¹In David je govoril GOSPODU besede te pesmi v dan, ko ga je GOSPOD otel iz roke vseh sovražnikov njegovih in iz roke Savlove,

¹Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.

²in dejal je: GOSPOD je skala moja in visok grad moj in rešitelj moj, prav moj.

²Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,

³Bog skale moje, v njem mi bode zavetje, ščit moj in rešenja mojega rog, visoka trdnjava moja in moje pribežališče. Moj rešitelj, ti me rešuješ nasilstva!

³Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!

⁴Hvale vrednega GOSPODA bom klical in tako se rešim sovražnikov svojih.

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁵Kajti valovi smrti so me zagrnili, hudourniki Belijalovi so me prestrašili.

⁵Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,

⁶Peklenske vezi [Hebr. vezi šeola.] so me opele, smrtne zanke so me zajele.

⁶dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁷V stiski svoji sem klical GOSPODA, da, klical sem k Bogu svojemu, in začul je glas moj iz svetišča svojega in vpitje moje je prišlo do ušes njegovih.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.

⁸Tu se je zgenila in stresla zemlja, podstave nebes so se gibale in majale, ker se je srdil.

⁸Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁹Dim se je valil iz nosnic njegovih, in ogenj iz ust njegovih je požiral, žerjavica je prhala od njega.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.

¹⁰Nagnil je nebo ter stopil doli, in oblačna temota mu je bila pod nogami.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.

¹¹In sedeč na kerubu, je letel, in videti ga je bilo na vetra perotih.

¹¹Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar

¹²In temo si je napravil za šatore okoli sebe, grmade vodá, roje oblakov.

¹²Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.

¹³Od svita pred njim se je vnela žerjavica ognjena.

¹³Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

¹⁴Na nebesih je grmel GOSPOD, in Najvišji je dal slišati svoj glas.

¹⁴HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.

¹⁵In izstrelil je pšice ter sovražnike razkropil, strelo, in jih je zbegal.

¹⁵Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.

¹⁶Tedaj so se prikazale struge morja, podstave zemlje so se odgrnile po svarilu GOSPODOVEM, od sape jeze njegove.

¹⁶Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.

¹⁷Iz višine je posegel in me prijel, potegnil me je iz mnogih vodá.

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁸Rešil me je močnega neprijatelja mojega, sovražilcev mojih, ker so mi bili premočni.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁹Naskočili so me ob dnevu nesreče moje, a GOSPOD mi je bil podpora

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

²⁰in me je izpeljal na plano, rešil me je, ker me je ljubil.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²¹Podelil mi je GOSPOD po pravičnosti moji, po čistosti mojih rok mi je povrnil.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²²Kajti držal sem se poti GOSPODOVIH ter se nisem zlobno odvrnil od Boga svojega.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²³Zakaj vse sodbe njegove so bile pred mojimi očmi, in od postav njegovih nisem odstopil.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.

²⁴In popolnoma sem mu bil vdan ter sem se varoval, da ne ravnam krivično.

²⁴Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁵In povrnil mi je GOSPOD po pravičnosti moji, po čistosti moji pred njegovimi očmi.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.

²⁶Milosrčnemu se izkazuješ milosrčnega, popolnoma vdanemu se izkazuješ popolnega;

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.

²⁷kdor je čist, njemu se kažeš čistega, a popačenemu nasprotnega.

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁸In ljudstvo ubogo otimlješ, proti prevzetnim pa so tvoje oči, da jih ponižaš.

²⁸och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.

²⁹Kajti ti si svetilnica moja, o GOSPOD! GOSPOD razjasnjuje tmine moje.

²⁹Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.

³⁰Kajti s teboj prodiram skozi krdelo, z Bogom svojim preskakujem zid.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.

³¹Tega Boga mogočnega pot je brezmadežna; govor GOSPODOV je prečiščen; ščit je vsem, ki pribegajo k njemu.

³¹Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³²Kajti kdo je Bog mogočni razen GOSPODA? in kdo skala razen našega Boga?

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?

³³Bog mogočni je močna trdnjava moja in vodi v popolnosti mojo pot.

³³Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,

³⁴Stori noge moje enake jelenjim in me stavi na višine moje.

³⁴du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁵Vadi za boj roke moje, da napnem z ramo svojo lok bronasti.

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁶Dal si mi tudi zveličanja svojega ščit, in ljubeznivost tvoja me je poveličala.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,

³⁷Razširil si prostor korakom mojim pod mano, in členki mojih nog niso omagovali.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁸Zasledoval sem sovražnike svoje in jih zatiral, in nisem se vrnil, dokler niso bili pokončani.

³⁸Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁹Pokončal sem jih in zdrobil, da ne morejo vstati, da, padli so mi pod noge.

³⁹Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.

⁴⁰Ker ti si me opasal z močjo za boj, upognil si podme nje, ki so se vzpenjali zoper mene.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴¹In zapodil si v beg sovražnike moje, da jih ugonobim, ki me sovražijo.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴²Ozirali so se, a ni ga bilo, ki bi jih rešil – h GOSPODU, a ni jih uslišal.

⁴²De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.

⁴³Tedaj sem jih strl kakor prah zemlje, pogazil in razteptal sem jih kakor blato na ulicah.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.

⁴⁴Ti si me tudi otel iz prepirov ljudstva mojega in si me ohranil, da bodem narodom za glavo; ljudstvo, ki ga nisem poznal, mi bo služilo.

⁴⁴Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁵Tujci se mi bodo vdajali z laskanjem; komaj začujejo o meni, se mi bodo pokorili.

⁴⁵Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.

⁴⁶Tujci bodo koprneli in pritrepetavali iz gradov svojih.

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

⁴⁷Živ je GOSPOD; in hvaljena bodi skala moja in naj se povišuje Bog, skala rešenja mojega,

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!

⁴⁸ta Bog mogočni, ki mi daje maščevanje in spravlja ljudstva podme

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;

⁴⁹in me izpeljava izsredi sovražnikov mojih. Da, ti me povzdiguješ nadnje, ki vstajajo zoper mene, siloviteža me otimlješ.

⁴⁹du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁵⁰Zato te bom hvalil, o GOSPOD, med narodi in psalme prepeval imenu tvojemu.Veliko in obilo rešenje daje kralju svojemu in milost izkazuje maziljencu svojemu, Davidu, in semenu njegovemu na veke.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

⁵¹Veliko in obilo rešenje daje kralju svojemu in milost izkazuje maziljencu svojemu, Davidu, in semenu njegovemu na veke.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.