1A Ježiš odpovediac opät im hovoril v podobenstvách a povedal:
1Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2Nebeské kráľovstvo je podobné človeku-kráľovi, ktorý učinil svojmu synovi svadbu.
2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3A poslal svojich sluhov, aby išli povolať pozvaných na svadbu. Ale nechceli prijsť.
3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4Opät poslal iných sluhov a povedal: Povedzte pozvaným: Hľa, svoj obed som prichystal, moje voly a krmný dobytok je pobitý, a všetko je hotové; poďte na svadbu!
4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5Ale oni nedbali a odišli, ktorý na vlastné pole, ktorý po svojom kupectve,
5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6a ostatní schopiac jeho sluhov hanebne ich doriadili a pobili.
6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7A keď to počul kráľ, rozhneval sa a poslal svoje vojská a zahubil tých vrahov a ich mesto podpálil.
7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8Vtedy povedal svojim sluhom: Svadba je síce hotová, ale pozvaní neboli hodni.
8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9Teda iďte na rozcestia a všetkých, ktorých najdete, pozvite na svadbu.
9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10A tí sluhovia vyšli na cesty a shromaždili všetkých, ktorých našli, zlých i dobrých, a svadobná dvorana sa naplnila hodovníkmi.
10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11Ale keď vošiel kráľ podívať sa na hodovníkov, videl tam človeka neodiateho svadobným rúchom,
11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12a povedal mu: Priateľu, jako si sem vošiel, nemajúc svadobného rúcha? A on zanemel.
12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13Vtedy povedal kráľ posluhovačom: Sviažte mu nohy aj ruky a vezmite ho a vyhoďte ho do vonkajšej tmy! Tam bude plač a škrípanie zubami.
13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14Lebo je mnoho povolaných, ale málo vyvolených.
14Ty många äro kallade, men få utvalda.»
15Vtedy odišli farizeovia a radili sa, jako by ho lapili v reči.
15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16A poslali k nemu svojich učeníkov s heródiánmi, ktorí mu povedali: Učiteľu, vieme, že si pravdivý a že ceste Božej učíš v pravde a nedbáš na nikoho, lebo nehľadíš na osobu ľudí;
16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17povedzže nám tedy, čo sa tebe zdá: či sa má dať cisárovi daň a či nie?
17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
18Ale Ježiš poznal ich zlobu a povedal: Čo ma pokúšate, pokrytci?
18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19Ukážte mi daňový peniaz! A oni mu doniesli denár.
19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
20A povedal im: Čí je tento obraz a nápis?
20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
21A riekli: Cisárov. Vtedy im povedal: Tedy dajte, čo je cisárovo, cisárovi, a čo je Božie, Bohu.
21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
22A keď to počuli, zadivili sa a zanechajúc ho odišli.
22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23Toho dňa pristúpili k nemu sadúceovia, ktorí hovoria, že nieto zmŕtvychvstania, a opýtali sa ho
23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24a riekli: Učiteľu, Mojžiš povedal: Keby niekto zomrel nemajúc detí, nech si jeho brat švagrovským právom vezme jeho ženu a vzbudí svojmu bratovi semeno.
24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25Nuž bolo u nás sedem bratov, a prvý oženiac sa zomrel a pretože nemal semena, zanechal svoju ženu svojmu bratovi.
25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26Tak podobne aj druhý aj tretí až do siedmeho.
26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27A naposledy po všetkých zomrela aj žena.
27Sist av alla dog hustrun.
28Pri zmŕtvychvstaní tedy ktorého z tých siedmich bude ženou, lebo ju všetci mali?
28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29A Ježiš odpovedal a riekol im: Blúdite, pretože neznáte písem ani moci Božej;
29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30lebo pri zmŕtvychvstaní nebudú sa ani ženiť ani vydávať, ale budú jako anjelia Boží v nebi.
30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31A o zmŕtvychvstaní mŕtvych či ste nečítali, čo vám je povedané od Boha, ktorý povedal:
31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32Ja som Bôh Abrahámov, Bôh Izákov a Bôh Jakobov? Bôh nie je Bohom mŕtvych, ale živých.
32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33A keď to počuly zástupy, žasly nad jeho učením.
33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34Ale farizeovia počujúc že umlčal sadúceov, sišli sa dovedna,
34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35a jeden z nich, zákonník sa opýtal pokúšajúc ho a povedal:
35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36Učiteľu, ktoré prikázanie je veľké v zákone?
36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37A Ježiš mu riekol: Milovať budeš Pána, svojeho Boha, celým svojím srdcom, celou svojou dušou a celou svojou mysľou!
37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38To je to veľké a prvé prikázanie.
38Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39A druhé, tomu podobné je: Milovať budeš svojho blížneho jako samého seba!
39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40Na týchto dvoch prikázaniach visí celý zákon i proroci.
40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
41A keď sa sišli farizeovia, opýtal sa ich Ježiš
41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42a riekol: Čo sa vám zdá o Kristovi, čí je syn? Povedali mu: Dávidov.
42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
43A povedal im: Ako ho tedy Dávid v Duchu nazýva Pánom, keď hovorí:
43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44Pán riekol môjmu Pánovi: Seď po mojej pravici, dokiaľ nepoložím tvojich nepriateľov za podnož tvojich nôh.
44'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45Ak ho tedy Dávid nazýva svojím Pánom, ako je potom jeho synom?
45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
46A nikto mu nemohol odpovedať ani slova, ani sa ho viacej od toho dňa nikto neopovážil opytovať.
46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.