili jeho učeníci a povedali mu: Či vieš, že farizeovia počujúc to slovo pohoršili sa?
12Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»
13A on odpovedal a riekol: Každá zasadená rastlina, ktorej nesadil môj nebeský Otec, bude vykorenená.
13Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
14Nechajte ich; sú slepými vodcami slepých. A keď slepý povedie slepého, obidvaja padnú do jamy.
14Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
15A Peter odpovedal a riekol mu: Vylož nám to podobenstvo!
15Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»
16A Ježiš povedal: Či ste ešte aj vy až doteraz bez rozumu?
16Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
17Či nerozumiete, že všetko to, čo vchádza do úst, ide do brucha a vyhadzuje sa von do stoky?
17Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
18Ale to, čo vychádza z úst, ide zo srdca, a to poškvrňuje človeka.
18Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.
19Lebo zo srdca vychádzajú zlé myšlienky, vraždy, cudzoložstvá, smilstvá, krádeže, falošné svedoctvá, rúhania;
19Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
20to je to, čo poškvrňuje človeka. Ale jesť neumytými rukami nepoškvrňuje človeka.
20Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»
21Potom vyšiel odtiaľ Ježiš a odišiel do krajov Týru a Sidona.
21Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
22A hľa, kananejská žena z toho kraja vyšla, kričala a hovorila: Zmiluj sa nado mnou, Pane, Synu Dávidov! Moja dcéra sa strašne trápi, posadlá démonom.
22Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»
23Ale on jej neodpovedal ani slova. Vtedy pristúpili jeho učeníci, prosili ho a hovorili: Odbav ju, lebo kričí za nami.
23Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»
24Ale on odpovedal a riekol: Nie som poslaný, iba k ovciam, zahynulým z domu Izraelovho.
24Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»
25A ona prijdúc klaňala sa mu a vravela: Pane, pomôž mi!
25Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»
26A on odpovedal a riekol: Nepatrí sa vziať chlieb deťom a hodiť ho šteňatám.
26Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
27A ona povedala: Tak je, Pane, lebo aj šteňatá jedia z odrobiniek, ktoré padajú zo stola ich pánov.
27Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
28Vtedy odpovedal Ježiš a riekol jej: Ó, ženo, veľká je tvoja viera! Nech sa ti stane, jako chceš. A jej dcéra bola uzdravená od tej hodiny.
28Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.
29Potom odišiel odtiaľ Ježiš a prišiel ku Galilejskému moru a vyšiel na vrch a sadnul si tam.
29Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.
30A prišly k nemu mnohé zástupy majúc so sebou chromých, slepých, nemých, zmrzačených a mnoho inakších a hádzali ich k nohám Ježišovým, a uzdravoval ich,
30Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,
31takže sa divily zástupy vidiac, že nemí hovoria, zmrzačení sú zdraví, chromí chodia, a slepí vidia, a oslavovali Boha Izraelovho.
31så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.
32A Ježiš zavolajúc si svojich učeníkov povedal: Ľúto mi je toho zástupu, lebo už tri dni dlejú so mnou a nemajú čo jesť, a nechcem ich prepustiť hladných, aby nepoomdlievali na ceste.
32Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»
33A učeníci mu povedali: Odkiaľ vezmeme na púšti toľko chleba, aby sme nasýtili tak veliký zástup?
33Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
34A Ježiš im riekol: Koľko máte chlebov? A oni povedali: Sedem a niekoľko málo rybičiek.
34Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»
35A rozkázal zástupom, aby si posadali na zem.
35Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
36A vzal tých sedem chlebov a tie ryby a poďakujúc lámal a dával svojim učeníkom, a učeníci dávali zástupom.
36Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
37A jedli všetci a nasýtili sa, a sobrali, čo zostalo zvýšených kúskov, plných sedem pletencov.
37Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
38A tých, ktorí jedli, bolo štyri tisíce mužov krome žien a detí.
38Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
39A rozpustiac zástupy vstúpil do lode a prišiel do kraja Magdala.
39Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.