¹Tudi jaz, bratje, nisem mogel govoriti vam kakor duhovnim, temuč kakor mesenim, kakor nedoraslim v Kristusu.

¹Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.

²Mleka sem vam dal piti, ne jedi, kajti niste je še zmogli; pa tudi še sedaj je ne zmorete,

²Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,

³ker ste še meseni. Kajti kjer je med vami zavist in prepir, niste li meseni in ne postopate li po človeški?

³eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?

⁴Če namreč kdo pravi: ‚Jaz sem Pavlov‘, a drugi: ‚Jaz sem Apolov‘, niste li meseni ljudje?

⁴När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre: »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av människor?

⁵Kaj je torej Apolo? in kaj je Pavel? Služabnika sta, po katerih ste vero sprejeli, in to, kakor je Gospod vsakteremu dal:

⁵Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.

⁶jaz sem sadil, Apolo je zalil, ali Bog je dal, da je zraslo.

⁶Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.

⁷Tako ni ne tisti kaj, kateri sadi, ne, kateri zaliva, temuč ki daje rasti, Bog.

⁷Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.

⁸Ta pa, ki sadi in ki zaliva, sta eno; vsak pa prejme svoje plačilo po lastnem trudu.

⁸Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.

⁹Božji namreč smo sodelavci; Božja njiva, Božje poslopje ste vi.

⁹Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.

¹⁰Po milosti Božji, ki mi je dana, sem položil kakor modri zidar temelj, a drug nanj zida; ali vsak naj gleda, kako nanj zida.

¹⁰Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.

¹¹Kajti drugega temelja ne more nihče položiti razen tega, ki je položen, ki je Jezus Kristus.

¹¹Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;

¹²Če pa kdo zida na ta temelj zlato, srebro, drago kamenje, drva, seno, strn:

¹²men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,

¹³vsakega delo postane očitno; kajti dan ga razodene, ker se v ognju odkrije, in ogenj preizkusi delo vsakega, kakšno je.

¹³så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.

¹⁴Če ostane komu delo, katero je postavil na njem, prejme plačilo;

¹⁴Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;

¹⁵če komu delo zgori, prejme škodo, sam pa bo zveličan, ali tako, kakor po ognju.

¹⁵men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.

¹⁶Ne veste, da ste tempelj Božji in da Duh Božji prebiva v vas?

¹⁶Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?

¹⁷Če kdo pokvari tempelj Božji, tega pogubi Bog; zakaj tempelj Božji je svet, kateri ste vi.

¹⁷Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.

¹⁸Nihče naj sebe ne slepi! Če kdo misli, da je moder med vami na tem svetu, naj postane neumen, da postane moder.

¹⁸Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.

¹⁹Kajti modrost tega sveta je neumnost pri Bogu. Pisano je namreč: „On zasačuje modre v njih lastni zvijači“;

¹⁹Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: »Han fångar de visa i deras klokskap»;

²⁰in zopet: „Gospod pozna misli modrih, da so prazne“.

²⁰så ock: »Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga.»

²¹Tako naj se nihče ne hvali z ljudmi. Kajti vse je vaše,

²¹Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;

²²bodi si Pavel ali Apolo ali Kefa, bodisi svet ali življenje ali smrt, bodisi sedanje ali bodoče: vse je vaše,vi pa ste Kristusovi, a Kristus Božji.

²²det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.

²³vi pa ste Kristusovi, a Kristus Božji.

²³Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.